Sätt mer potatis

På senare tid har jag funderat mycket på skillnaden på vårt liv som vi lever det, och vårt liv som vi vill leva det. Både jag och Oskar lever väldigt mycket i huvudet. Vi är kreativa och producerar text och kod, vi tänker stora tankar om allt mellan himmel och jord. Vi sitter mycket och har ont i axlar och ryggslut. Vi hatar att träna. Vi bor i en liten lägenhet i ett områden med väldigt mycket människor. Barnen går på förskola och uppfostras av proffs. Det liv vi vill leva ser väldigt annorlunda ut. Vi vill ha en lite gård i en by på landet. Vi vill ha höns och odla det mesta av vår mat. Vi vill fortfarande producera text och kod men i mindre omfattning så att det kan kombineras med hårt arbete på gården. Vi vill kunna ha barnen med oss mer. Vi vill ha balans. Ibland känns det som om jag slits itu mellan mina båda världar. Den vardag jag vill ha och den verklighet jag lever i. Då gör jag listor för att visa mig själv att vi jobbar för att skapa den vardag vi vill ha. 1) Vi jobba...

Något jag verkligen hatar är att kasta tyg. Bomullstyg kräver land, vatten, hårt arbete och ofta massor med kemikalier för att odla. Tyg kräver vatten, hårt jobb av dåligt betalda människor på andra sidan jorden och en massa kemikalier. Det bästa vi kan göra är att inte slösa på det. Så när Noa nu börjar på dagis och behöver en kudde att ta med sig, tog jag fram symaskinen. Lakan och påslakan som passade bra till barnvagn/vagga fick nu bli en ny kudde och två örngott. Supersnyggt och enkelt. Det tog drygt en timme att göra, vilket är kortare tid än det tar att gå på stan och köpa en kudde. Det kostade i stort sett ingenting eftersom allt utom sytråd och el till maskinen är återbruk. Och ingen har en likadan.