Sätt mer potatis

Idag drog hela familjen ut i svampskogen. Melker har läst i Smarta små upptäcker naturen (fantastisk bok!) att under hasselbuskar kan man hitta trumpetsvamp och det tyckte han verkade bra. Så vi gick efter stigar, letade hasselnötter och trumpetsvamp. Tyvärr hittade vi bara två pyttesmå kantareller men trevligt hade vi ändå. Noa sov på ryggen i sele och Melker gick först och valde väg. Här äter vi matsäck, viktig ingrediens i skogspromenad. Kanske den viktigaste om man frågar 3-åringen. Macka och varm flädersaft. Tar mamma kort vill Melker också ta kort.Tyvärr fastnade jag inte på bild ändå, men man kan i alla fall se mina snygga gula stövlar. 

Efter en vecka i sjuksängen kände vi oss bättre idag. Oskar åkte till jobbet och jag drog ut med barnen i skogen. Det är något särskilt med skogspromenader, särskilt på hösten. Det är så avkopplande. Jag la Noa med magknip i vagnen, och gungandet från elljusspåret höll honom lugn och nöjd. Melker gick egna stigar, klättrade upp för "berg" och hoppade i 100 vattenpölar. Och jag bara gick och njöt av lugnet. Skogen är nästan andlig för mig så här års. Vackra färger, lugna ljud och nästan inga insekter. På elljusspåret mötte vi naturligtvis några joggare som Melker skrattade högljutt åt. Där gick vi i vårt lugn och dom hade så bråttom. Vi satte oss ner på ett par stubbar och åt vår matsäck: kokt sojakorv. Det började regna, men vem bryr sig. Vi hade regnställ och stövlar och fikade glatt vidare. Vi pratade om kottar och stack varandra med tallbarr. Det slutade regna, Noa ville också ha mat och det var härligt att amma i skogen. Tyvärr har jag ännu inte hittat kameran så ni får...

Vi har flyttat! Läget i vår lilla tvåa blev helt ohållbart. Trots att det var sommar och vi var ute mest hela tiden orkade vi ingenting. Lägenheten kvävde oss. 4 personer funkade helt enkelt inte i den lägenheten. I alla fall inte vi fyra. Jag hatade Stockholm och dess gigantiska bostadsköer och vår låga inkomst som gjorde att köpa inte var möjligt i den här fruktansvärda staden där att köpa är galet dyrt. Jag sjönk i lera.  Jag började att fundera på skilsmässa bara för att få vara i fred varannan vecka. Så ringde bostadsförmedlingen en dag och sa att vi fått en lägenhet för att två andra inte blivit godkända som hyresgäster. Vi får till och med bo kvar i Vällingby, bara i andra änden. Nu har vi bott i nya lägenheten i en vecka och det känns bra. Här ryms vi. Här kan vi lätt gå ut med barnen på gården eller in i skogen. Det blir lite långt till dagis, t-bana och affärer men vem bryr sig om sånt när jag äntligen kan andas igen. Ser fram emot en höst i skogen, en vinter i pulkabac...