När jag började odla, del 2

Förra söndagen skrev jag om hösten 2011 när jag fick min första skörd på balkongen i Vällingby. Odling blev mitt främsta intresse, något som förändrade vardagen för både mig och familjen. Det var den främsta anledningen till att vi flyttade till gården men det var något annat som hände när jag började odla också, något på insidan.

Med odlingen kom nämligen ett intresse för hållbarhet. Ju mer jag läste om odling och ju mer jag odlade desto mer förstod jag att vi lever i ett väldigt ohållbart samhälle. Vi importerar varor från hela världen men producerar mindre och mindre mat själva. Det jordbruk vi har är helt beroende av importerad diesel. Vi är inte förberedda för framtidens problem med peak oil, konflikter och befolkningsökning.

2011 var vi vegetarianer och jag tyckte att det var det bästa valet om man ville leva ett etiskt och miljövänligt liv. Ingen köttproduktion som belastade min karma och betydligt mindre utsläpp från maten. När jag började odla, tänkte jag glatt på hur jag i framtiden skulle kunna odla nästan all min mat, förutom ägg och mjölk. Lite naivt kan jag tycka idag men man vet ju inte förrän man provat.

Jag märkte ganska snabbt att om man inte sköter om sin jord får man inte några stora skördar. Jord behöver gödsel. Gödsel kommer framförallt från djur. Det visade sig också att bönor inte är något som är skitlätt att odla. De kinkar rejält om det är för kallt, jorden är för kompakt, om det är för torrt eller något annat vanligt problem. Här uppe äter man sig inte mätt på bönor, det är helt klart.

När vi strax innan jul 2012 började äta kött igen, var den främsta anledningen att Melker var så blek, smal och åt så fruktansvärt lite men jag hade aldrig fattat det beslutet om jag inte redan börjat tvivla. Om jag inte redan hade förstått att vara vegetarian i Sverige inte är hållbart hade jag istället gett honom sojakorv varje dag. Nu visste jag att en helvegetarisk livsstil kräver en enorm import av sojabönor, kikärtor och andra näringsrika bönor och produkter. På den skalan vi behöver protein kan man inte odla bönor i Sverige.

Idag tycker jag att det är otroligt viktigt med närproducerad mat. Inte bara Sverige, utan närområdet och jag själv, bör producera så mycket som möjligt av den mat vi behöver för att överleva. För mig är det vad som är hållbart för framtiden. När jag ska välja mat ser prioriteringsordningen ut så här:

Odla själv
Närproducerat
Ekologiskt svenskproducerat
Svenskproducerat
Ekologiskt importerat

Maten vi äter består av grönsaker med lite kött till. Veggivore kallas det visst om man behöver etiketter. Vi äter kött från bygden några gånger i veckan, grönsaker från egna odlingar så länge vi kan och dricker lokalproducerad mjölk, de av oss som tål det. Det är hållbar mat som är bra för både kropp och själ.