Att pressas in i en alldeles för liten mall

Jag är 1,77 lång, har breda axlar, höfter och lår. Som nord-europé är det en ganska normal kroppsbyggnad. Man skulle till och med kunna säga att jag är medelstor, om jag nu fick jämföra mig med gruppen 'nord-européer'. Det får jag av någon anledning inte göra. Jag ska jämför mig med gruppen 'tjej' och då är jag stor!

I sin krönika i Norran idag skriver Michaela Löwenhöök om hur hon inte får köpa skidpjäxor på herravdelningen för att den manliga försäljaren, som är ett huvud kortare än henne, bestämt hävdar att henne vadmuskler är för korta för det. Hur vet han då hur långa vadmuskler hon har? Har han mätt? Kollat hur långa ben hon har? Nej, såklart inte! Han ser att hon är tjej och då har man kortare vadmuskler, enligt försäljaren. Så säger mallen. Tjejer är kortare, har därför kortare ben och kortare vadmuskler. Att verkligheten i det här fallet var något helt annat, klarade försäljaren inte av att se.

Att läsa Michaleas skildring gjorde mig riktigt arg, för jag känner så igen mig. Jag är född som 'tjej' och därför har jag fått ägna alldeles för mycket tid åt att försöka pressa in mig i en för liten mall. En mall där jag inte bör vara längre än 167 cm, bara väga 56 kg och inte ha särskilt mycket muskler. Som ung gjorde det att jag inte sträckte på mig och inte åt tillräckligt men hur mycket jag än späkte mig så passade jag ändå aldrig in i mallen. Mina ben blir inte kortare och mina höfter gick bara in i byxor som hade (minst) den förnedrande storleken 44. Så var det även när jag vägde så lite att man stack sig på mina armbågar.

Idag har jag slutat försöka pressa in mig i den lilla mallen. Jag är så stort som jag är och min kropp är fantastisk! Den är stark och orkar utför stordåd här på gården. Jag är Hulkenmamma, som kan bära stockar, stenar och gräva hela dagen. Att köpa kläder är dock fortfarande väldigt svårt.

Jag tycker att det skulle det vara trevligare om butikerna inte hade den där strikta linjen mellan herr och dam, utan sorterade sina pjäxor efter hur lång man är (eller någon annan viktigare faktor). Tänk om byxor sorterades i beninnerlängd och höftbredd, istället för herr och dam. Om du tittar noga ser du nämligen att variationen inom grupperna 'killar' och 'tjejer' är minst lika stor som den mellan grupperna. Det vore också trevligt om de som jobbade i butiker var mer intresserade av att hjälpa mig hitta det klädesplagg som passar min kropp och mindre intresserad av att jag bekräftar mitt kön när jag handlar. Då kanske både killar och tjejer slapp åka slalom i pjäxor som egentligen inte passar deras vadmuskulatur.