Dags att så igen

Ibland efter att jag flyttat hemifrån och träffade någon gammal avlägsen skolbekant, kunde jag få höra frasen: "Men vad har hänt med dig?" Då handlade det oftast om att jag inte tycker om att dricka alkohol och är väldigt kvällstrött. Idag när jag öppnade mitt excelark med såschemat jag gjorde för någon vecka sedan, fick jag den där frasen i huvudet igen: "Men vad har hänt med dig?" Den här gången var det ett tidigare, yngre jag som förfärades över det prydliga dokumentet där hela våren är planerad.

Jag som alltid hade allt i huvudet, som blev livrädd när något stod på papper för då var det ett krav jag måste nå och naturligtvis var jag sämst om jag inte nådde det. Jag tyckte att jag var spontan och hade "kreativt kaos" men att det funkade ändå (det gjorde det inte) och mest av allt var jag nog rädd för fyrkantigheten i ett excelark med prydliga kolumner där jag aldrig någonsin skulle passa in. Vad hände med mig?

Jag tror att jag började må lite bättre. Att jag började förstå att form, dokument och ordning inte är ett prestationskrav, utan något som hjälper mig att faktiskt prestera. När man snart är 40, har tre barn och tusen projekt kommer man inte ihåg allting och det är aldrig rimligt att använda all hjärnkraft till att minnas saker. Man är sällan särskilt kreativ när huvudet är fullt med att-göra-listor.

Så yngre Ida får ursäkta, för jag älskar mitt såschema. När det är dags för sådd är det bara att ta fram och läsa hur mycket jag ska så av allting när. Sparar hur mycket tid som helst.



Idag sådde jag anisisop, piplök och bladgrönt för tidig skörd. Mizuna, maché, vinterportlak och spenat blev det i ett pluggbrätte. Jag passade också på att plantera om purjolök och lök så att de sitter i pluggbrätten. Det är så pilligt att plantera om lök, jag borde ha sått i pluggbrätten från början istället. Det ska jag skriva upp i mitt såschema, så att jag gör rätt nästa år.