Planterad ramslök

Jag beställde ramslökar från Klostra handelsträdgård tidigt i höstas. Ganska snabbt kom beskedet att lökarna skulle bli ganska sena på grund av den dåliga försommaren. De kom förra veckan. Instruktionerna sa att jag skulle plantera ramslöken när jorden var ungefär 10 grader för att löken ska hinna utveckla sig. På tomtens högsta punkt hade marken redan hunnit frysa men det var inte där jag ville sätta min ramslök. Den ska få sprida sig i min skogsträdgård. En skyddad del av trädgården som ligger lite längre ner, omgiven av träd. Normalt odlar jag i zon 6 men i min skogsträdgård, där är det mer zon 5. 

Under löv- och kvisthögen jag lagt dit för att hålla jorden varm i väntan på min ramslök, var jorden fortfarande varm. Därför chansade jag och planterade. Hoppas att de tar sig. 

Jag satte ramslöken nedanför en pil, bakom en ek. Ja, den här lilla kvisten på bilden. Det är en av mina ekar. Planterad av en liten ekorre som ville ha förråd inför vintern. Normalt finns inte ek så här långt norrut men det står några stora, fina ekar i byn. Nu hoppas jag att min ek växer och blir lika stor och ståtlig. Om den ska klara sig någonstans på min trädgård så är det här, i sluttningen ner mot lägdan i min blivande skogsträdgård. Eftersom plantan är så liten har jag satt en markeringspinne så att ingen trampar på den eller råkar ta den med röjsågen. 

För länge sedan var skogsträdgården köksträdgård för de gamla ägarna. Nu är det mest träd och ris. Här, i det skyddade läget tyckte ekorren att han skulle gömma lite nötter av koreansk bergtall också. Den är lite härdigare och ska få flytta ut på den mer öppna delen av tomten när den vuxit till sig. Därför satte jag den i en liten kruka och grävde sedan ner krukan i jorden i väntan på vår. 

Skogsolvonen står under en pil och den har nog en fågel satt. Tycker den är otroligt fin när den blommar men samtidigt är jag lite orolig för de giftiga bären. Noa älskar att gå runt på tomten och äta hallon, smultron och vinbär och jag var rädd att han skulle äta upp även dessa. Istället för att kapa busken bestämde jag mig för att förklara att de här bären är giftiga och om man äter dem måste man åka till sjukhuset och ligga där länge, länge. Jag gjorde likadant med liljekonvalj och det verkade funka. Efter det kom han och hämtade mig så snart han hittade nya bär, som häggbär eller bären från den amerikanska häggmispeln och frågade innan han smakade. Jag antar att jag får ge samma instruktioner nästa år.