Förra veckan började Noa att gå, precis innan sin 10 månaders dag. Med den utvecklingen kom en fantastisk personlighetsförändring. Han gick från att vara Gnällbert surkorv (som han varit ända sen jul) och blev Noa gladskit istället. Han går runt och bär på saker, snackar, sjunger och skrattar. En härlig glädjespridare. Att han går gör att barnen leker mycket mer också. De brottas, kittlas, jagar varandra och skrattar så att de kiknar. Hemmet är helt plötsligt en mycket trevligare plats. Vilken skillnad ett par steg kan göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar