tisdag 13 januari 2015

Bröder



- Jag är så glad att jag har Noa som lillebror, sa Melker i morse när vi stod och bakade chokladsnitt tillsammans. Annars skulle jag ha tråkigt varje dag!

Det värmde verkligen mamma-hjärtat för jag vet att dagen när Melker fick en lillebror, troligen var den värsta dagen i hans liv. Då var han 3-år och livrädd för bebisar. Han fick panik av barnskrik och så fort Noa skrek sprang Melker in i andra rummet och grät. Och Noa skrek. Och skrek. Och skrek. Tog all uppmärksamhet från storebror som var van att vara viktigast. Jag var alltid utmattad och hade så dåligt samvete för storebror som vägrade vara nära mig om jag hade lillebror, skrik-maskinen, i famnen.

Jag hoppades ju då att det skulle bli bättre sen. Att det är värt den här svåra perioden för att få en vän som finns där no matter what. Sakta men säkert blev det också så. När Noa var 8 månader började de brottas och.när Noa började gå, gick det helt plötsligt att leka med honom ibland, även om han mest förstörde. När han blev 1 år, blev han någon att bry sig om och när han började på förskolan fanns storebror alltid där med en kram om lillebror var ledsen.

Jag har fått vara med och se en hur en fantastisk vänskap växt fram mellan mina två väldigt olika barn. Den stora är försiktig och eftertänksam, den lilla bufflig och envis. Genom deras vänskap blir de starkare och de hjälper varandra att utvecklas. Noa har hjälp Melker att bli tuffare och stå på sig, Melker hjälper Noa att bry sig om andra och visa hänsyn.

Det har varit fantastiskt att se hur den jobbiga lillebror mer och mer blev en lekkamrat att räkna med. Någon som står bredvid en när det är kaxiga barn på lekplatsen, någon som älskar att leka koja, fantasilekar och kurragömma. Hur lillebror blir en jämlike istället för en som bara förstör. Bästa kompisar i vått och torrt. Visst bråkar de. Mycket! Men de blir bättre och bättre på att lösa sina konflikter själva och det är sällan jag eller Oskar måste komma in i medla.

Nu efter jul fick Melker börja på en ny förskola och de är därför inte tillsammans hela dagarna. Första dagen var tuff för Noa som är van att alltid ha storebror bredvid sig men redan dag två hade han växt flera cm av att klara sig själv. Och när de möts i kapprummet blir det kramkalas och brottningsmatch varje dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar