Nu ska det alltså ske. Jag ska ta körkort. Om jag bara inte var så otroligt rädd för att köra bil skulle det naturligtvis ha hänt för länge sedan. Men nu är det så. Jag är otroligt rädd. Ändå tar jag mig långsamt framåt i utbildningen. Lyssnar på körskolläraren, ibland i alla fall. En av nackdelarna med att ta körkort när man är 37 år och i nästan hela sitt vuxna liv varit egen företagare, är nämligen att man inte är så van/benägen att ta order/instruktioner från någon. Särskilt inte en lärare som är 10 år yngre än en själv.
Jag lär mig i alla fall massor och somnar helt utpumpad varje kväll, fylld av nya lärdomar och alldeles för mycket intryck. Även om Arjeplog är litet hörs det oftast ljud från trafik och dessutom är huset fyllt med andra, okända, som låter. Ljud. Nästan hela tiden. Jag längtar efter tystnad och tar en promenad längs Hornavans strand. Ljudet från vatten och vind dränker ljudet av stad och 18-åringar. Här ute på piren låter det precis som i Hello Saferides låt Arjeplog när det blåser. Kanske stod Annika Nordin här och gömde sig i vinden, precis som jag. Och sen måste jag plugga igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar