Att strunta i att klippa gräset

I år har vi verkligen inte brytt oss särskilt mycket om gräsmattan. Vi har klippt när den börjat blomma, för då blir jag allergisk. Dessutom har vi lämnat stora områden för bete åt Harry och överallt där det ploppar upp fina blommor, som prästkragar och vitklöver, har vi bara struntat i. 

Gräsmattan har aldrig varit finare. Blommorna har frodats och humlorna har surrat konstant. Jag gillar verkligen den vildvuxna looken i vår trädgård. En välskött gräsmatta är jättefin tillsammans med blommande rabatter men utan den kontrasten blir gräs lätt en öken. Något vi rått bot på genom att fokusera på annat. 

Det känns nästan lite förbjudet. Får man verkligen klippa så här slarvigt? Bor man så här lantligt får man det i alla fall. 

På framsidan har vi klippt lite mer noggrant men så här bakom en buske får gräset gärna blomma tillsammans med fina ängsväxter. När det blir riktigt högt, sätter vi dit Harrys kaninbur, han får beta av området och sedan klipper vi. Kaniner äter otroligt slarvigt och sparar in i det sista tuvor med lite högre gräs. 

Så det är min nya insikt den här sommaren. Ibland kan trädgåden bli lite finare om man bara tar det lite mañana med gräsklippningen.