Kål borde egentligen vara ganska lättodlad här i norr. Den gillar kalla somrar (eller höstar) och växer så det knakar våra ljusa somrar. Den står sig långt in på hösten trots köldknäppar och långa perioder med minusgrader. Det är bara ett problem och det är att så många gillar kål. Fjärilslarver, sniglar och trastar härjar i mina odlingar och får kålodlingen att kännas som en ständig kamp.
I år är det kålmalsinvasion och ett tag trodde jag faktiskt att jag skulle förlora kampen om kålen redan i juni. Plantorna var ätna, svaga och några hade faktiskt dött. Men så sprutade jag några gånger med Turex och gav en omgång hönsgödselvatten och nu ser faktiskt plantorna nästan fina ut.
Jag odlar en rad kål under nät men nätet räckte inte riktigt till alla kålodlingar eftersom jag odlar på så många platser i år. Under nätet börjar både broccoli och spetskålen kalibos se riktigt fina ut. Utanför nätet är plantorna mer angripna och igår sprejade jag en omgång till med Turex på dem.
"Kål är värd att slåss för" sa Sara Bäckmo på sin Instagram för några veckor sedan och det har blivit mitt mantra den här sommaren. Jag suckar och stönar när jag måste spreja igen och gödselvattnar varje vecka så att kålen ska ha en chans att växa sig stark trots angrepp. Kål är verkligen värd att slåss för och i år får vi slåss lite extra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar