Det mest genomtänkta beslut vi någonsin fattat

Vi har flyttat land och rike runt, bytt jobb, lägenhet och liv fler gånger än jag kan räkna. Vi har gjort det vi vill och känner är roligt. Därför kan det verka som vårt beslut att flytta ut på den norrländska landsbygden och odla mat var ett uttryck för samma rastlöshet som drivit oss runt tidigare. Det var det inte. Att flytta hit var det mest genomtänkta beslut vi någonsin fattat.

2012 var jag inne i Stockholms centrum med en 3-åring i vagn och en 8 månaders bebis i sele på magen. Det började snöa. Inte så mycket för en norrlänning men det var den första snön för säsongen och tunnelbanan ut till Vällingby slutade gå. Vi blev fast i Åkeshov i snöstorm. Efter en timme började ersättningsbussar att rulla och jag stod där vid busshållplatsen och såg buss efter buss passera utan att någon släppte på oss. Alla på bussarna var helt okej med att lämna en mamma med två små barn ute i kylan om det innebar att de själva slapp frysa. En gravid kvinna försökte kliva av och blev knuffad av bussen, jag fångade henne. Hon tittade på mig och mina barn och utbrast: "Nä, fy sjutton. Stackars dig!". Då började jag gråta. Till slut kom tunnelbanan igång igen och vi kom hem men efter det kände jag mig aldrig riktigt trygg i Stockholm. Om något gick åt skogen här skulle jag få klara mig själv.

Redan då visste jag att peak oil är på väg, att en av anledningarna till att den globala ekonomin kraschar hela tiden är att vi sedan 2006 inte längre pumpar upp mer olja varje år som vi gjort sedan vi först började plocka upp olja ur jorden. Sedan 2006 pumpar vi bara upp lika mycket olja och eftersom världens befolkning fortsätter att växa blir andelen olja per capita stadigt mindre. Lägg där till klimatförändringar och vi får en instabil värld där risken för konflikter ökar drastiskt.

Det är enorma problem som vårt samhälle står inför och vi ville rusta oss för det som komma skall. Vi ville bosätta oss på en mindre sårbar plats än den stora staden och få möjlighet att odla och hålla lite djur för att känna oss trygga. Sedan läste jag en sammanfattning av länsstyrelsernas analys av hur klimatförändringar kommer slå i deras län. Det korta svaret var att man skulle flytta till Sveg om man ville bo på en plats som kommer vara optimal i framtiden.

Med alla dessa insikter blev det självklart att flytta till min hemkommun där föräldrar, syskon och övrig familj finns och kan vara ett stöd. En bit från kusten och stora vattendrag i levande jordbruksbygd. Där ville vi bo och där bor vi idag. Här på landet är det väldigt annorlunda. Ingen skulle någonsin lämna mig i sticket. När en snöstorm slog till förra vintern körde grannar upp med sina traktorer och skottade all den snö jag inte orkade skotta. Utan att jag bett om det eller betalat och jag fick knappt säga tack efteråt. När vi grävde av en elkabel och gatljusen blev svarta, kom en granne och fixade det. Här vet jag att jag inte behöver lösa mina problem själv. Här är jag så trygg som jag kan vara inför framtidens utmaningar.