Inlägg

Visar inlägg från januari, 2017

Snöfattigt

Bild
Vintern har varit lite småtrist i år. Det snöar, sedan slår temperaturen om och så töar det, och töar. Så här års brukar man vanligen inte se min köksträdgård, för de höga lådorna brukar vara helt täckta av snö. Nåja. Det är ganska vackert ute ändå i den fina januarisolen.  Utan snön saknar växterna ett bra skydd mot köldknäppar. De känsligaste växterna har jag faktiskt täckt med granris och löv i år, så jag hoppas att de ska klara sig. Men risken är att det blir kala rosor och väldigt sen lavendel i år också.  - Ska vi ta och åka lite skridskor? frågade jag barnen i helgen.  - Ska vi åka på gården eller på sjön? svarade Noa.  Det hade nog gått nästan lika bra att åka skridskor på gårdsplanen som på sjön, om det inte var så svårt att åka skridskor i motlut. Vi flyger som vantar allihop men än så länge har ingen slagit sig.  Högen med ved som Oskar ska klyva växer så sakteliga. De blåsiga dagarna gör att det inte faller så mycket ...

I backspegeln: Hon som hatade landet

Jag älskar att läsa gamla blogginlägg. Som det här, skrivet för fem år sedan när jag var en inbiten stadsbo som hatade landet: tisdag 15 maj 2012 Längtan till landet Jag har en sån enorm längtan till landet. Jag vill liksom vara  Underbara Clara ,  Fru Purjo  och  Hippihäxan . Jag vill hugga ved, ha höns, vara självförsörjande på morötter och känna lugnet. Jag vill ha hus och trädgård och se kor när jag tittar ut genom köksfönstret. Problemet är bara att jag får panik-ångest av landet och öppna landskap. Jag känner mig utsatt när vi åker bil över Östgötaslätten och efter 3 timmar på landet får jag ångest av ensamheten. Jag hatar landet. Får nog sluta läsa bloggar, vara nöjd med min lägenhet och skaffa en kolonilott. Fem år senare bor jag 1,5 mil från närmsta mataffär. Morötterna räckte bara ett halvår men jag får hugga hur mycket ved jag vill. Jag gillar de öppna åkrarna runt mig och tanken på en liten lägenhet i stan får mig att känna mig instängd. ...

Inventering i självhushållet

Bild
Eftersom alla planer är gjorda och det inte är riktigt dags att börja så än, lever jag kvar i odlingsåret 2016 och gör en inventering av vad vi fortfarande har kvar att äta. Det var ganska peppande faktiskt. Jag har deppat lite de senaste veckorna, för att jag tycker att vi inte kommit tillräckligt långt i självhushållandet. Jag börjar så för tredje säsongen här och vi har fortfarande inga höns, exempelvis. Därför var det väldigt roligt att titta på vad vi fortfarande har kvar att äta från odlingssäsongen 2016.  I september 2015 var jag nöjd med att jag hela sommaren kunnat servera något hemodlat varje dag, trots första säsong och dålig sommar. 2016/2017 är jag övertygad om jag kommer använda något hemodlat i maten varje dag, hela året. Ett ganska bra steg framåt, tycker jag själv.  Vad innebär det att vara självförsörjande? 2015/2016 var vi självförsörjande på tre saker: ved, örtte och saft . Alla de tre sakerna finns det gott om även säsongen 2016/2017 men ef...

Är det redan dags att så?

Bild
Ljuset börjar komma tillbaka några timmar och sociala medier svämmar över av bilder på sådder. Är det redan dags att så? utbrister människor som aldrig ens tänkt tanken och nu i ärlighetens namn börjar få lite panik. Man vill ju inte ligga efter, börja försent, missa tåget. Men du kan ta det lugnt. Väldigt få grönsaker behöver sås redan i januari. Långsamväxande chili (typ habanero) och kronärtskocka, är det enda jag kan komma på. Har du uppvärmt växthus eller odlar i södra Skåne kanske läget är annorlunda. Extrabelysning Ska man så tidigt, så behövs extrabelysning. Lysrör, kalla eller varma, funkar fint och en timer som ställs på sådär 12 timmar. Har du inte extrabelysning är det bättre att vänta till i mars med att så. Utan tillräcklig belysning blir plantorna svaga, rangliga och kommer ge dålig skörd. Det mesta hinner utvecklas ändå. Odla året runt Det finns en tydlig trend med att odla året runt. När marken är fryst och ljuset är för dåligt, odlar många idag under lysrör ...

Koreanska zucchinipannkakor

Bild
2016 fick vi en riktigt stor zucchiniskörd och prövade därför på flera sätt att spara zucchini till vintern. Torka, frysa, mjölksyra och Boston squash. Det mesta blev riktigt lyckat och egentligen är det bara torkad zucchini jag inte riktigt gillar. Den mjölksyrade squashen slänger jag ner i grytor och köttfärssås/linsfärssås och den frysta zucchinin passar perfekt till Koreanska zucchinipannkakor. Det här receptet är inte mitt utan kommer från en asiatisk kokbok jag glömt namnet på men vi har lagat den här hemma i minst tio år och ändrat receptet så att det passar våra förutsättningar. En riktig favoriträtt som vi normalt bara äter på sommaren när det är säsong för zucchini men i år ger sommarens överflöd möjlighet att avnjuta denna underbar rätt i januari. Jag tinade zucchinin och lät den rinna av en stund i ett durkslag för att det inte skulle bli för mycket vatten. Annars gjorde jag precis som vanligt. Receptet är för en portion men vi dubblar och gör i en liten st...

Planer, såschema och annat man borde anteckna någonstans

Bild
Som seriös självhushållare borde jag naturligtvis ha lite bättre ordning. I ett fint exelark eller anteckningsbok borde jag skriva ner hur mycket jag sått, när jag sått, hur mycket jag skördat, gödslat och annat som kan påverka resultatet. Jag borde föra bok på hur mycket vi konsumerar och se till att odla på ett så effektivt sätt som möjligt för att få så stor avkastning som möjligt. Men det gör jag inte. Jag är notoriskt dålig på formell planering och uppföljning. Mycket antecknas aldrig och förvaras bara i mitt huvud, där i alla fall en tredjedel försvinner spårlöst. Med åren har jag lärt mig att helt utan planering och uppföljning blir ingenting gjort. Så, vad gör man då när man är totalt kaosig och får ångest av för mycket planering men ändå måste planera? Man planerar kaosigt! Exempelvis gjorde jag ett såschema häromdan: Första gången jag gjorde ett såschema, skrev jag ner det fint på ett papper, la det på skrivbordet och hittade det kanske till februari-mars sådderna me...

Verkligen dags att så Habanero

Bild
Förra året sådde jag chili på juldan och det var planen att jag skulle göra det i år också men odlingslusten har inte riktigt velat infinna sig. Jag har dragit mina fötter, inte orkat hämta jord, inte orkat ta reda på hur den fina värmemattan jag fick i julklapp av Oskar fungerar. Ursäkterna har varit många och extremt lama. Sanningen är att jag helt enkelt inte känt någon lust att odla. Nu är det den 11:e januari och om jag ska hinna få någon Habanero dulce i år är det HÖG tid att så. Så idag spelar det ingen roll om jag har lust eller inte. Idag sår jag. Förra veckan lyssnade jag på Två odlare emellans första fullängdspod, för den handlade just om chili. Där berättade Farbror Grön, att vissa typer av chili bör sås redan i mitten på december, medan andra kan vänta till i februari. Jag ska odla 4 sorters chili i år: Jalapeno, Aij Blanco, Espalette och Habanero Dulce. De två första är riktigt snabba, så jag väntar med att så dem till i februari men de två sista sår jag idag. Jag...

Ett utvilat huvud

Jag tog mig en välbehövlig vila över helgerna. Huvudet fick slippa producera och bara fokusera på familj, fina vänner och barnen utan att allt måste dokumenteras och skrivas om. Det var otroligt skönt att bara få vara i nuet en stund. Nu har vi två dagar kvar på jullovet jag och barnen är ordentligt taggade på att gå tillbaka till skola/jobb/förskola. Jag längtar efter att få använda mitt utvilade huvud till att skriva texter och barnen längtar efter kompisar och matte. Nu hoppas vi att 2017 blir ett alldeles fantastiskt år.