Sätt mer potatis

Melker lånade Fixa av Clara Lidström och Anna-Karin Nyberg på biblioteket och började genast att pyssla. En burk förvandlades till spargris och hans tråkiga, bruna och solblekta lampa förvandlades till den coolaste lampan ever.  Lampan målades och så målade han lite plastfigurer som limmades fast med limpistol enligt ett mönster som Melker själv kom på. Jag tycker mycket om tilltalet i de här böckerna. Det är verkligen tänkt för barn. Även om Melker inte riktigt kan läsa än kan ha förstå vad han behöver och ska göra av alla fina bilder och illustrationer. Det är så mycket roligare att göra något när man inte måste ha mamma bredvid som läser hela tiden. Det beror nog på att jag inte kan låta bli att lägga mig i hela tiden. 

Att gå ut och gräva sig ner under snön för att hitta kål och vinterportlak kan vara det roligaste jag vet just nu. Jag fnissar som ett litet barn åt skatterna som gömmer sig under det vita täcket. Igår använde jag den till pitabröd med vegetariskt kebabkött från Oumph! Kebabköttet var kryddigt och hade bra textur. Ett stort plus var att det inte är så mycket tillsatser som det annars kan vara i vegetariska färdigprodukter. En nackdel var att det blev lite hårt om man råkat steka för mycket. Jag kommer helt klart köpa den här produkten igen och är glad att få ett alternativ till tofu när jag ska servera vegetariskt.

Jag har bundit min första krans någonsin. Mest för att jag inte riktigt tycker om kransar, oftast är de lite för gulliga för min smak. Så fick jag över en stålring när jag tog lös det trasiga skinnet på min djembetrumma och den liksom skrek att den ville bli julkrans. På Pinterest hittade jag flera fina kransar som bara bestod av kottar och det kändes som en bra början. Många hade limmat med limpistol men limmet fäste in på min järnring trots att jag tvättade och slipade så istället band jag ihop kottarna tre och tre och de små knippen som blev virade jag sedan runt ringen. När jag kommit hela vägen runt var det lite tunt på vissa ställen och då limmade jag bara fast kottar mot kottar med limpistolen.  Nu är min entré färdig för julen. Så ska jag bara ta och adventspynta inne också. 

För att få någon sallad när vinterportlaken tar slut, har jag satt lite plocksallad under ett lysrör i källaren. Det gror och växer som bara den. Jag provade att odla sallad under lampa i fjol men den smakade ingenting. Sallad blir lätt lite smaklös när det är för varmt så därför prövar jag att ha odlingen i den lite kallare källaren i år.  På fönsterbänken står vitlök, där jag skördar blasten, Bulls blood, machésallad och vinterportlak. I januari kan vi nog börja skörda inomhusodlad sallad. Förutom vitlöksblasten då, den äter vi redan nu.

Förr i tiden var det vanligt att hamla träd. Man beskar träd medan löven fortfarande var gröna och fina. Sedan torkades ruskorna och användes som foder till djuren. Sedan kom moderna foder och hamlingen försvann. Det var synd för metoden skapade väldigt fina träd. För att få små björkar längs med köksträdgården tänkte vi därför prova på att hamla dem. År ett får man bara ta bort toppskottet och aldrig mer än 1/3 del av trädets längd. Det har vi gjort nu. Nästa år får trädet återhämta sig och året efter det kan vi klippa lite sidoskott också. Ska bli väldigt intressant att se vad slutresultatet blir.

Vinterportlaken mår fint under snön. Den är liten men naggande god. Vinterportlak är jättegod i sallad men också på macka tillsammans med lite färskost och krassesalt. Saftig och smakrik är den välkommen så här i vintermörkret. I kallbänken växer det också vinterportlak och några små, små machésalladsplantor som jag hoppas ska övervintra och börja växa igen i vår.

Det här med lördagsgodis har varit en lång process hos oss. Jag har inget emot att barnen äter kakor, glass eller bullar ibland men just godis innehåller ju ingenting. Bara socker och tillsatser. Själv äter jag inte godis och Melker var tre innan han fick pröva överhuvudtaget. När han blev äldre fick han och sedan också lillebror, godis ibland men jag har varit stark motståndare till att det ska vara varje vecka. Sedan Melker var 4 har vi diskuterat det här med jämna mellanrum. Han tycker att han också borde få lördagsgodis precis som alla andra. Han har aldrig tjatat, skrikit eller gnällt, bara argumenterat för sin sak. I slutet på sommaren lyckades han till slut övertyga mig. Idag får barnen lördagsgodis varje vecka. Inte mycket. En klubba och en tablettask eller lite lösgodis. Det är en högtidsstund varje lördag när det är dags för godis och de är väldigt nöjda med det lilla de får. Faktum är att om de råkar köpa för mycket, slutar de äta efter ett tag och sparar till nästa vec...

Det är höst/vinter, kallt och mörkt. Med andra ord perfekt väder för soppa. Den här nudelsoppan får smak av räkor tack vare buljongen men har inga räkor i sig. Ett smart sparknep! Jag sparar alltid skalen när vi äter räkor och kokar en god räkbuljong som jag fryser in. Om du inte har någon egen räkbuljong kan du använda någon typ av skaldjursbuljong. Nudelsoppa utan räkor 4 port 1 pkt risnudlar 1 liten lök 4 cm purjolök 2 msk riven ingefära 1 liten chili 3 finhackade rotfrukter (morot, palsternacka, rotpersilja, kålrot eller vad du har hemma) 6 dl hemkokt räkbuljong eller 1 skaldjursbuljongtärning + vatten 2 l vatten 4 msk hackad dill 1 citron salt Gör så här Lägg nudlarna i kallt vatten ca 20 minuter. Koka upp vatten och buljong. Lägg i hackad lök, vitlök, ingefära och grönsaker. Låt koka till grönsakerna är mjuka. Pressa i citron och lägg i dill samt nudlar. Koka tills nudlarna är mjuka, ca 1 min. 

Alltid när jag är på biblioteket lånar jag med mig en kokbok. Nästan alltid blir jag besviken. Våga vara Veggivore var ett välkommet undantag. Denna fantastiska bok bjuder på modern mat från hela världen och nästan alla recept är vegetariska. Cecilia Vikbladh delar med sig av mängder med fantastiska recept och dessutom tips på hur man får den vegetariska maten att smaka mycket. Det är precis den här typen av mat jag förespråkar. God, vegetarisk mat som möjligen kryddas med lite kycklingbuljong eller serveras med en skiva fläsk. Nu måste jag köpa salladskål så att jag kan prova Kimchi-melt mackan och nästa gång vi ska fira blir det absolut en Ostronskivling Rockefeller.

I helgen fick jag klart den sista odlinglådan och nu sover min köksträdgård i väntan på våren. Det var ju tur eftersom allt nu är täckt med några centimeter snö. Under odlingsåret kom jag fram till att skörden blev mycket bättre i den djupa lådan än de enkla pallkragarna så jag har lyft upp några pallkragar på varandra inför nästa säsong. Så här långt kom jag i år. För ett år sedan stod bara en av dessa rader här. Nu är det fem. Det är jag väldigt stolt över. Nu ser jag fram emot att få släppa trägården ett tag. Bara planera och förhoppningsvis hinna renovera lite inomhus. Samtidigt kan jag nästan inte vänta till nästa år när jag får sätta fröer i jorden igen.

Gårdagens hemska regn gick under natten över i snö och nu är hela världen vit och vacker igen. Barnen ylade av lycka i morse och planerade på en gång hur de skulle ta fram sina vinterleksaker. Putta varandra i pulka, gräva med spadar och åka skidor. Vintern är här!

Jag har alltid köpt fodrade stövlar till barnen. De är perfekta för lek höst och vår när det är blött, slaskigt eller någon minusgrad. I år hittade jag ett likadana för vuxna till halva priset så jag köpte ett par till mig själv. De tär perfekta stövlar att traska runt på den halvt frusna tomten med och göra lite små jobb här och där. Jag är väldigt nöjd med de bekväma skorna som säkert kommer funka lika bra till våren när jag ska gräva. Sedan något år tillbaka köper jag bara gummistövlar, inte pvc stövlar. Detta för att skära ner på kemikalierna i vårt hem och vår natur. Stövlar av gummi görs inte av så många fabrikat så vi brukar köpa Tretorn. Det känns jättedyrt när man står i affären och ska betala för kvalitetsstövlar till barnen men Tretorn är värt det. De billiga stövlarna är sämre för miljön och dessutom inte alls lika bekväma. De håller inte lika länge heller. Tretorn stövlar kan barnen ha mycket längre för att de är så breda över fötterna. När de måste byta joggingskor f...

De ljus man oftast hittar i butiken är gjorda av paraffin, en oljeprodukt. Länge var det i stort sett omöjligt att få tag på stearinljus om man inte gick på marknader kring jul. Nu börjar det hända något. De här fina ljusen har jag köpt på Clas Ohlson men de finns även hos mindre ekobutiker på nätet. Ljuset är av stearin och de har inget aluminiumhölje utan sätts ner i en glaskopp som kan användas om och om igen. Ett bättre ljus för miljön både för att de producerar mindre skräp och för att vi slipper oljeutsläppen. De luktar lite godare när de brinner och ska vara bättre för inomhusluften. Jag köpte ett startpaket med flera ljus och två koppar. Ska helt klart köpa fler koppar nästa gång jag är i stan.

Jag beställde ramslökar från Klostra handelsträdgård tidigt i höstas. Ganska snabbt kom beskedet att lökarna skulle bli ganska sena på grund av den dåliga försommaren. De kom förra veckan. Instruktionerna sa att jag skulle plantera ramslöken när jorden var ungefär 10 grader för att löken ska hinna utveckla sig. På tomtens högsta punkt hade marken redan hunnit frysa men det var inte där jag ville sätta min ramslök. Den ska få sprida sig i min skogsträdgård. En skyddad del av trädgården som ligger lite längre ner, omgiven av träd. Normalt odlar jag i zon 6 men i min skogsträdgård, där är det mer zon 5.  Under löv- och kvisthögen jag lagt dit för att hålla jorden varm i väntan på min ramslök, var jorden fortfarande varm. Därför chansade jag och planterade. Hoppas att de tar sig.  Jag satte ramslöken nedanför en pil, bakom en ek. Ja, den här lilla kvisten på bilden. Det är en av mina ekar. Planterad av en liten ekorre som ville ha förråd inför vintern. Normalt fin...

Jag lånade Lisa på Landet på biblioteket härom veckan och började med förtjusning att läsa. När man bor på landet kan det många gånger kännas som om man missar något, bara för att man inte bor i stan. All litteratur, alla tv-program målar upp den här otroligt givande miljön som är så annorlunda från den verklighet jag lever. Då är det skönt att ibland läsa om andra som lever det lugnare livet på landet och förstår tjusningen i att gå ut och skörda innan man lagar mat och vandra längs grusvägar och plocka ljung och blåbär. Det förstår Lisa Lemke. Bilden hon målar upp av det idylliska och arbetsamma lantlivet liknar det jag själv upplever, även om jag inte har några djur än. Ändå är jag inte riktigt nöjd med boken och det beror på att Lisas mat ligger så långt från min egen mat. Mängder med fett och ost och alldeles för lite grönsaker. Jag fick kärlkramp bara av att läsa recepten. Jag hoppas att jag en dag också får äta ägg från egna höns och ha en bikupa stående längst ut på tomten...

2003 flyttade jag och Oskar från Göteborg till Umeå. Det var en mörk och otroligt kall vinter det året med mycket snö och flera veckor med nästan 30 minusgrader. I det kompakta mörkret den hösten bestämde vi att man får börja dricka glögg när den första snön faller. Vi behövde något som muntrade upp oss i höstmörkret när vi var nästan luspanka och inte kände någon. Det året föll den första snön tidigt, i början på oktober. Året efter flyttade vi tillbaka till Stockholm men regeln vi uppfann den hösten lever kvar. Igår föll den första snön vilket innebär att vi får börja dricka glögg och jag behövde verkligen något uppiggande i novembermörkret. Så här tidigt är glöggutbudet i affären väldigt begränsat. Min närmaste butik hade bara Blossas lättvinglögg i vitt och rött och den tycker jag inte om. Så jag bestämde mig för att koka min egen. Oftast brukar jag använda tranbärsdryck som bas men den här gången föll valet på lingondryck och resultatet blev en god, fyllig och kryddig glögg....

Första snön föll i natt. Så lite att det tog ett tag innan jag förstod att det inte bara var frost men ändå. Väderprognosen för de närmsta 10 dagarna hotar med mer snö, vilket innebär att det är hög tid att få klart mina byggprojekt. Jag hade några brädor kvar att kapa och när solen tittade upp över bergskanten en liten stund var det riktigt trevligt.

I 5 års tid har vi spenderat höstarna och stora delar av vintern nedbäddade i sjuksängen. Ända sedan Melker började på förskolan har det rört sig om en vecka frisk, en vecka sjuk. På Facebook handlar alla mina minnen från oktober 5 år tillbaka om hur sjuka vi är. Hur jag somnar hängandes över barnvagnen i lekparken. Hur ingen får sova för att det hostas och gråts hela natten. Hur trött och less jag är. I år har det varit annorlunda. Barnen börjar vara så pass stora att de inte hanterar varenda förkylning med feber och slemhosta. Därför känns det lite ovant när hela familjen helt plötsligt är däckade i feber och förkylning. Ovant och ganska mysigt. Att vara sjuk varannan vecka är så otroligt stressande. Inget hinner bli gjort, varken hemma eller på jobbet. Det här är andra gången barnen är hemma på hela terminen och då är det riktigt mysigt att ligga i soffan och lyssna på ljudböcker, spela spel på plattan och titta på Netflix. Att vi äntligen fått bredband indragit och kan njuta av...

Idag fick det vara nog. Jag plockade ner den sista habaneron och slängde alla i torken. Några hade inte hunnit mogna men solen når inte längre över berget på södersidan så de kommer nog inte mogna heller. När de torkat klart, kör jag dem i min elektriska kaffekvarn. Absolut bästa sättet att finfördela kryddor. Habanero dulce var verkligen en favorit i odlingarna i år. Den har en söt, fyllig och exotisk smak som passar utmärkt till både fisk, kyckling, ost och böngrytor. Ser fram emot att odla den igen nästa år.

Det såg så tråkigt ut i trädgården när allt vissnade ner och dog så jag bestämde mig för att höstdekorera lite i år. Jag köpte två ljung på rea i den lokala blomsteraffären och sedan grävde jag upp några granar på tomten. En liten till planteringen i cementrör... och två större till krukorna på bron. Jorden täckte jag med mossa, ljung och lingonris som växer i mitt dike. Jag virade in krukorna i bubbelplast för att skydda rötterna lite grann och sedan jute för att dölja bubbelplasten. Jag hoppas att granarna håller sig vid liv över jul. Om jag bara hittar min ljusslinga med batterier ska jag sätta upp den i granarna också. Levande adventsgranar var min tanke och jag är väldigt nöjd. Särskilt som det inte kostade mig mer än jutesäcken. 

I flera år har jag samlat ljusstumpar för att pröva gjuta nya ljus av rester. Igår städade jag min pysselgarderob och gav mig själv ett ultimatum. Antingen gjuter du nya ljus i veckan eller så måste du kasta alla påsar med ljusstumpar. Jag kan ju inte ha två garderober fyllda med skräp som "kan bli något någon gång". Sagt och gjort. När Oskar och barnen åkte till ishallen smälte jag mina ljusstumpar i ett vattenbad.  Sedan hällde jag ner ljusmassan i gamla förpackningar med en veke nedstoppad. Jag var lite orolig för alla gamla vekar men som du kan se la de sig på botten på pannan. Så länge du häller försiktigt kommer inga gamla vekar med i det nya ljuset.  Ljusen fick stelna ordentligt.  Sedan var det bara att skära loss förpackningarna med en mattkniv och voliá: Nya blockljus av något jag normalt kastar. Ska bli väldigt spännande att se hur de brinner när de varit smälta en gång. 

Vegetarisk pasta äter vi varje vecka. Gott, billigt och enkelt att variera med olika såser och tillbehör. Den här morotspeston är en av mina favoriter. Det är en svensk variant på den klassiska, italienska peston utan några nötter eller frön. God, enkel och fylld av lokala ingredienser. Kan det bli bättre? Idas Morotspesto  4 port 1 dl finriven morot 1 dl finriven västerbottensost ½ dl finhackad persilja 2 pressade vitlöksklyftor 2 msk olivolja salt, peppar Blanda allt och låt stå kallt i 30-60 minuter. Servera med pasta, rostade pumpafrön, grönsaker och oliver. Att gå ut och skörda persilja den 2:a november med pannlampa var dessutom otroligt roligt!

Förra veckan var det höstlov och jag var ledig med barnen. Vi tog det lugnt. Barnen lekte, vi pysslade, fick besök, åkte buss, simmade på badhuset och åkte skridskor i ishallen. Ett perfekt och lugnt höstlov. Precis vad vi behövde för att orka oss genom november.  I lördags ville barnen fira Halloween, så vi gjorde fruktsallad... klädde ut oss...  åt hockeykorv med blodsås och drack häxdrink... och gick på ficklampspromenad runt den kolsvarta tomten. En perfekt avslutning på ett perfekt lov.