Min mamma säger alltid att hennes favoritdag i julhelgen är juldagen. När allt är klart och man kan såsa runt i morgonrock, spela spel och äta rester hela dan. Det är en härlig dag men för mig är det bästa med julen advent. Denna härliga väntan när man förbereder och det blir lite mer jul för varje dag.
I morse vaknade jag av att små tassande steg. Melker klev upp i sängen och viskade: "Är det dags att öppna kalendern nu?" Vi gick upp, öppnade första paketet i kalendern trots att lillebror fortfarande sov. Vem orkar vänta?
Oskar satte en deg igår kväll som kalljäste i kylen och bakade fantastiska frukostfrallor. Nybakt bröd, kardemummakaffe/chaite, äppeljuice och rabarbermarmelad fick bli frukost. Jag tände första ljuset i adventsljusstaken och sjöng "Nu är det första advent och första ljuset är tänt. I vårat hus är det advent." Melker tyckte det var en bra sång. Noa sa "Mera jut!" och det är svårt att förklara för en 1,5-åring vad advent är. Att man väntar och medan man väntar får man en liten uns jul varje dag.
Vi såg tv-kalendern och även om farmor var lite väl läskig för Melker verkar den vara riktigt bra. "Mera. Apa." sa Noa när kalendern var slut. "Det kommer mera imorgon" svarade jag " och dessutom var det ingen apa, bara stenristningar". Vi letade länge efter luckan och sedan försökte vi lyssna på radiokalendern men barnen bara slogs och hoppade runt som galningar. "In the age of television, no one listens to the radio" sa jag, och lät Melker öppna luckan utan att lyssna klart.
Så städade, handlade och lekte vi hela dagen. Precis som vanligt. "Mera. Ket." sa Noa varje gång han passerade kalendern. "Åh, jag vill så gärna öppna ett till paket" sa Melker en tre, fyra eller hundra gånger. "Imorgon, får du öppna ett till". Imorgon. Det är ändå det bästa med advent, att det bästa hela tiden finns framför en och man får vänta, längta och baka hur mycket som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar