Sätt mer potatis

Jag älskar rester. Det gör det så mycket enklare att laga mat när det finns färdiga burkar i kylen. Allt som behövs är lite fantasi för att förvandla veckans rester till en härlig måltid. Idag fanns det finns en deciliter risgrynsgröt kvar i kylen och med lite vispad grädde och hemgjord blåbärssylt blev det den mest fantastiska risifrutti jag någonsin ätit! Perfekt mellanmål en tung måndagseftermiddag. 

Vi har ett ganska stort snår med vresrosor på tomten som levererat rätt så mycket rosor i år. Av den har jag kokat en fantastisk rosensaft. Hur enkelt som helst och gott. Jag använde mig av  Söta sakers recept  och det blev riktigt bra. När man som vi inte dricker särskilt mycket alkohol är det trevligt med lite smaksatta drycker ibland. Att blanda den här saften med lite bubbelvatten är fantastiskt gott när man känner för en fredagsdrink. Det är också älgrässaften. I år gjorde jag två satser älggrässaft för att ha tillräckligt för hela året. I en av satserna la jag i 20 blad pepparmynta och det blev den godaste saft jag någonsin druckit. Med lite bubbelvatten smakar den som en virgin mojito. 

Underbar Clara undrar hur andra föräldrar gör med skärmtid och det är ett ämne vi jobbat mycket med. Jag skiljer på tv tid och speltid för rent ideologiskt tycker jag inte om tv. Den är passiviserande och slukar alldeles för mycket tid. Ändå kan jag inte sluta titta. Därför har vi inte haft någon tv på över tio år. Idag finns det ett så stort mediautbud på nätet att det inte spelar någon roll att tv;n står på soptippen, program kan man se ändå. Därför har vi  ganska hårda tv regler för barnen. De får titta en timme per dag mellan klockan 16 och 17. Den fasta tiden beror på att de ska slippa ha ångest över "När får man titta" hela dagen. Timmen innan maten passar ganska bra för då är de trötta och slåss bara istället för att leka. Efter maten vill jag inte att de tittar för då blir det mycket svårare att somna. Tv-regeln är absolut och bara om barnen är däckade i hög feber får de titta mer. Det beror på att tv är lika dåligt för min äldsta son som för mig. Tittar han för myck...

När jag flyttade hit var det framförallt för att odla grönsaker. Jag ville odla mat till familjen. Redan förra sommaren började jag känna att jag inte bara vill ha en trädgård som producerar grönsaker utan även en trädgård som sprakar i färg hela säsongen. Problemet är bara att jag inte kan något om varken trädgårdsdesign eller blommor men det är ju bara att testa lite, läsa på och testa lite igen. Eftersom jag inte har så mycket pengar försöker jag flytta växter jag hittar på andra platser på gården och så från frö.  Just nu jobbar jag på att anlägga fina rabatter på framsidan. Jag utökade ju odlingsytan här under höst och vår och tanken är att här ska framförallt perenner blomma. I år fick rabatten fungera som blommande salladsland med lite kål och nyazeeländsk spenat. Så flyttade myror in i landet och förstörde salladen så nu blommar det mest bara.  I det här blomlandet längst bak från vänster en lila aster, en orange jättevallmo, en rosa stjärnflocka, en li...

Foto: Melker Wastensson I år har vi plockat oändligt mycket smultron. Vi upptäckte ett helt fält med smultron bakom gamla huset och äter hur mycket som helst varje dag. Så gott!

Ibland är det lätt att förstora saker som ska hända i huvudet. Gå och oroa sig, lite i onödan för när man väl står där i kyrkan och börjar läsa en dikt på sin pappas bröllop, är det ganska kul. Att skicka en sexåring själv med skolbussen är inte ett sådant tillfälle. Hela året har jag gott och oroat mig för den här dagen. Dagen när jag ska vinka av Melker, som glatt och förväntansfullt hoppar upp på bussen för att åka till skolan och lära sig om bokstaven B. För jag visste ju att det var vad som väntade när vi köpte huset på landet 1,5 mil från närmsta skola. Skolskjuts. Jag stod vid busshållplatsen och försökte hålla mig lugn, försökte att inte gråta. Melker var ju inte rädd, bara glad och förväntansfull. Äntligen är han stor och får gå i skolan och åka buss själv. Ingen mamma som står i vägen och hindrar utvecklingen. Ändå brände tårarna bakom ögonlocken. Så går Noa fram och ger Melker en kram: - Jag älskaj dej. Även näj du äj på föjskoleklass. Så kommej du hem med taxi sen. Hur ...

I mars planterade jag om min chili som jag sått redan i januari . Jag grundgödslade krukorna ordentligt och hoppades på den bästa chiliskörden någonsin. Det har jag verkligen fått. Eftersom sommaren aldrig ville börja och chili älskar värme, har de fått bo inne i mitt vardagsrumsfönster hela sommaren.  Här ryms en chili Aji Blanco Cristal,  paprika Ference tender , chili Habanero Dulce (som såddes i mars och ligger lite efter de andra) samt ytterligare en Aji Blanco. Den här bilden är tagen för några veckor sedan.  Idag ser fönstret ut så här: När Aji-plantorna gett en första skörd började jag ge flytande växtnäring för att de skulle producera en omgång chili till. Det fungerade på den ena plantan men den andra gjorde inga nya blommor. Den fick därför flytta till komposten och ge mer utrymme för de andra plantorna. Habaneron till höger är en gigantisk buske som måste vattnas två gånger om dagen nu när det är så varmt. Den har flera frukter men in...

Även om skörden i år lämnar mycket att önska är det ändå högsäsong på skördandet just nu. Innan jag börjar med middagen tar jag en runda i köksträdgården och ser vad som går att skörda. En underbar känsla i sommarsolen. Igår till middag serverades Pastasallad med räkor. Grönsaker blev morot, krasse, gurkört, sallad och sockerärta. Sås med dill och persilja. Det är fantastiskt att en så pass enkel middag kan smaka så otroligt gott!

Min mamma brukar berätta om den där hemska dagen då jag för första gången började skolan. När liten blev stor och skulle klara sig själv ute i den stora världen. Mina barn har gått på förskolan sedan de var 1,5 så det där med avskedet var inte någon skillnad. Ändå känns det lite i hjärtat när min lilla står där med skolväska på ryggen redo att lära sig. Pirrig och förväntansfull. Det känns verkligen det där att nu ska han ut i stora världen. Han som nyss var så liten. Eftersom jag bara jobbar halvtid kommer han åka skolskjuts två dagar i veckan. Buss till skolan och taxi hem. Hualigen vad nervös jag är för det. Jag försöker prata med Noa om att nu blir det bara han och jag två förmiddagar i veckan. - Vad ska vi hitta på då? frågar jag. - Men sen, då börjar jag också förskoleklass och då blir du ensam! svarar han då. Tur att det är tre år kvar till den dagen.

Så här såg framsidan ut strax efter att vi flyttat in. Framför det vänstra fönstret stod det en stor gran och den högra rönnen var ännu större men när jag tog den här bilden hade pappa redan hunnit vara här en gång med motorsågen.  Så här ser det ut idag. På höger sida har jag beskurit och bundit upp rosen, rabatten har utökats, en syren sågats ner och en sprirea flyttats. Dessutom har stengången grävts framför rabatten grävts fram. På vänster sida växer en ros sakta uppåt, plymspirean finns kvar men har blommat över. För ett år sedan kämpade jag med att gräva fram ett gammalt stenparti där i stort sett inga växter överlevt. I år ser det ut så här. Jag har fortfarande problem med att få saker att överleva här eftersom rabatten ligger under två stora träd. Jordgubbarna växer dock bra under fiberduken, myntan tar sig i mitten, johannesörten jag sådde från frö och flyttade med från Stockholm är enorm, längst upp håller oreganon på att ta sig också. Lavendeln till ...

Att ha en treåring och en sexåring innebär många trasiga byxben. Särskilt högerknän men ofta båda. Ett enkelt sätt att spara pengar är att lappa och sy om. Det ger en också en chans att göra kläderna mer personliga. Jag gör alltid stora, färgglada lappar som verkligen syns.  Den här gången var det 7 par byxor för Melker och 4 för Noa. Melker hade dessutom två älsklingströjor som var nötta i muddarna som jag lovade att laga. Lägg till två trasiga byxor för mig plus två tröjor och ett par byxor för Oskar, så blev det en hel kläder att lappa.  Först klippte jag en massa lappar av byxor som blivit för små för Noa. Lapparna kantade jag sedan på maskin. Jag gjorde en hel hög så att det finns lappar nästa gång byxorna går sönder. Lapparna får jag sy fast för hand eftersom barnens byxben är för små för min symaskin. Lite jobbigt men man kan göra det framför tv:n.  Noas byxor lappades på knäna och så klippte jag av muddarna eftersom byxorna började bli lite kor...

Det har verkligen inte varit en bra sommar att odla grönsaker här hos oss. Kombinerat med en hel del nybörjarmisstag är jag väldigt glad att det finns mataffärer där jag kan handla annars hade vi fått svälta. Bönor kom inga och det mesta är fortfarande pyttelitet. Men tar man ett steg tillbaka börjar ändå trädgården se lite trevlig ut.  Den Nya Zeeländska spenaten trivs. Riktigt god är den också så jag ska definitivt odla mer av den nästa år. Sallad har vi också ätit en del men nu har myrorna tagit över mitt salladsland. Visst, de gör fantastisk jord men de äter också av stammarna på min sallad. Funderar på vad jag ska plantera istället... Persilja, krasse och även kål börjar komma, äntligen. Morötter har jag gallringsskördat en del. De är riktigt goda men väldigt små. Sockerärter har vi precis börjat skörda. Gott tycker både jag och barnen. En rad märgärtor tog sig också. Två rader kom inte och den tredje ryckte en energisk fågel upp. Allt vi skörda...