Den senaste veckan har jag varje stund jag haft över, lutat näsan över den här boken: Självhushållning på Djupadal av Marie och Gustav Mandelmann. Ni som tittade på Trädgårdsonsdag när det startade och hette Trädgårdsfredag är redan bekanta med familjen Mandelman och många tips, som att lägga ull bland träd och blommor för att skydda mot ogräs, känns därför igen. Där tv-serien bara nuddade vid verksamheten på Djupadal är boken med sina 270 stora sidor en djupdykning.
Boken följer odlingsåret, som självklart börjar på senhösten när man börjar förbereda för nästa års odling, och följer sedan ett helt år på gården. Familjen berättar om djurhållning, fruktträdgården, odling och hur man tar vara på skörden. Boken kan antingen läsas från pärm till pärm eller så slår man bara upp en sida och läser om tomatodling, att anlägga en damm eller att gallerskörda rödbetor.
Jag uppskattar särskilt alla tips om hur man bygger en bra jord. Efter ett år på kolonilott har jag kommit fram till att det enda jag hatar mer än oräsrensning, är sniglar och ohyra. Vår jord behöver dessutom lite hjälp för att kunna ge mer skörd nästa år. Jag älskar hur man på Djupadal använder djuren som markberedare, gödseldistributörer, ogräsbekämpare och skadedjursbekämpare. Varför ska man köra in en massa gödsel, när man kan släppa in grisarna i det färdigskördade grönsakslandet och låta dem böka, dra upp gräs och gödsla? Nu funkar inte det riktigt på min kolonilott men i framtiden har jag förhoppningsvis mer mark att odla på.
Boken är en fröjd för alla som älskar odling och speciellt för alla som drömmer om en egen gård på landet, eller precis börjat driva en. Jag har inte varit så här lycklig sedan jag läste Stefans lilla gröna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar