torsdag 14 november 2019

Novembervila


November är en av få månader som faktiskt är helt och hållet vila för mig, i alla fall när det kommer till trädgård. Allt är skördat (utom julgrönkålen) och inget nytt är sått än. I oktober ska det sista skördas, bäddarna förberedas för nästa år och vitlöken i marken. I december sår jag de första fröerna (chili 'habanero') och i januari är det dags att så brysselkål, purjolök, lök, mer chili och så blir det en massa plantor att ta hand om. 



Men i november gör jag ingenting! November är min semestermånad. Inga sådder att sköta, ingen skörd att ta hand om. I år ligger marken fryst under ett lager snö och jag kan bara släppa matproduktionen en liten stund. 

Jag tror att det är väldigt bra! Visst, den dagen jag har ett växthus hoppas jag att det är fyllt med grönt att skörda även i november men på något sätt är det skönt att ha en helt fri månad. En månad då jag inte har någon blivande mat att ta hand om. Då vi äter ur frysen och annat som är förvarat. Jag slipper oändliga listor i huvudet på vad som behöver göras och bara kan vila. 



Oskar får inte vila förrän i december. Han har alltid lite kvar på något projekt, i år det fina hönshuset. Dörren ska isoleras och han måste sätta in en belysning i människodelen och helst fixa så att vattnet kan stå på värmeplatta för det fryser hela tiden. Men sen, när det blir december, då vilar han också och vi drar inte igång några nya projekt, som renovera hall och kök, förrän i februari. Det är något vi lärt oss under våra 5 självhushållarår. Att vi behöver vila! 

Inte vila som i 'bara ligga på soffan'. Vila som i 'inte driva projekt'. Ta en promenad på lunchen istället för att fixa något någonstans. Åka skridskor med barnen på isen på helgen, istället för att ta en heldag på bygget. Spela spel, baka pepparkakor, sitta och andas en liten stund, istället för att rensa ogräs, skörda och övergödsla. Den där viktiga återhämtningen gör att man orkar ta nya tag och jobba igen nästa år. 

För självhushållning är inte helt lätt. Det är tungt jobb utanpå lönearbetet. Det är kul och så givande men det är viktigt att ta sig tid att vila också. 

torsdag 7 november 2019

En tur i vårt hönshus


Pappa och Oskar har verkligen jobbat hårt men nu har hönsen kunnat flytta in i huset. Det är ju inte riktigt klart såklart. Det saknas hönsgård och lite småfix men vi är i alla fall på en punkt där hönsen kan bo i huset. Vilket känns skönt eftersom det blev så väldigt kallt i veckan. -15 grader har vi haft som kallast. Huset är isolerat men vi har såklart ändå en frostvakt och värmelampor. Inte ens ett isolerat hus klarar -15, ännu mindre de -30 som lär komma i vinter.


Hönsgården blir ett projekt för våren. En liten del med tak och sen en mycket större del med stängsel ska det bli.


Inuti har vi målat med stallfärg. Vi tänkte kalka men kalken fäster inte på skivmaterialet vi använt så det fick bli stallfärg istället. Jag hann bara måla ett varv men jag får väl måla igen vid den stora vårstädningen. 


Den största fördelen med nya hönshuset är avdelningen mellan höns och människor. Här finns ett nät som gör det enkelt att kolla till hönsen utan att behöva gå in till dem. 


Foder fylls på i en enkel foderlucka..


och ägg hämtar vi i redet som sticker ut till människodelen. Allt utan att behöva gå in till hönsen, vilket passar mig väldigt bra. Det här upplägget gör att jag kan hämta ägg, fylla på foder och kolla så att hönsen har det bra utan att behöva ha närkontakt med hönsen. Trots intensivt terapiarbete tycker jag fortfarande inte om att ha hönsen runt föttern. 


För att fylla på vatten måste man öppna dörren men den står precis innanför dörren så jag kan bara sträcka mig och nå vattnet.


En annan stor fördel är att vi har mycket mer pinnar nu. Det gillar verkligen hönsen som oftast sitter uppflugna på pinnen när jag kommer in. Här kan de sitta och titta ut genom fönstret och om det är solsken, sola lite grann. 

Jag är så glad över mitt hönshus, som var en 40-års present till mig och Oskar från min far. Det har varit så häftigt att se huset växa fram och nu när hönsen sitter där så känner vi hur mycket lättare det kommer att bli att sköta dem. Nu tänkte vi skaffa 2-3 höns till, för det finns utrymme och jag vill gärna ha lite mer ägg. Vi har inte köpt ägg sedan hönsen började lägga för 2 år sedan men det handlar mest om att mätta magen efter matsäcken. När de inte lägger ägg, äter vi inte ägg och när de lägger så äter vi så mycket som de lägger. Jag skulle dock gärna äta omelett och äggmacka bra mycket oftare än vi gör nu. 

torsdag 31 oktober 2019

Vila och eftertanke


Så bäddade naturen in världen i ett mjukt snötäcke och köksträdgården får vila till nästa år. Allt som finns kvar där ute nu är grönkål och purjolök. Purjolöken ska jag passa på att dra upp idag när det är plusgrader.

Jag tycker alltid att det är skönt när vintern sätter stopp för alla projekt och låter mig vila och samla mina tankar lite grann. Saker jag kommer att undra över i vinter är: Hur ska vi kunna odla mer grönsaker? Hur ska vi förvara alla grönsaker vi odlar och kommer vi att påbörja bygget av mitt drömväxthus nästa år?

En önskan jag har är att inte vara så ensam i mitt odlande. Oskar hjälper mig gärna när det är arbetstoppar men oftast planerar vi så att han har så mycket annat att göra att köksträdgården blir helt och hållet mitt projekt. Att den mesta informationen om vad som ska göras i trädgården finns i mitt huvud hjälper ju inte riktigt till. Hur mycket jag än försöker göra listor och kartor finns ändå den mesta information om vad som ska hända i köksträdgården i mitt huvud och det gör det svårt att lämna över jobb till någon annan.

Jag hade mycket nytta av mitt såschema förra året funderar på att göra en odlingskalender till nästa år. En liten skiss över ungefär vad som ska hända varje månad och var den stora arbetsbelastningen ligger. Jag har försökt köpa odlingskalendrar men de är alltid anpassade för odling i lite mer gynnsamt klimat än mitt så min slutsats är att jag får göra en egen. Det behöver ju inte vara en inbunden bok, ett dokument borde funka lika bra.

torsdag 17 oktober 2019

Skördeåret 2019

Så närmar sig ett skördeår sitt slut igen. Kvar ute i landet står bara grönkål, några små spetskål, purjolök och persilja. Och några få morötter som fastnat lite i den frysta skorpan. Jag grävde lös några till middagen igår. Det var så gott med nyskördade morötter i oktober! 


Jag är inte helt nöjd med skörden i år. Att den blev mindre än förra året är väl inte så konstigt då det varit en ganska sval sommar men jag tycker att allt blev ganska litet och det beror väl på att jag gödslade för lite i våras. Jag var deprimerad och trött och kände liksom inte för att odla. Ser man det så är jag ändå nöjd med att jag kämpade på och att vi fick någon skörd trots bristande motivation.


Mitt skafferi dignar över av hemplockade örter, örtsalt och örtté. Jag har gjort äppelchips så att det räcker ända till januari tror jag och massor med syrade grönsaker. Chilin växte som vanligt och köket är fullt med tomater som eftermognar. Grönkål finns det i massor och andra gröna blad fulla frysen. Det var också första året jag lyckades odla vanlig spenat! Så nöjd!

Bönor och ärtor


Jag älskar bondbönor men i år hade jag lite svårt att få dem att gro av någon anledning. Jag fyllde inte ett helt land den här gången och dessutom testade jag att fröodla så en liten del av skörden försvann där också. Trots det fick jag en riktigt bra skörd av bondbönor och lärde mig göra bondbönsguacanole. Mums!

Ärtor gav inte heller lika mycket i år och jag tror att det beror på sorten. Jag valde att helt satsa på Kelvedon Wonder för att den är godare än Rondo men Kelvedon är inte lika rikgivande så frysen är lite tommare i år. Får tänka igenom sorterna lite mer nästa år.

Tomater och gurkväxter


Mina tomater i tunneln frös den 11:e juni. Alla utom en fick en ordentlig toppfrysning. Jag valde att åka och köpa 5 nya plantor och det gjorde att vi ändå fick en hyfsad skörd av tomater. De skadade kom tillbaka men de hann inte producera mer än några klasar gröna tomater.

Gurka är egentligen första året som jag får en ordentlig skörd och det trots det kalla vädret. Det beror på att jag äntligen hittat en sort som fungerar bra i tunnelväxthuset - Sonja. Det är en ganska söt gurka som aldrig blev bitter. Mums!


Även pumpan och squashen fick en frostskador den 11:e juni och även om de hämtade sig hann de inte producera några stora mängder. Jag har några små pumpor som vi kan äta i vinter och vi åt lite squash men det var ju inte en sommar för värmeväxter heller. 

Rotfrukter och Potatis

Rotfrukter gick inte så bra i år, förutom sommarmorötter som vi har ätit i mängder. Rotsellerin blev liten (för lite gödsel), rödbetorna blev aldrig större än delikatessrödbetor (för lite gödsel) och vintermorötterna var också små (för lite gödsel och grodde för sent). Kålroten blev uppäten av kålmal. Det här gör att förråden är lite små inför vintern och vi får vara glada att maten finns på ICA också, även om den inte smakar lika gott.


Jag hade satt mängder med potatis i både pallkragar och i nya landet. I pallkragarna blev skörden bra men i nya landet hade vi haft besök av vann (vattensork) som typ snott hälften av potatisarna. Trist men bara att lära sig och köpa en skrämma till nästa år. Skörden blev helt okej ändå. Vi lär inte klara oss ända till nästa sommar en det räcker ett bra tag till.

Kål, lök och fänkål



Kålmalen höll på att ta kål på allting i början på sommaren. Broccoli fick jag faktiskt ingen men grönkålen hämtade sig fint och spetskålen blev okej. Fänkålen (som inte är en kål egentligen) var nog årets höjdpunkt och jag ser fram emot att odla den nästa år. Den blev riktigt bra storlek och så fräsch!


Lök fick jag också mer än jag någonsin fått. Potatislöken gav bra skörd och kommer ge ett ordentligt utsäde nästa år. Den frösådda löken fick många lökar med bra storlek och ännu fler små lökar. Eftersom vi oftast bara har en halv eller en kvarts lök i maten så funkar det bra i vårt kök. Vi har dessutom ätit mängder med salladslök och piplök och har massor med purjolök att se fram emot (om jag lyckas få upp dem ur jorden). Vitlök fick jag också en bra skörd av för första gången, även om även de kunde vara lite större.

Så för att sammanfatta: Det blev en hel del skörd i år trots brist på tid och motivation. Jag är desto mer motiverad inför nästa år! Odlingssäsongen 2020 har redan börjat bra mycket bättre än de senaste åren för jag har täckt alla land inför vintern. Jag har använt lite olika saker som löv, kompost och ensilage i lite olika kombinationer beroende på vad som ska växa i landet nästa år. Något jag har märkt med täckodling är nämligen att det fungerar bara om man faktiskt täckodlar hela vägen. Man måste täcka inför vintern (har jag inte orkat på flera år) och sedan täcka minst två gånger med gräsklipp under sommaren (har jag inte heller orkat de senaste åren). Annars får inte växterna tillräckligt med näring och ogräset brer ut sig.

torsdag 10 oktober 2019

Höstens färgprakt

Hösten är här och trädgården exploderar i färg på ett helt annat sätt än den gjort under sommaren. På sommaren är det små blommor och grönsaker som har huvudrollen men när hösten kommer är det träden och buskarna som tar plats.

 Rönn i höstfärg

Jag hade tur med med min trädgård att det redan stod flera stora, fina träd på tomten. Lite otur att det stod för många stora träd men det kan man ju åtgärda med en motorsåg. Det tar ju ändå några år innan ett träd blir ordentligt stora.

Lönn i sprakande höstskrud

Även buskar kan ge den där härliga höstkänslan. Både kornellen och blåbären ger en härlig färgklick så här års. 

 Kornell


Blåbär och Allåkerbär är en snygg kombination nu på hösten. 

Häggmispel

Mitt mest älskade träd är ändå häggmispeln. Den lyser i rött så här års. 


Min ätbara rabatt ger fortfarande glädje. Den röda grönkålen tillsammans med dillkronor blev en otroligt lyckad kombination. Värd att komma ihåg till ett annat år. 


torsdag 3 oktober 2019

Oh nej, inte vinter redan!

Vintern närmar sig med stormsteg och jag är inte redo! Som vanligt. Idag låg det snö på backen och vi hade inte bytt till vinterdäck. Studsmattan är inte inplockad och trädgårdslandet inte invintrat. Och vitlöken jag beställt är försenad och kommer inte förrän vecka 43. Hujedamej. Hur ska det gå?


Det brukar ju ändå lösa sig på något sätt. Snön tinar bort, Oskar byter däck på bilen och jag täcker marken så att den inte fryser innan vitlöken kommer. 


Hönshuset är inte heller klart än och hönorna skulle nog behöva komma in i värmen snart. Men vi är nära nu. Oskar ska bygga rede, sätta lite lister, väggarna kalkas och sittpinnar sättas upp men sen kan hönsen flytta in, även om det såklart kommer vara småfix kvar ute. Att bygga ett så ambitiöst hönshus har tagit sin lilla tid men Oskar ville verkligen ha ett hus där det är lätt att sköta hönsen. Sen står det mitt på gårdsplanen och då är det ju trevligt om det ser lite snyggt ut. 


Kvar i landet står nu bara kål, purjolök och lite sommarmorötter. Jag hoppas att jag hinner syra och frysa in lite kål i helgen, så att jag tar till vara på allt. Grönkålen kan annars stå kvar och även skördas under snön om man kommer ihåg var man planterade den. Jag brukar försöka spara i alla fall en planta till jul för att göra grönkål till julbordet. Alltid något att se fram emot. 


fredag 27 september 2019

Mata jorden

"Det funkar bäst om man inte tänker att man odlar grönsaker, utan istället tänker att man odlar jorden. Att målet är att få fram den finaste jord man kan tänka sig. Då får man grönsaker på köpet sedan." Det sa jag till sonen idag medan vi matade jorden med trädgårdens avfall.



Jag har legat sjuk i en förkylning som satte sig i musklerna och gjorde mig så svag att jag knappt kunde gå. Inte så kul mitt i skördetid med nu kämpar jag på igen. Jag har fått upp det mesta av potatisen men vintermorötter och lite fler rotsaker finns kvar i landet.

Men efter skördetid kommer något minst lika viktigt. Att mata jorden igen. Många år har jag inte orkat med den här biten. Jag är oftast så trött på hösten men i år har jag bestämt mig för att kämpa på. I alla fall i den nya köksträdgården där jag vill skapa den bästa trädgårdsjorden jag bara kan.


Så idag tog jag en överfull skottkärra, fylld med resterna av zucchinilandet och annat som fryst de kalla dagarna. Jag delade det i bitar och sedan grävde jag ett litet dike mitt i landet. Där la jag ner mina grönsaksrester. 

Normalt gräver jag helst inte i landet utan lägger bara ovanpå men här hade jag ju redan grävt så jag bestämde mig för att gräva lite till. 


Över den gröna massan krattade jag jord och sen ska jag hälla på lite kompost och gräsklipp/löv ovanpå och så hoppas jag på en finare jord nästa år när jag ska odla lök här. 

De gånger jag har orkat jordförbättra på hösten har det verkligen lönat sig. Jag kommer nog inte orka täcka alla land men jag tänker att det jag orkar är bra.