Sätt mer potatis

Trots att vintern bestämde sig för att göra en come back, växer det i mitt fönster. Kronärtskockan verkar må bra och majsen sticker upp sina raka skott. Lite oregano, tagetes, kamomill och mexikansk dragon verkar komma också men chilin och tomaterna vägrar. Jag får göra ett nytt försök på dem i helgen.

Barnen vaknade 5 i morse och med tanke på hur trötta Oskar och jag var då, är vi rätt bortskämda numera. Vana vid att få sova till i alla fall sex. Jag tog täcket och la mig på soffan med Melker och sa att han fick somna om. Han hävdade att det snöade ute men jag mumlade nått om dimma och sa att han skulle vara tyst. Han hämtade plattan. Sen kom Noa och körde in sina vassa tår i mina axlar och datorn gick igång. Oskar la sig i andra änden av soffan och sov. Så ringde väckarklockan kvart över sex. Barnen blev överlyckliga för nu skulle de äntligen få frukost. Melker har dragit igång ett projekt: Lära sig göra frukost själv. Han kom rätt långt innan han fick tvinga upp Oskar som också gjorde frukost till Noa. Jag somnade om. -Upp nu Ida, ropade Oskar och tjugo i sju kravlade jag mig upp ur soffan. - Men va f-n, det snöar ju ute, sa jag medan jag yrvaket försökte ta in den nu igen vita världen. - Godmorgon, sa Oskar. - Vi måste gå ut och bygga snötorn! sa Melker glatt. - Jag måste...

I söndags var det full sol och 12 grader varmt. Vi tog hela familjen och drog till kolonilotten där vi gjorde i ordning en pallkrage där jag om bara nån vecka ska så lite sallad och rädisor. Vi beskar vinbärsbuskarna, vilket verkligen var i sista minuten men jag tror inte de började blöda.  Jag började också rensa perennrabatterna på ris och kirskål. Förra året fick vi lotten i början på juni och då hade ogräset hunnit så långt att vi aldrig kom ikapp. I år vill jag ha ett försprång. Genom att plocka kirskålen redan nu hoppas jag att den ska begränsas lite.  Vi åt korv kokt i gasköket och njöt av solen. Jag prövade vår nya grep och insåg hur viktigt det är att ha rätt redskap. Med en grep är det så mycket lättare att arbeta jorden. Ur rabatterna tittade en hel del vårblommor upp och jag mötte många glada kolonister som besökte sin lott för första gången i år. Stämningen har nog aldrig varit så hög! 

- Ni är så duktiga som cyklar jämt, sa min granne häromdan när jag mötte henne i trapphuset. Och visst är vi duktiga. Just den här dan lite extra duktiga eftersom vi legat däckade i monsterförkylning hela veckan och orken verkligen inte var tillbaka. Är kylskåpet tomt måste man ändå handla så jag och Melker drog till affären. Med dubbla cykelväskor, ryggsäck och cykelkorg får jag med mig allt vi behöver en vanlig vecka. Jag borde naturligtvis bli glad. Det var ju en komplimang och jag svarade nått om att det "är ju väldigt skönt att cykla". Samtidigt blev jag irriterad. För vilket samhälle lever vi i egentligen, när det ses som duktigt att cykla 3,2 km (tur och retur) på platt och fin cykelväg, till affären och handla för veckan? En sträcka min snart 5-åring cyklar utan problem, trots att han inte hämtat sig helt från förkylningen? Sanningen är att det inte är vi cyklister som är duktiga. Det är ni andra som är lata! Varje gång man tar bilen istället för att det är bek...