No booze, no drugs, no rock'n'roll.

I december förra året hade jag en down och bestämde mig för att minska belastningen på min kropp genom att sluta med fyra beroendeframkallande substanser: Alkohol, kaffe, värktabletter och socker. Här kommer en liten avstämning av hur det går:

Alkohol
Jag har aldrig varit någon intensiv alkoholkonsument, mycket för att jag är så fruktansvärt lättpåverkad. Ett glas vin på fredag och resten av flaskan till matlagning. En kall öl om det är varmt. Det har inte varit någon utmaning att skippa alls faktiskt. Det enda problemet är att man får vinflaskor av alla som hälsar på, jag vet inte vad vi ska göra av dem. Ida kan tycka om att ta en drink ibland, men dricker inte rödvin, så flaskorna samlas på däruppe.

Värktabletter
När behöver man smärtlindring? Inte så ofta som jag trodde iallafall. När man har bestämt sig för att klara sig utan börjar man hantera problemen bakom smärtan istället, i det här fallet oftast ryggen och nacken. Yogamattan har faktiskt kommit fram några gånger. Jag har tagit en ipren sen december, och det är att jämföra med några stycken i veckan.


Kaffe
Jag har druckit i genomsnitt två koppar kaffe om dagen sen jag var 15, skulle jag tro. Jag vet vilka ställen som gör espresso på riktigt i Stockholm och Göteborg. Vi har en cremé-vit Francis Francis i köket hemma och maler bönor själva. Det har hittills inte gått en enda dag sen jag slutade som jag inte har fått kämpa för att låta bli kaffemaskinen. Varje gång jag går förbi ett Waynes eller Espresso House (eller riktigt café) och känner doften dör jag inombords. Jag vill ha kaffe! Nu!

Socker
Jag lyckades hålla uppe med sötsaker och godis i exakt 24 timmar. Jag hade inte en chans. Och jag räknar inte med att försöka igen på länge.

Vad ger det då? Ja, det är svårt att veta vilken substans som har gjort vad med mig, men jag börjar helt klart känna mig lättare och piggare. Det är som att ett lager gegga är borttvättat ur maskineriet. Rekommenderas varmt.