Sätt mer potatis

Så här tänkte jag mer att det skulle vara förra veckan. Bart men blött. När vi först kom fram stod vi bara och tittade oss omkring. Så mycket att göra. Ogräs överallt. Så mycket jord att gräva. Så mycket att plocka bort och vi visste inte vad en enda buske eller var för något. Vi grävde lite i jorden som kändes som en bra lerjord. Sen kom vi igång och rensade bort allt som var dött. och under allt bråte hittade vi mer plantor som vi inte heller vet vad det är för nått. Glädje över att ha jordiga fingrar kände vi i alla fall.  Jag beskar en ros lite också. Det var alldeles för tidigt fick jag veta när jag kom hem och läste på lite. Man ska inte beskära rosor förrän björken har musöron. Men jag skar bara bort döda grenar så jag hoppas att det är den inte dör när det kommer frost.  Familjens minsta kolonist var inte nöjd. Det var ojämt och svårt att gå, vantarna blev blöta och jord är jätteäckligt om man stoppar det i munnen.  Lycka utbröt när vi i...

Igår sken solen och det var otroligt varmt. Redan på vägen till dagis slet Melker av sig mössan och skrek: Det brinner i mössan! Bara för mamma att sätta sig framför symaskinen. Tur att jag blev av med min robotfot igår.  Jag tog en av Oskars tröjor som slitits på alla ställen utom mage och rygg. Hur du gör en sån här mössa kan du läsa hos  Lite enklare Johanna som har väldigt tydliga bilder på hur man gör. Det tog en halvtimme att sy mössan, vilket är mycket mindre tid än det skulle ha tagit att halta upp till stan och köpa en. Dessutom känner jag mig så stolt över att ha gjort den här fina mössan att mitt humör steg rejält. Kostnaden var 9 kr för tygmärket.  Jag sparade på jordens resurser, sparade tid, sparade pengar och behöver inga lyckopiller. Mycket lyckad mössa. 

Vi hade nästan helt slut på te så när Oskar cyklade med barnen och handlade köpte de 5 nya paket. Det gjorde Melker lite nyfiken så till mellis ville han prova lite te. Han fick min favorit. Rött te med bourbon vanilla och en stor sked honung. Jag blandade hans te hälften kokande vatten, hälften kallt vatten. Han älskade det och till kvällen bad han om en kopp till. - "När jag blir stor ska jag dricka mycket te!" utropade han. "Vad ska ni dricka när ni blir gamla?" Jag har tänkt odla lite eget örtté i år. Det börjar synas lite i odlingarna. Citrontémynta Marokansk temynta som övervintrat i mitt fönster och varit nära döden många gånger den. Jag klarar inte av att sköta odlingar på vintern av någon anledning.  Kamomill är ett av mina favorittéer och det ska bli fantastiskt att pröva odla den. 

Idag var vi laddade. Vi skulle för första gången åka ut till kolonilotten. Vi hade med oss spritkök och sojakorv. Papper, penna och måttstock. Vi skulle fota, rita och planera samtidigt som vi åt varmkorv. Äntligen skulle vi få se vår jord. Så här såg det ut när vi kom fram. Raderna till vänster var snöfria men raden längst till höger hade massor med snö kvar. Där låg vår lott. Till råga på allt glömde vi tändstickor så vi fick sitta i den kalla vinden och äta kall korv. Total fail med andra ord. Tror nästan att jag fortfarande fryser.  Lite info fick vi i alla fall. Det finns 7 låga pallkragar. En bur med en ros bredvid och plattor under. Kan bli riktigt mysigt att sitta där med klängväxter runt omkring. Sen älskade tydligen den tidigare kolonisten den här busken:  Det finns fyra stycken helt vildvuxna saker. Nån som vet vad det kan vara?

Vi har sovit väldigt lite det senaste året. Noa har sovit dåligt, vägrat sova i sin säng och trängts och sparkats och ammat halva natten. Så en dag fick vi en fantastisk idé. Vi skruvade bort ena sidan på spjälsängen och ställde den bredvid vår säng. Nu sover Noa i sin säng och kan samtidigt köra in huvudet i sidan på sin pappa om han vill ha sällskap. Eller klättra rakt över pappas ansikte om han vill komma till mig. Samtidigt har vi plats för oss och om Melker kommer mitt i natten så ryms han mellan också.

Jag har aldrig saknat vår gamla lägenhet, förrän nu. I ett fönster där kunde man dra upp fantastiska plantor redan i början av mars. I den här betydligt mörkare lägenheten går det väldigt dåligt. Plantorna ser gängliga och svaga ut. Så vi började undersöka möjligheten att tillföra extra ljus. Efter lite sökningar på Odla.nu , lärde jag mig att helst ska man ha kalljusrör rakt ovanför odlingen men lågenergilampor funkar också. I stort sett allt ljus gör skillnad. Så vi satte en lampa vi hade bredvid och vinklade skärmen lite. På insidan satte jag ett vitt tyg för att reflektera ljuset lite.  Så enkelt och billigt men det gjorde stor skillnad. Växter som hängde och var bleka reste sig och blev grönare. Så vi köpte en starkare lampa och det blev ännu bättre. Nu försöker vi hitta en lampa att sätta på andra sidan bänken och något som reflekterar ljuset bättre. En mer spänt tyg eller kanske aluminiumfolie. 

Mina barn är ganska olika men ibland märks det tydligt att de är syskon. Som när jag vill ta en fin syskonbild:

I morse försov vi oss. Det har bara hänt två gånger de senaste 4 åren så vi var lite oförberedda. Vi ställer inte ens klockan för Noa vaknar i vanliga fall före 6, idag vaknade han 8. Att få en 4-åring och en 1-åring att samarbeta i ett snabbt tempo är inte lätt. Det kräver enorm kreativitet, entusiasm och ett otroligt lugn. Jag är helt slut. Då är det skönt att sjunka ner i soffan, dricka glasskaffe och titta på någon fånig actionserie.

På våren känner jag alltid för att rensa. Barnen fyller år i april och då känns det som ett bra tillfälle att plocka bort sånt de inte leker med längre, kläder som passade till vinter läggs bort/slängs/säljs/skänks och annat man lyckats samla på sig sorteras bort. Idag kom jag och Melker överens om att vi skulle rensa lite bland hans saker så länge jag lovade att inte ta något han leker med. Bara sånt som han är för stor för eller inte tycker om. Sånt som vi kan ge till ett annat barn som kommer tycka om leksaken. Han gillar det. Tanken på att ett annat barn kommer bli glad för saker han inte vill ha längre och med den motiveringen har jag tidigare fått plocka bort leksaker. En hel kasse plast fick jag med mig ut och det kändes fantastiskt. Leksakerna som är okej och inte allt för giftiga skänker vi till Erikshjälpen imorgon. Hans plastdinosaurier åker i soporna dock för de luktade hemskt av plast och jag vill inte att nått annat barn ska suga på dem heller. Kanske borde jag lämna in...