- Ni är så duktiga som cyklar jämt, sa min granne häromdan när jag mötte henne i trapphuset. Och visst är vi duktiga. Just den här dan lite extra duktiga eftersom vi legat däckade i monsterförkylning hela veckan och orken verkligen inte var tillbaka. Är kylskåpet tomt måste man ändå handla så jag och Melker drog till affären. Med dubbla cykelväskor, ryggsäck och cykelkorg får jag med mig allt vi behöver en vanlig vecka.
Jag borde naturligtvis bli glad. Det var ju en komplimang och jag svarade nått om att det "är ju väldigt skönt att cykla". Samtidigt blev jag irriterad. För vilket samhälle lever vi i egentligen, när det ses som
duktigt att cykla 3,2 km (tur och retur) på platt och fin cykelväg, till affären och handla för veckan? En sträcka min snart 5-åring cyklar utan problem, trots att han inte hämtat sig helt från förkylningen?
Sanningen är att det inte är vi cyklister som är duktiga. Det är ni andra som är lata!
Varje gång man tar bilen istället för att det är bekvämt, trots att man skulle kunna gå eller cykla den sträckan gör man sig själv och världen en stor otjänst. Jag tror att vi skulle spara ungefär 30 minuter på att ta bilen till affären om jag har med minst ett barn. Cyklar jag själv är det mindre tid. De 30 minuterna skulle jag sedan få lägga på att springa en sväng i skogen eller gå till gymmet, för röra på mig måste jag göra ändå! Avgaserna som sprids kan både människor och moder jord vara utan!
Tillägg:
3,2 km t/r är väldigt kort och en sådan liten sträcka skulle inte berättiga en 6-åring skolskjuts. Då behöver du mer än 2 km enkel väg. Om jag cyklar 2 mil för att storhandla, är det en helt annan sak. Då får ni gärna kalla mig duktig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar