Att inte bara börja på nytt utan att göra klart

Vi älskar att lära oss nya saker. Kasta oss in i oprövade vatten och likt Pippi säga: Ja, det har jag ju aldrig gjort förut så det är jag säkert bra på. Det är en av de saker som lockar så med självhushållarlivet, det finns oändligt mycket nya saker att lära sig hela tiden. Särskilt för oss som kom från stan och har bott i lägenhet hela vårt vuxna liv. Jag kan göra vad jag vill, bara jag lär mig hur och det ger otaliga möjligheter. Tänk så underbart!

När vi kom hit fanns tusen saker att göra: Jag vill ha odlingsbänkar, djur, växthus, renovering, bin, ved, trädfällning, höns, mer odlingsbäddar, förvaring för skörd... Listan blir lätt oändlig och det finns alltid något nytt att engagera sig i. Livet är som bäst när det är i förändring och man lär sig nya saker och det är inget fel med det men det är lätt att man fastnar i att alltid jaga efter det där nya som verkar kul och så står man där med tusen halvfärdiga projekt och inget klart. Man känner sig sänkt, dålig till och med, när man aldrig blir färdig med något.

Nu går vi in på vårt fjärde odlingsår och det känns som det är dags att skaffa lite mer fokus. Visst kan vi skaffa bin, fler djur, riva gamla huset, bygga växthus, odla svamp på stockar i dungen och göra något åt gränsmarkerna (vårt namn på rivningsområdet där ladugården stod). Men sen. Den största lärdomen av mina 3,5 år här, är nämligen att allt tar tid. Så otroligt mycket tid. Genom att springa runt och duttar lite här och var på vår 8000 kvm stora tomt, känns det inte som att det händer särskilt mycket, trots att vi jobbar arslet av oss ibland. Hur ska vi orka med det här? är frågan vi tillslut börjar ställa oss. Särskilt med en liten bebis. 

I år ska det inte vara så. I år ska vi ta en liten bit av tomten och göra klart. Vi ska fokusera på trädgård och lägga fokus närmast huset. Att lägga fokus nära huset i år har många fördelar. Den första är att vi kommer att ha en ettåring att se efter (hjälp!). Då är det bra att hålla sig nära huset där små fötter kan gå, istället för långt bort dit vi måste bära. Man kan smita ut och jobba en stund när hon sover och ändå finnas till hands när hon vaknar. Det utanför huset är också det första man ser när man tittar ut genom fönstret eller kommer hem, så att vara färdig där kommer ge en enorm kick, hoppas jag. 

Jag längtar så otroligt mycket efter att få börja gräva men tyvärr ser det ju inte ut som sommarbilderna just nu. Än så länge får jag nöja mig med att planera och drömma.