Innan jag började odla min egen persilja var jag inte ett stort fan. Nu är det min huvudkrydda. Vitlök och persilja, det har jag i nästan allt. Det är så gott att till och med Melker äter det fast det är grönt.
Att odla persilja är mycket tacksamt. Den är väldigt lättodlad och ger mycket. Där rädisor och dill lämnar mig besvikna i år drunknar vi i persilja. Både slätbladig som jag sått, och självsådd krusbladig från kolonilottens förre arrendator. Vad kan vara bättre att drunkna i? Persilja är smakrik, järnrik och lätt att frysa för framtiden. Jag grovhackar persiljan och fryser in i 1-literpåsar så att vi har i alla fall halva vintern.
Så, om du är lite nyfiken på att börja odla, hoppa den trendiga tomaten som behöver mycket omsorg och sätt lite persilja nästa vår. Bäst blir den på fet matjord men du kan också odla i kruka och tillför lite näring nån gång då och då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar