torsdag 12 september 2019

Äppelsaft med kanel i saftmaja

Grannens träd dignar som vanligt över av äpplen. Transparant Blanche trivs verkligen här uppe hos oss och producerar mängder med äpplen. Tyvärr är det inte ett så gott äpple. Syran är för stark och för att kunna använda äpplet krävs ganska mycket socker. En av de saker jag alltid gör när äppelkorgen är för full, är äppelsaft med kanel i saftmaja. Det är barnens absoluta favoritsaft och jag dricker den gärna varm istället för glögg på vintern. 


 Det bästa med att göra äppelsaft i saftmaja är att det går fort och är otroligt lätt. Det går åt massor med äpplen och plockarkorgen töms på nolltid.

Så här gör du äppelsaft med kanel i saftmaja. 


Äppelsaft i saftmaja

3 kg äpplen
2 kanelstänger
7,5 dl socker. 

1. Börja med att skölja äpplena. Skär bort maskangrepp och bruna fläckar. Sedan delar du bara äpplena i 4-6 delar beroende på hur stora äpplena är och lägg i saftmajan. Jag brukar använda de små äpplena till saft. Du behöver inte ta bort skrutt eller skala. 

2. Tillsätt 2 kanelstänger och 7,5 dl socker. 

3. Sätt på locket och koka upp saftmajan. Sänk temperaturen lite och låt koka en timme. 

4. Häll upp på steriliserade burkar och dra åt ordentligt. 

Klart!


Hur länge saften håller beror lite på hur noga man har varit med steriliseringen. Mina håller mer än ett år i matkällaren. 


Andra äppelrecept




torsdag 5 september 2019

Vitlök - Köksträdgårdens hjältar 2


Vitlök är verkligen en sådan där gröda som jag inte skulle klara mig utan. Vi äter kopiösa mängder vitlök varje år och den ska ju helst vara hemodlad. Vilken tur då att vitlök är en så pass lättodlad gröda. Den tillhör de där köksträdgårdshjältarna som man sätter i välgödslad jord och sen nästan glömmer bort och ändå står man där med en massa skörd. Helt fantastiskt tycker jag. 


Höstsådd

Vitlök sätts på hösten här uppe hos oss i oktober. Man måste vänta till kylan börjar komma men ändå ge löken chans att rota sig innan vintern. Det låter trixigt men är oftast inte det. Vitlök vill ha ganska mycket gödsel, så se till att gödsla innan du sätter ner lökarna. För att vara säker på att vitlöken ska klara vintern här uppe i zon 6, bör du också täcka jorden. Jag brukar använda löv, det funkar jättebra!


På våren tittar sedan vitlöken upp. Jag brukar ge den årets första gräsklipp och sedan glömma bort att den finns till i början eller mitten av augusti. Det beror lite på vilken sort man satt. Sedan är det dags att skörda. 
 

Vitlöken ska torkas hel, med blast och allt. Gärna ute men hos mig brukar det bara regna så sent på hösten att jag alltid måste lägga den under tak.


Vitlök håller hela vintern om den förvaras svalt och torrt. Inte i jordkällare eller matkällare, där är det för fuktigt. Jag hade den i skafferiet förra året och det funkade alldeles utmärkt. Om man har ork kan man fläta en fin vitlöksfläta, annars klipper man bara av blasten och förvarar vitlöken i en korg. 

Jag har ännu inte hittat den perfekta sorten för vårt klimat men Primor som jag satte i år gav riktigt bra och tidig skörd. Nästa år ska jag bara sätta ryska sorter och försöka få fram lite större lökar. 

Mer ur köksträdgårdens hjältar





torsdag 29 augusti 2019

Syra grönsaker

Det här inlägget innehåller reklam i form av annonslänkar till Bokus


Förra året misslyckades alla mina syrningar och jag har ingen aning om varför. Jag älskar syrat så därför var en hel vinter utan syrade grönsaker lite fattig. Efter att ha läst Kimchi och kumbucha: den nya kunskapen om hur tarmbakterier stärker din hjärna, misstänker jag att bristen på syrade grönsaker också spelade in när jag fick min värsta vinterdepression på flera år. Soki Choi skriver om den nya medicinska forskningen som visar att våra tarmbakterier troligen spelar in när det kommer till mängder av välfärdssjukdomar, som diabetes, depression och övervikt. Väldigt spännande bok. Läs den!


Så nu fick jag ännu en anledning att sätta igång och syra grönsaker. Jag har hittills satt igång en omgång av min standardsyrning: Kålrot med lite morot och kryddgrönt. I år blev det fänkålsdill, eftersom jag hade det till hands. Jag har också gjort surgurka enligt Tarek Taylors recept. Sen kände jag att jag behövde lite mer inspiration, så jag lånad Fermentera 2.0 av Jenny Neikell också känd som Surtanten. Jag läste hennes första bok Fermentera: Mat med jäst, mögel och bakterier för några år sedan men jag tyckte nog att uppföljaren var snäppet bättre. 



Bra hjälp för dig som vill syra grönsaker

I Fermenterat 2.0 finns verkligen en massa inspiration. Om du inte vet alls hur man syrar grönsaker finns en bra guide för vad som är viktigt. Dessutom syrar hon allt! Pestobas, sisho blad, rödbetsketchup. Allt! Hur mycket inspiration som helst och perfekt för alla oss som börjar drunkna i grönsaker nu i skördetid.


Det går att syra i vanliga burkar med skruvlock men det blir bäst med ett burk med snäpplock och gummipackning. Anledningen till det är att när grönsakerna syrar händer det att burken bubblar över lite och med en gummipackning gör det inget. Då sipprar bara vätskan ut. Har du däremot en burk med skruvlock som du skruvat åt, ja då kan burken faktiskt explodera. Har du ingen burk med snäpplock kan du använda skruvlock men inte dra åt locket.

Jag började med att syra all den jalapeno jag skördat. Jag brukar lägga in den i en lag men i år testar jag att syra. Syrad chili brukar bli fantastiskt gott! Jag fortsatte Med syrad fänkål.När rödbetorna växt till sig lite ska jag syra lite sånt och så blir det nog lite syrade korianderfrön också. Sen måste jag självklart testa hennes surgurka också och jämföra skillnaden. 


Kombucha

För att ytterligare stärka min tarmflora har jag köpt mig en kombucha-scooby och börjat brygga kombucha, trenddrycken nr 1. Kombucha är ett starkt te med socker som man tillsätter en Scooby i. Scoobyn är en geleartad massa som ser ganska mycket ut som en vinägermoder. Scoobyn äter sockret och tillför teet en väldans massa bakterier. Tillsätter man sen lite frukt så smakar det som syrlig saft. Ser fram emot på fredag när jag får smaka. 

torsdag 22 augusti 2019

Lökskörd och plantera spenat för höstskörd


I helgen skördade jag all lök. De kanske hade behövt växa lite till men det var så blött i landet efter allt regnande att jag var rädd att de skulle ruttna. Även om det inte ser mycket ut, blev det den bästa lökskörd jag någonsin fått. Det är Sturon, sådd från frö och potatislök. Visst en del lökar blev lite små men de kan ju användas som sättlök nästa år. Eftersom jag alltid lider av platsbrist i landet har jag inte satsat så mycket på lök, utan prioriterat vitlök och purjolök istället. Men i år gav den lilla plätten lök ordentlig utdelning och jag fick mersmak. Nästa år ska en av bäddarna jag grävde nere på lägdan fyllas med lök och förhoppningsvis göra att vi inte behöver köpa lök heller.


En andra skörd

När man skördat blir det tomma platser i landet och de är perfekta att fylla med snabbväxande grödor som kan ge en skörd till i höst. Nu är det kanske lite sent att så spenat här uppe hos mig, så jag har förberett genom att så i en bytta redan första helgen i augusti.


När man ska få en andra skörd är det viktigt att också gödsla igen. Jorden har ju redan gett allt den har till min lök och om spenaten ska växa måste den få mer näring. Man kan gödsla med lite allt möjligt. Salladen jag planterade när jag drog upp vitlöken fick lite hönsgödsel men spenaten fick ett lager kompost längst upp. Varför då? Ja, jag hade kompost och spenat ska inte gödslas för hårt, därför valde jag att inte använda hönsgödsel. Det är inte så himla noga egentligen.


Slutligen täckte jag med fiberduk. Jag har många fåglar som älskar att krafsa runt i mina täckodlade bäddar och äta mask och många små plantor har blivit förstörda på det sättet. Man kan naturligtvis lägga kompostgaller eller villanät eller nått över också men nu fanns fiberduken där redan över morötterna, så jag satsade på den. 

Jag har aldrig någonsin lyckats med att odla spenat. Det blir antingen pyttesmå blad eller så går den i blom på en gång. Jag har förstått att det är väldigt viktigt att spenaten inte torkar ut, så det känns bra att jorden var ordentligt genomblöt när jag planterade och så får jag försöka hålla plantorna vattnade. Håll tummarna för att jag får fina blad att skörda i oktober.

torsdag 15 augusti 2019

Bondbönor - Köksträdgårdens hjältar del 1

På stranden veckan det var varmt

Vi har haft en lugn och skön sommar med små utflykter och mycket vila. Precis som vi vill ha det. Eller ja, vila har vi kanske inte gjort så mycket. Vi har ju såklart stökat runt i trädgården som vanligt. Många projekt som hönshus, murad bänk och så måste vi ju sköta odlingarna mest hela tiden. På Instagram har jag dokumenterat en del av projekten så om du inte följer mig där kan du gå in och titta.

Utmanande odlingssommar

Den här sommaren har inte varit en bra odlingssommar. Mest har det varit kallt och torrt, inte ett koncept som de flesta växter gillar. Vi fick vi sen frost, 11:e juni och sedan ett stänk av frost redan 4:e augusti. Som om det inte var nog, hade vi kålmalsinvasion, så kålen som brukar vara så fin kalla somrar är inte så fin.


Sådana här år uppskattar jag vissa grödor mer än andra. De där som inte är så så kinkiga. Som kommer oavsett om det är varmt eller kallt, som man planterar och sedan glömmer bort medan man täcker annat med fiberduk och väv, sprutar med Turex och vattnar sig trött. Varmt, kallt, torrt eller blött, jag står ändå där med bra skördar av de grödorna. Så kommande veckor tänkte jag skriva lite om just de här grödorna som ger mycket utan att man för den skull behöver jobba så mycket. Köksträdgårdens hjältar. Först ut är bondbönor.

Bondbönor

Jag vet att det är många som inte förstår poängen med bondbönor och därför inte odlar dem. Så nu ska jag berätta poängen: De är jättelätta att odla även här långt norrut. Bara de får bra med sol så ger de år efter år en fantastisk skörd. Andra bönor som brytbönor och sprittbönor (borlotti) är primadonnor i jämförelse. De kräver att man sår i ordentligt varm jord (12 grader), det får inte bli för blött för då ruttnar fröerna, det måste vara varmt annars växer de inte.



Men bondbönor. De är betydligt tuffare. De går att så i kall jord, klarar en frostknäpp eller två och behöver inte bindas upp. När de blivit väldigt höga och fulla med bönor binder man bara ihop dem så att de inte ramlar allt för mycket. En del av självhushållning är att äta det man odlat men jag börjar mer och mer inse att en större del är att lära sig äta det som är lätt att odla. Då kan man få ut så mycket mer av sina odlingar. Bondbönor ger mer.

Odla bondbönor

Jag brukar så inomhus eller på bron, tidigt i toarullar och sedan plantera ut när tjälen släpper. Jag lägger bönorna i blöt i ett dygn innan jag sår för att de gror lite lättare då. I år sådde jag den 18/4, ställde sådden på bron och planterade ut i mitten av maj. Bondbönor behöver normalt sett inte gödslas eftersom de är kvävefixerande men om man inte odlat bönor på platsen tidigare kan de ibland stå och stampa lite. Då brukar jag lägga på ett lager gräsklipp, det hjälper också till att hålla ogräsen borta.


När plantorna börjar bli stora och få bönor, binder jag ihop ett gäng plantor så att inte alltihop tippar. I början av augusti brukar det vara dags att skörda. Kapslarna ska kännas hårda när man klämmer på dem. Är du osäker, öppna en och kolla. Då ser du om de är klara eller inte.

Mat med bonbönor

Nu när man står där och drunknar i bondbönor. Vad ska man då göra av dem?


Mycket skal för lite böna kan man tycka men så värt!

Färska är de fantastiska att bara steka med lite vitlök och färska örter och ha som tillbehör till vad som helst. Igår åt vi det till couscous. Man kan också göra guacamole utan miljöboven avokado. Det är riktigt gott. Vill du göra guacamolen på vintern så går det bra att frysa bondbönor. Koka bara en liten stund och sedan sprittar du bort det vita skalet och fryser in den skalade bönan.

För att slippa spritta alla bönor på hösten när det finns mycket annat att göra, brukar jag lägga bönorna på tork och sedan spritta de torkade bönorna på vintern. Av torkade bönor gör vi helst hummus. Vi byter ut kikärtor mot bondbönor i vårt vanliga recept och det smakar precis som det ska. Vi brukar också göra Bondbönssoppa med koriander och Foul (bönröra).


Nu hoppas jag att alla som inte är bondbönsfrälsta prövar att odla bondbönor nästa år. Om inte för annat så för att få äta den fantastiska guacamolen!

torsdag 11 juli 2019

Dags att så i juli

Äntligen börjar trädgården leverera lite mat. Vi kan äta sallad nästan varje dag. Dill, gräslök och piplök äter vi också. Någon bondböna är redo för skörd. Men det går trögt i år. Först var det torrt och kallt och sen blött och kallt. Och kallt är det fortfarande. I natt vid kl 4 hade vi bara 5 grader varmt. Det gör att varmvädersväxter som pumpa och squash inte växer och det mesta andra växer långsamt. 


Som odlare ger man naturligtvis inte upp. Det kan komma en varmfront och då exploderar allt och kanske får vi en varm höst som förlänger säsongen lite grann. Om man vill fortsätta äta ur trädgården gäller det att planera lite framåt. Idag planterade jag ut en bytta dill som såddes 14/6 och planterade om 90 salladsplantor (sådda samma dag) som får växa till sig medan jag hittar en växtplats åt dem. Det är alltså salladen vi ska äta i augusti. 


Sedan sådde jag en bytta dill till, sallad Little Gem och Machésallad plus några frön Pak Choi som var kvar från förra året. Den sådden kommer kompletteras med lite mangold och sockerärtor i morgon. De fröna ligger i blöt över natten. Det är alltså sallden vi ska äta i september och kanske lite i oktober. I början av augusti kommer jag också att så vinterportlak och ruccola för att komplettera salladslandet i oktober. 

Sådder i juli

Om man vill ha skörd så stor del av året som möjligt är det så här man måste tänka. Sallad ska sås 8 veckor innan skörd. Vill jag äta salladen i september måste jag alltså så den i juli. Problemet är att just nu är ju landen fulla! Finns ingen plats att så. Det löser jag genom att så i byttor, plantera om i pluggbrätten och sedan plantera ut när det finns hål att fylla. När vitlöken tas upp i augusti blir ju ett halvt land ledigt. Den tidiga potatisen ska också upp i augusti och det dyker alltid upp lite platser att sätta ner salladsplantor och dyligt. 

torsdag 4 juli 2019

Kampen om kålen


Kål borde egentligen vara ganska lättodlad här i norr. Den gillar kalla somrar (eller höstar) och växer så det knakar våra ljusa somrar. Den står sig långt in på hösten trots köldknäppar och långa perioder med minusgrader. Det är bara ett problem och det är att så många gillar kål. Fjärilslarver, sniglar och trastar härjar i mina odlingar och får kålodlingen att kännas som en ständig kamp.


I år är det kålmalsinvasion och ett tag trodde jag faktiskt att jag skulle förlora kampen om kålen redan i juni. Plantorna var ätna, svaga och några hade faktiskt dött. Men så sprutade jag några gånger med Turex och gav en omgång hönsgödselvatten och nu ser faktiskt plantorna nästan fina ut.


Jag odlar en rad kål under nät men nätet räckte inte riktigt till alla kålodlingar eftersom jag odlar på så många platser i år. Under nätet börjar både broccoli och spetskålen kalibos se riktigt fina ut. Utanför nätet är plantorna mer angripna och igår sprejade jag en omgång till med Turex på dem.


"Kål är värd att slåss för" sa Sara Bäckmo på sin Instagram för några veckor sedan och det har blivit mitt mantra den här sommaren. Jag suckar och stönar när jag måste spreja igen och gödselvattnar varje vecka så att kålen ska ha en chans att växa sig stark trots angrepp. Kål är verkligen värd att slåss för och i år får vi slåss lite extra.