Ett liv på cykel

Vi har cyklat överallt i sommar och jag kände att jag fått upp flåset rätt bra. Nya cykelväskor har gjort det lättare att handla, vi har cyklat till kolonilotten, förskolan, stranden och centrum. Backen upp till Vällingby centrum som i början på sommaren var helt omöjlig att bestiga, cyklar jag nu upp för.

Melker har cyklat själv till förskolan men nu när skolan började om, är det för många gående på gång/cykelvägarna för att det ska kännas säkert att cykla med en 4-åring. Han är väldigt duktig på att visa hänsyn, cykla på rätt sida och bromsa i tid men resten av Vällingbys befolkning är inte lika duktiga på det. Nämen, måste man kliva åt sidan när det kommer en cykel ner för backen, nej nej, vi går i bredd. Varför ska vi akta oss för en 4-åring? Jag hör inte ringklockan för jag har skithög musik i lurar. osv.

Så nu får barnen åka cykelvagn. Fy sjutton vad tungt det är. Jag behöver lägre växlar om jag ska klara av det. Monsterbacken kan jag glömma att ta mig upp för, minsta lilla lutning blir fruktansvärt tung. Jag badade i svett när jag kom fram till dagis.
- Nämen vad trevligt att du har en sån vagn du kan träna med, sa en annan mamma käckt. Tur att jag skulle hem och plugga och kunde duscha.

Men det är så jag vill ha livet. Jag kommer aldrig ta mig till gymmet, det är dötrist! Jogga i skogen kommer inte hända. Min vardag måste vara fylld av motion och tunga utmaningar, annars rör jag inte på mig. Med 2 barn i cykelvagn och en 3 växlad cykel blev fick min vardag en ny utmaning. Härligt!