En känsla av tacksamhet och välkommen till verkligheten

Kent som äger marken runt omkring oss, slog sin åker idag och samtidigt slog han den stora ängen som varit halva vår trädgård. Jag är så oändligt tacksam för det! Här har vi stått och känt oss uppgivna. Ska vi lära oss slå med lie? Kan man ta hela den här planen med trimmer? Nu känns allt lite lättare. Han lovade dessutom att fälla lite träd som skymmer vår utsikt ner mot byn. Kan det bli bättre?

Nu har vi i alla fall mer utrymme att röra oss på och knott och mygg har färre platser att gömma sig på. 

Det fick oss också att inse hur oändligt stor vår tomt är och hur otroligt svårt det är att sköta utan ordentliga maskiner. Den här gräsmattan ska naturligtvis inte alltid vara gräs. Här ska vi odla, ha höns, fruktträd och bärbuskar. En dag. Men fram till den dagen har vi en liten gräsklippare med trasig framdrift och en två-åring som är livrädd för allt som låter.  

Det fick oss också att se det där vi föll för med vår tomt/blivande trädgård. Den där känslan man bara får när man kommer längre ut, mot åkrarna och ser bergen. 

Det här. Det här var anledningen till att jag så desperat ville ha det här huset. Känslan man får när man står och tittar ut över slagna åkrar och bergstoppar. Lugnet, friden och instant avkoppling. 

Så... Den här skogen är lite i vägen. 

Välkommen till verkligheten, sa en granne tidigare i veckan, när vi pratade om allt som finns att göra på vår lilla gård. Det är en sak att drömma om livet på landet, att odla sin egen mat och få känna lugnet. Det är en annan sak att stå inför oändliga gräsmattor och skog och inte kunna ett skit! Då känns det väldigt bra att få lite hjälp.