torsdag 23 maj 2019

Min otroliga perennrabatt



Förra året var det bråttom. Efter skolavslutningen drog vi på semester direkt och var borta i en och en halv vecka. Innan det var jag tvungen att hinna plantera allt. Problemet var bara att mitt i en av de bäddar jag skulle plantera satt mängder med blommor som jag köpt genom åren. Blommor som jag köpt på det där Åh, vilken fin blomma! sättet och sedan kämpat för att hitta en plats för. Ni vet, så som man inte ska göra när man köper blommor men alla gör ändå.


Jag ville ju ändå inte kasta dem. Det fanns ju fina grejer här. Alunrot, stjärnflocka, en jättefin ljusgrön berberis och en mörkbladig kärleksört. Så för att de kanske skulle överleva byggde jag en snabb, ny rabatt av grästorv.

Jag hade nämligen grävt upp stora delar av gräsmattan i närheten när jag grävde häck och planterade örter så jag hade liksom en massa gräs över. Jag gjorde en hög med grästorv runt en stubbe, tryckte ner perennerna mellan grästorvorna och la lite halvbrunnen hästskit över. På hösten lät rönnen rabatten bada i torra löv.


Ni hör ju. Jag la inte särskilt mycket tid och jag förväntade mig att det mesta skulle dö under den torra sommaren (för jag ödslade väldigt lite vatten på den här rabatten) eller i alla fall frysa sönder under vintern. Inte kunde väl en perennrabatt frodas i en hög med grästorv?


Ju, det var just det den kunde. I år kommer ALLA perenner jag planterade upp igen och de ser superfina ut. Jag är så nöjd! Nu kanske jag måste ficka till en finare kant eftersom rabatten tänker blomma fint. I fjol la jag bara några stockar runt för att jorden inte skulle kollapsa ner på gräsmattan.


En speciell liten groda

I rabatten ställde jag en liten groda. Jag är inget fan av små porslinsdjur i trädgården (jag gillar mer rostiga saker) men den här grodan är lite speciell. Den fick Noa av vår snälla granne Margareta när vi precis flyttat in och han var två år. Margareta kom alltid ut och pratade härlig bonnska med oss när vi gick förbi. Hon var väldigt trädgårdsintresserad och extremt stark trots hög ålder. Hon klippte alla diken själv med stora trimmern. En dag när Noa som vanligt stod och beundrade hennes samling med porslinsdjur sa hon: Tycker du om den? Här, ta den! En stor skatt för en tvååring och även om mamman gnisslade tänder fick han ha den i en undanskymd del av trädgården. 

Förra vintern gick Margareta bort och nu när jag promenerar förbi hennes hus med en annan liten tvååring är det ingen som kommer ut och pratar med oss och det finns inga porslinsdjur att beundra. Det känns tomt. Så jag ställde fram den lilla grodan i rabatten och varje gång Charlie ser den skrattar hon förnöjt: Haha, goda! 

torsdag 16 maj 2019

Att förodla


Jag förodlar ju det mesta eftersom det är enklare när man täckodlar. Jag får helt enkelt bättre skörd om jag sår i krukor först och planterar ut senare. Det är ett bra system och för det mesta passar det mig ganska bra. Men nu går vi in i den tunga tiden för förodlare. Nu ska plantor avhärdas, bäras ut och in och vattnas i massor. De små krukorna torkar snabbt i värmen och helst vill man bara få ner allt i jorden så att man slipper släpa på vattenkannor varje dag.


Jag har börjat avhärda mina kålplantor och lite annat smått och gott. Då ställer jag dem på nordöstsidan där det är lite sol på morgonen och sedan kör jag in dem igen på natten. In och ut. Det brukar verkligen vara jättejobbigt. I år såg jag ett tips på instagram. En kvinna ställde sina sådder i en precis likadan vagn som jag har. Det måste ju bara bli enklare att rulla in allt och sedan rulla in det igen. 


I växthuset står det just nu sådder men nu när temperaturen stiger ska jag plocka ut dessa och istället ställa in mina tomater så att de får vänja sig vid värmen i tunneln. Jag ställer dem i en back från börjarn så att jag kan bära in igen om det verkar bli kallt.

Jag har sått nästan allting, det är bara bönor kvar och så sånt som man sår med jämna mellanrum, som sallad, dill och rädisor. Ändå härligt att det drar igång trots att jag gnäller om att bära vatten och plantor överallt.

torsdag 9 maj 2019

Tre veckors sådd och en liten överlevare

Pollenchock och förkylning på samma gång, gör att det inte händer så mycket som jag vill i trädgården. Idag tog jag äntligen tag i mina sådder och då låg jag tre veckor efter i mitt såschema. Resultatet blev att jag fick så 27 olika sorters fröer idag och plantera om tre olika sådder. Puh!


Det börjar ju bli lite trångt här inne, precis som varje år. Så därför får man sprida ut plantorna bäst man kan. Gurka, squash och pumpa hamnade i varma fönster med mycket sol. Tagetes och gurkört fick stå på värmemattan i bokhyllan.


Igår satte Oskar upp tunnelväxthuset och det var ju väldigt lägligt. Där inne kunde jag ställa allt sådant som jag kunde ha direktsått om jag tyckte om att direktså. Sallad, 4 sorters rödbetor, bondbönor, sockerärtor, ringblomma, koriander och persilja står nu på ett bord i tunneln och så hoppas jag att de gror. Jag la en fiberduk över för att ge lite extra skydd och behålla fukten.

När jag sått klart plockade jag bort lövtäcket som jag la över min egen lilla plantskola och där under väntade en liten överraskning.



Ser ni vad det är? Det är en pytteliten sparris av sorten Mary Washington som jag sådde som frö förra året. Jag skolade om i nya krukor en gång och sedan fick de stå hela sommaren. Jag skolade om 24 plantor och minst 3 stycken lever i alla fall. Så spännande. Jag hoppas på en hel hop plantor så att jag kan göra klart min sparrishäck.

torsdag 2 maj 2019

Att skapa en vacker, ätbar trädgård.

Både i fjol och i år, var jag på riktigt bra föreläsningar om trädgårdsdesign. Jag har läst litteratur i ämnet tidigare men inte riktigt känt att jag förstår på ett plan som gör att jag kan skapa själv. Men nu börjar poletten trilla ned.

För att få en mysigare och vackrare trägård behövs ganska mycket jobb (jippi!). Jag har börjat med att dela in min trädgård i olika rum: Terrasodlingen (på framsidan), Lekparken (gräsplanen mitt på gården), Fruktlunden (bortom lekparken) och Växthusplan (bredvid huset där det nu står ett tunnelväxthus och sedan kommer stå ett växthus om vi bygger det någon gång). Idag tänkte jag prata lite om lekparken.

En lekpark hemma

Lekparken tycker jag är särskilt svår. Jag vill ha mycket plats för barnens lek men ändå begränsa området så att det känns mysigt. Jag har kämpat ganska mycket med det men nu har jag i alla fall en början på en plan.


Det handlar om att skapa rumskänsla, vilket känns svårt men egentligen är det inte så svårt. Väggar och tak. Häck, plank och träd. Jag har ritat och tänkt hela vintern men för att se om det kommer att funka i verkligheten var jag tvungen att lägga ut lite stockar. Man vill ju inte råka ställa en häck eller ett cykelskjul precis där snöhögen ska ligga på vintern eller skapa ett dåligt flow så att man inte kan gå runt i trädgården. 


Jag planterade redan förra året 3 blåbärstrybuskar som ska skapa en vägg mot vägen när de växer upp. Eftersom de är så små att de knappt syns har jag markerat med stockar. Jag hatar att klippa runt slalombuskar, så buskplanteringen kommer att kantas och få en botten av smultron.


Lekparken gränsar till Fruktlunden och för att skilja de två rummen åt har jag börjat plantera en syrenhäck. Egentligen ville vi ha en aronihäck för de ätbara bären och de vackra höstfärgerna men av någon anledning är alltid trädgårdsbudgeten slut när snön smälter, så det fanns som vanligt inga pengar till att köpa en häck. Trots att trägård är mitt största intresse satsar jag väldigt lite pengar på den, jag tror att det är det som gör det så roligt. Jag älskar att skapa något stort med små medel. Hur som helst blir det en syrenhäck för jag har ett buskage som spritt sig och det är bara att rycka plantor ur marken och gräva.

I den upphöjda bädden bredvid häcken drömmer jag om att plantera två manchuriska valnötsträd. De är härdiga till zon 5 och jag brukar räkna zon 6 här men om jag skapar en lähäck och ett litet lästaket tror jag att det kommer att gå bra. I år gör jag bara i ordningen en bädd av grässvål, gödsel och ensilage som får stå och bli bra jord till nästa år. Sen drömmer jag om att sitta under valnötsträden och dricka kaffe i kvällssolen om en si så där 15 år. 



I andra änden av lekparken kommer vi att ställa ett cykelskjul (stockarna på marken)  och bortom den växer en svartvinbärshäck. 
 

Svartvinbärshäcken syns inte ens mer än som en ränna i marken men här planterade jag sticklingar av svarta vinbär som jag tog förra årer. De har överlevt allihop och för hoppningsvis kommer de att växa lite i år.


Mellan de två häckarna finns en studsmatta, gungor och en stor gräsplan där man kan sparka boll, fäktas, hjula, spela boccia eller flossa. Vad nu barnen känner för just då. Jag märkte i förra årets hetta att det blev väldigt varmt här på förmiddagen, så därför har jag planterat tre hägg här som ska ge lite skugga. Varför hägg? Jo, för nere vid det brända trädet växer ett snår med väldigt raka och fina häggar som jag bara behöver flytta. Gratis träd! Bredvid gungorna planterade jag röda vinbär förra året. Jag vill att hela lekparken ska vara full med bär.

Trots att träden är små och häckarna bara är små rännor i marken kan man redan börja känna rumsindelningen och jag är väldigt nöjd. Här kommer det att vara riktigt fint om några år.

torsdag 25 april 2019

Min trädgård är tillbaka

Jag tog påskledig en vecka och se vad som har hänt:


Min köksträdgård har tinat fram! Det är underbart att gå runt i t-shirt och känna hur solen värmer och det går att gräva i jorden igen. Underbart och samtidigt läskigt, för vi vet ju varför vädret beter sig så här knäppt. Varför det är en meter snö i början på veckan och tjälen har släppt i slutet. Klimatförändringarna är redan här och vädret är knäppt. Det är antingen eller. Antingen skitkallt eller skitvarmt. Antingen översvämning eller torka. Vädret har slutat vara svenskt, det känner inte till ordet lagom längre.

Samtidigt har det hänt något i år. Fler och fler vaknar och inser att vi alla måste göra det vi kan för att rädda våra barns framtid. Vi är fler nu, som försöker minska vår miljöpåverkan och skapa en hållbar livsstil. Nu ska bara politikerna få fingret ur också och vi sluta gnälla så fort miljöpolitik påverkar oss också.


Men nu kom jag visst off topic. Idag skulle det ju handla om att jag äntligen har min trädgård tillbaka. Jag är så lycklig när jag får gå runt och se vad som överlevt vintern och tittar upp ur jorden. Lite persilja verkar ha överlevt vintern, kantlöken och ramslöken lever också men jag har inte sett någon vild ruccola än.


I kallbänken gror det och växer så att det knakar. Vintersalladen jag planterat ut lever men den gnäller lite på att det är för varmt. Krassen växer så att det knakar och både ruccola och rädisor har grott. Även några sockerärtor och salladsplantor har tittat upp. Nu får vi se hur det går nästa vecka när det blir lite kallare om allt klarar sig.

När våren går så här fort är det lätt att bli lite stressad. Det är så mycket som ska göras på så liten tid. Jag får verkligen kämpa för att komma ihåg att det här inte är sommar, det är fortfarande bara april.. Det finns tid fortfarande tid och vi hinner njuta lite också.

torsdag 11 april 2019

Dags att så i kallbänk

Det är lite deprimerande att titta bort mot köksträdgården. Här ligger fortfarande snön så tjock att man inte ser toppen på mina två pallkragar höga odlingslådor. Så här års brukar jag mota bort den depressionen genom att så i kallbänk, men förra året kollapsade min kallbänk och jag vägrade bygga en ny eftersom jag var rädd att Charlie skulle krossa glaset.


Men det var i oktober när vi drunknade i hemodlade grönsaker. Nu är det april, snön ligger tjock och jag måste äta köpta grönsaker varje dag. Nu vill jag verkligen ha en kallbänk. Så då byggde jag en ny.

Jag använd mig av spillbitar virke och byggde en låda som är 120x60 cm. Den passade på platsen och med bara 60 cm bredd är det lätt att komma åt längst bak utan att trampa på jorden. Jorden under är grävd och ganska fin, jag odlade här förra året. Därför gjorde jag en ganska låg kallbänk, bara 2 plankor hög bak och en planka hög fram. En lutning på kanten gör att maximalt med sol kommer in i lådan.


För att göra lådan säker för 2 åringar, gjorde jag ett byggplastlock istället för ett i glas. Bara 4 smala lister som skruvades ihop och sedan fäste jag plasten under de långa bitarna och över de korta. Det här locket får en ganska stor luftspalt, vilket är bra för ventilering men om det ska blir kallt på nätterna måste jag nog lägga på en fiberduk för att isolera. Jag är mest nöjd med att locket sitter med gångjärn, det var svårt att få till. 


Så, när jag svurit, jag menar snickrat klart var det äntligen dags för det roliga. Att så. Först fyllde jag lådan med jord från den gamla kallbänken, sand och gödslade med hönsgödsel (direkt från en hönsrumpa). Sen sådde jag sockerärtan Norli längst bak. Då tänker jag att den kan klättra upp mot bron när den kommer igång och locket plockas bort. Framför sådde jag ruccola, rädisa och bindsallad i bredsådda rader. Ett block lämnades tomt för där ska jag plantera ut machésallad som jag har i källaren när nattemperaturen ser lite bättre ut. 

Att så i kallbänk är ett lätt och billigt sätt att komma igång med odlandet lite tidigare. Så man bara sånt som klarar kallväder brukar det inte göra något att det är lite minusgrader på nätterna.

Läs mer om att odla i kallbänk

Kallbänk med gammalt fönster på

 Så i kallbänk 2017

Kallbänk där man vattnat med snö
Vintersådd i kallbänk 2018

torsdag 4 april 2019

Odla i back



Vad det har stormat i år! Känns som det blåste hela mars. I den senaste stormen välte båda mina backar med vintersådd. Det har aldrig hänt mig tidigare men nu vet jag att jag måste lägga en tyngd på i framtiden. Den ena backen känns ganska körd, men den andra klarade sig ganska bra. Jag har sått en omgång till av exempelvis grönskål, för att vara säker på att få några plantor. 


Att så i back på det här sättet brukar ge väldigt fina och tåliga plantor som klarar både kallväder och insektsangrepp bättre. 


Eftersom jag är så väldigt sugen på bladgrönt, prövade jag också att så en back med mizuna, spenat och vinterportlak. Förhoppningsvis ger det lite sallad på bordet framöver. Så här års önskar man sig verkligen ett riktigt växthus, där man kan göra tidiga sådder av köldtåliga blad men ibland får man jobba med det man har och experimentera för att få mat. 


I höstas sådde jag machesallad som inte växte som den skulle. Maché gör sällan det för mig. Det är synd för den är så himla god. Jag hoppades att den skulle klara vintern och börja leverera nya blad när snön tinar bort. Tyvärr ser det ut som om de allra flesta har ruttnat bort under snön men en liten planta ser i alla fall lite pigg ut. Kanske kan bli några blad där också. Hoppet är det sista som överger en odlare.