fredag 20 april 2018

Äntligen händer det - våren är här


Igår hade jag mitt första arbetspass ute i trädgården. Det var så underbart. Ute på gårdsplanen ligger snön fortfarande djup men runt huset har det tinat fram så pass att man kan börja jobba lite grann. Den taggiga och fula rosen vid huset ska bort och ge plats för nya grönsaksplanteringar. Den satt som berget med världens största rot men jag fick bort ganska mycket i alla fall.


Så här såg det ut när jag var klar. På den här platsen ska jag bygga uteplats omgiven av kryddörter och andra odlingar i sommar. Om någon har ett tips på en bra klättrare som gärna är ätbar som kan täcka det fula röret där bredbandet går in, får ni gärna höra av er. 


Det känns lite knäppt att börja jobba i jorden när man har så här mycket snö bakom ryggen men vi har nästan inte haft någon tjäle i år, så direkt när marken tittar fram kan man börja gräva i den.


Det innebär att min rabarber som jag placerat på bästa plats för tidig skörd, redan har börjat komma upp. Så här kraftig växt gör en ju riktigt glad, så jag satte en svart hink över och hoppas på att skörda milda och fina rabarber om bara några veckor. Bredvid rabarbern såg jag faktiskt några strån gräslök också. Så alla ni som är rädda att snön ska ligga kvar till midsommar: Det finns hopp!

onsdag 11 april 2018

Årets vår

I söndags beskar Oskar vårt nya äppelträd, hela kronan stack ju faktiskt upp ur snön så det gick ganska bra. Såg hemskt kul ut när han satt där på snön och beskar träd. 



Sedan mätte han gamla sommargaraget för att få mått till vårt nya hönshus. Det var tänkt att han skulle fälla det här nu i april men det är alldeles för mycket snö för sådana jobb. Så precis som det mesta blir det kvar till i maj. 


Nuvarande hönshus är lite begravd i snön men hönsen trivs ganska bra ändå. Nu kan de till och med gå ut en sväng i bland och njuta av solen.

Den 10:e april 2016 såg det ut så här på vår gård, stor skillnad mot i år. 


Men idag hittade barnen i alla fall ett vårtecken. Vägen är nästan bar så det går att cykla, i alla fall om man kryssar mellan den kvarvarande snön och vänder vid skogen. Heja våren!


fredag 23 mars 2018

Skörda persilja under en meter snö

Det kliar ju verkligen i fingrarna att börja odla och kanske framförallt skörda, det är ju trots allt min favoritbit. Så igår gav jag mig av till köksträdgården för att se om jag kunde skörda lite persilja. Ett litet täcke med skare täcker 1 - 1,5 meter lössnö och det har aldrig känts så långt till köksträdgården som nu. Mina odlingsbäddar syns inte riktigt och om jag ska hitta persilja under det här havet av vitt krävs det att jag lyckas komma ihåg exakt var persiljan stod. Se hur det gick i årets första video.


fredag 16 mars 2018

Drömmen som sparris

Sparris är ju så rackarns gott på vårkanten och ända sedan jag började odla har jag drömt om en egen sparrisbädd. Flera gånger har jag bestämt att jag ska köpa sparrisplantor "nästa år", men när det väl blir dags att beställa blir jag så snål. Vill man ha 10 sparrisplantor blir det i runda svängar 600 kr. Det får man ju ett och ett halvt äppelträd för! och så blir det ingenting av den där sparrisbädden i år heller. "Barnen äter ju ändå inte sparris" mumlar jag surt och köper en björnbärsbuske istället.

Nu börjar jag ju arbetet med att bygga min permakulturträdgård och i den premieras perenna grönsaker som kommer år efter år utan så mycket ansträngning. Så i år har jag bestämt mig för att det faktiskt ska bli sparris och för att inte fastna i min egen snålhet den här gången också, så har jag sått sparris från frö. De små plantorna ska jag sedan vårda hela sommaren och plantera nästa vår. I februari sådde jag sorten Mary Washington och de plantorna har redan kommit upp och planterats om. De står där nere i källaren som små fjädervippor. Hur söta som helst.


Idag sår jag en sort som jag fått genom föreningen Sesam. Den kommer från en gård i Gillberga, som ligger ganska nära Oskars föräldrahem, så jag tyckte att det var lite roligt med sparris från hans hemtrakter.


Jag följer Sara Bäckmos instruktioner för att så sparris och det är verkligen inte svårt. Jag sådde 35 frön Mary Washington och 26 plantor kom upp. Nu blir det 25 frön Gillberga. Min dröm är att jag nästa vår, när det är dags för utplantering ska utbrista: "Men var sjutton ska jag få plats med all den här sparrisen!" Nu ska jag bara få plantorna att överleva så länge.

Jag brukar ha lite svårt att få sticklingar och plantor i kruka att överleva genom sommaren för jag glömmer alltid att vattna och sköta om dem. Så för att mina fina plantor ska överleva den här gången ska jag bygga något jag drömt om i flera år, nämligen en barnkammare för plantor. Bara snön smälter någon gång.

fredag 9 mars 2018

Så tomater och drömma om sommar

Även om det inte känns så just nu när det snöar (igen!) och snön ligger meterdjup på backen, så kommer det ju en sommar till slut. Vi längtar så att vi nästan går sönder allihop. På att slippa alla kläder, kunna röra oss fritt och vara ute mest hela dagarna. Det känns väldigt långt borta just nu men det kommer och då måste man vara redo.

Vi behöver inte mer snö!

Melker sa häromdan när jag som vanligt pratade om att jag ville bygga nya odlingsbäddar och gräva, att han längtar efter att äta direkt från landet. Jag förstår det för nu när vi äter fryst och köpt, är det inte särskilt många grönsaker som faller honom i smaken. Gurka, morot och ångkokt blomkål är allt som slinker ner. På sommaren när jag plockar in färsk äter han också sallad, rädisor, sockerärtor, kål, polkabetor, kålrötter och gräslök. Det är en av de stora fördelarna med att odla själv. Man får större utbud och så smakar det så mycket bättre.


Men ska man få den skörden så måste man så. Så idag sår jag tomater och lite annat som behöver komma i jorden, exempelvis gurkan som jag ska pröva odla i fönstret i år. Efter tips från Farbror Grön tänker jag odla gurkan Picolino i fönstret i vår och hoppas på att få en hel del gurka till middagarna tidigt på säsongen.


Så i mars inomhus

Basilika 'Thai'
Basilika 'Genovese'
Nyazeeländsk 'spenat'
Libsticka
Frilandstomat 'Sibirjak'
Busktomat 'Sub-Artic Plenty'
Plomontomat 'Yellow Submarine'
Körsbärstomat 'Black Sweer Cherry'
Busktomat 'Marmande'
Körsbärstomat 'Principe Borghese'
Gurka 'Picolino'

fredag 16 februari 2018

Att inte bara börja på nytt utan att göra klart


Vi älskar att lära oss nya saker. Kasta oss in i oprövade vatten och likt Pippi säga: Ja, det har jag ju aldrig gjort förut så det är jag säkert bra på. Det är en av de saker som lockar så med självhushållarlivet, det finns oändligt mycket nya saker att lära sig hela tiden. Särskilt för oss som kom från stan och har bott i lägenhet hela vårt vuxna liv. Jag kan göra vad jag vill, bara jag lär mig hur och det ger otaliga möjligheter. Tänk så underbart!

När vi kom hit fanns tusen saker att göra: Jag vill ha odlingsbänkar, djur, växthus, renovering, bin, ved, trädfällning, höns, mer odlingsbäddar, förvaring för skörd... Listan blir lätt oändlig och det finns alltid något nytt att engagera sig i. Livet är som bäst när det är i förändring och man lär sig nya saker och det är inget fel med det men det är lätt att man fastnar i att alltid jaga efter det där nya som verkar kul och så står man där med tusen halvfärdiga projekt och inget klart. Man känner sig sänkt, dålig till och med, när man aldrig blir färdig med något.


Nu går vi in på vårt fjärde odlingsår och det känns som det är dags att skaffa lite mer fokus. Visst kan vi skaffa bin, fler djur, riva gamla huset, bygga växthus, odla svamp på stockar i dungen och göra något åt gränsmarkerna (vårt namn på rivningsområdet där ladugården stod). Men sen. Den största lärdomen av mina 3,5 år här, är nämligen att allt tar tid. Så otroligt mycket tid. Genom att springa runt och duttar lite här och var på vår 8000 kvm stora tomt, känns det inte som att det händer särskilt mycket, trots att vi jobbar arslet av oss ibland. Hur ska vi orka med det här? är frågan vi tillslut börjar ställa oss. Särskilt med en liten bebis. 


I år ska det inte vara så. I år ska vi ta en liten bit av tomten och göra klart. Vi ska fokusera på trädgård och lägga fokus närmast huset. Att lägga fokus nära huset i år har många fördelar. Den första är att vi kommer att ha en ettåring att se efter (hjälp!). Då är det bra att hålla sig nära huset där små fötter kan gå, istället för långt bort dit vi måste bära. Man kan smita ut och jobba en stund när hon sover och ändå finnas till hands när hon vaknar. Det utanför huset är också det första man ser när man tittar ut genom fönstret eller kommer hem, så att vara färdig där kommer ge en enorm kick, hoppas jag. 


Jag längtar så otroligt mycket efter att få börja gräva men tyvärr ser det ju inte ut som sommarbilderna just nu. Än så länge får jag nöja mig med att planera och drömma. 

måndag 12 februari 2018

Snöglass - kan man verkligen äta snö?

Idag var det lov och snön föll från himlen, så jag passade på att göra något som jag lovat barnen att vi ska göra: Snöglass!

 När jag var liten fick man inte äta snö för då kunde man få mask i magen och trots att jag vet att det är lika sant som att man kan få kramp om man badar direkt när man ätit, hör jag mig själv skrika:
- Ät inte snö! åt barnen hela tiden.
Det är svårt att skaka av sig barndomen. Så snöglass var lite terapi för mig och jag förstår verkligen varför barnen inte kan sluta äta snö, det var ju jättegott!


Idén kommer från senaste numret av Land, det här är vår variant på receptet.

Snöglass

3/4 dl grädde
1 tsk vaniljsocker
2 msk socker
1½ l nysnö

Vispa ihop grädde, socker och vaniljsocker snabbt. Det behöver inte bli fluffigt eller tjockt. Gå ut och hämta 1,5 l nysnö. Bara skopa i måtten utan att packa snön. Blanda gräddvispet med snön med en slickepott. Servera genast med strössel!