Wastenssons trädgård

November är en av få månader som faktiskt är helt och hållet vila för mig, i alla fall när det kommer till trädgård. Allt är skördat (utom julgrönkålen) och inget nytt är sått än. I oktober ska det sista skördas, bäddarna förberedas för nästa år och vitlöken i marken. I december sår jag de första fröerna (chili 'habanero') och i januari är det dags att så brysselkål, purjolök, lök, mer chili och så blir det en massa plantor att ta hand om.  Men i november gör jag ingenting! November är min semestermånad. Inga sådder att sköta, ingen skörd att ta hand om. I år ligger marken fryst under ett lager snö och jag kan bara släppa matproduktionen en liten stund.  Jag tror att det är väldigt bra! Visst, den dagen jag har ett växthus hoppas jag att det är fyllt med grönt att skörda även i november men på något sätt är det skönt att ha en helt fri månad. En månad då jag inte har någon blivande mat att ta hand om. Då vi äter ur frysen och annat som är förvarat. Jag slipper...

Ibland efter att jag flyttat hemifrån och träffade någon gammal avlägsen skolbekant, kunde jag få höra frasen: "Men vad har hänt med dig?" Då handlade det oftast om att jag inte tycker om att dricka alkohol och är väldigt kvällstrött. Idag när jag öppnade mitt excelark med såschemat jag gjorde för någon vecka sedan, fick jag den där frasen i huvudet igen: "Men vad har hänt med dig?" Den här gången var det ett tidigare, yngre jag som förfärades över det prydliga dokumentet där hela våren är planerad. Jag som alltid hade allt i huvudet, som blev livrädd när något stod på papper för då var det ett krav jag måste nå och naturligtvis var jag sämst om jag inte nådde det. Jag tyckte att jag var spontan och hade "kreativt kaos" men att det funkade ändå (det gjorde det inte) och mest av allt var jag nog rädd för fyrkantigheten i ett excelark med prydliga kolumner där jag aldrig någonsin skulle passa in. Vad hände med mig? Jag tror att jag började må lite b...

Det är så otroligt vackert ute just nu. Vackert och kallt. Den kalla, klara luften gör att ljuset sprids över ängarna, där det ligger decimeter efter decimeter med fluffig, orörd snö. Att ta en promenad är nästan en andlig upplevelse. När vi bodde i stan ville jag gärna gå och se en konstutställning med jämna mellanrum. Det känner jag sällan behov av nu och det är kanske inte så konstigt. Landskapet jag bor i är så vackert att det är få tavlor som kommer upp i den skönheten. Kanske är det som allra vackrast just nu i sin bleka vithet. När vi började leta efter hus satt jag i en ful förort och tittade rakt ut på ett sånt där riktigt fult hus från miljonprogramstiden. Därför var ett av mina kriterier för huset att det skulle ligga på en vacker plats. Allra helst ville jag bo i den här vackra byn som till och med har ett vackert namn: Ljusvattnet.

Nytt år, nya tider, nya projekt! Eller? Det är så lätt att tänka att bara för att det nya året är här så kommer ny energi som gör att man kan ta tag i saker och komma igång. Så blir det väldigt sällan. För oss börjar det nya året med att vi gör årets lista på projekt vi vill göra under det nya året. Sedan listan över saker som ska hända i januari och sen, ja sen brukar det inte hända särskilt mycket förrän i mars ändå. Så länge det är mörkt orkar vi inte och i år har vi bestämt oss för att acceptera det. Projektlistan för januari är hälften så lång som decembers, som i sin tur är hälften så lång som aprils. Så här i vintermörkret finns inte energin till mer än sånt som ger lite energi. I år ska vi försöka måla om köket. Det kommer antagligen ta både januari och februari innan det projektet är klart trots att det rör sig om en så liten yta. Det gör ingenting. Minst hälften av tiden i januari-februari är man ju sjuk, eller så måste man skotta snö eller bara ligga i soffan och...

2018 var ett extremt år på många sätt. Vädret var helt galet. På vintern fick vi sjukt mycket snö utan någon skare så det gick inte att ta sig fram någonstans. Snön ville aldrig smälta heller och våren lät verkligen vänta på sig. När den väl kom så sa det bara pang. Vi gick från översvämning till torka på bara två veckor. Trots den sena våren badade barnen ändå den 1:a juni. Helt galet. Sen blev sommaren varm, varm, varm. Till slut var det så varmt i sjön att den nästan inte svalkade längre och vi fick åka till havet för att bli lite kallare en stund. Den varma sommaren gjorde att mycket av våra projekt fick vänta till hösten och vi hängde mest bara på en filt i skuggan. De stora träd som skuggar stora delar av vår tomt var väldigt uppskattade den här sommaren. Odling 2018 var ett fantastisk odlingsår på många sätt och jag har fortfarande när vi närmat oss jul, knappt köpt en grönsak. Någon gurka för att barnen så gärna velat ha men annars lever vi fortfarande på det ...

Så kom äntligen snön och genast blev allt så mycket ljusare och juligare. Barnen är överlyckliga och Charlie vill bara att man ska dra henne fort, fort i pulkan.  Enda nackdelen är att nu måste jag ju skotta bort den också. Eftersom Charlie inte kan gå i lössnö vill jag skotta upp en lite större gårdsplan i år än vi gjort de senaste åren men det är tungt. Så tungt. Jag brukar försöka tänka att det är skönt att skotta snö för då behöver man inte gå på gymmet sen och så får man bli riktigt trött i kroppen, inte bara i huvudet. I år är min kondition verkligen jättedålig men det ger sig väl innan alla snö är skottad. 

Det är så vackert ute att man nästan svimmar ibland. Jag älskar den här årstiden här man får börja ha halsduk, dricka te i soffan och sparka på prasslande löv. Naturen är så vacker med alla sina färgade löv, det är som att gå runt i en fin tavla.  Samtidigt finns det fortfarande mycket kvar att göra i trädgården innan vintern. Barnkammaren måste lövtäckas, stenen på uteplatsen måste läggas klart och de nya landen på framsidan måste få kanter så att jorden inte spolas iväg när snön smälter. Tyvärr är det så svårt med orken så här års. Jag vill bara gå runt och fota fina löv eller sitta i soffan och sticka. Dessutom är jag nästan konstant förkyld just nu. Hårt trädgårdsarbete är mer en vårgrej för mig.  Jag ska försöka göra ett sista ryck och kratta upp de här löven och lägga det över mina känsliga växter. Kanske kan svärmor hjälpa mig i helgen, nu när svärföräldrarna kommer på besök. Eller så vill hon också bara dricka kaffe och prata strunt. Det funkar det...

Vilken sommar vi har haft! Sol i mängder, varmt och torrt. Lite för varmt för att orka göra mycket mer än ligga på en filt i trädgården och bada i sjön. Ja, och så vattna då förstås. Jag var lite frustrerad ibland, för man orkade ju inte göra något och vår att-göra-lista var som vanligt sju mil lång. Men så här i efterhand känner jag hur mycket vi behövde det. Bara få vara tillsammans hela familjen, hitta varandra och vila. När sommaren var över, barnen började skolan och föräldrarna började jobba så var vi så nöjda, klara med sommaren och redo för nya äventyr. Nu låter det sådär helylle som jag har börjat hata med texter på internet men ni förstår väl att "vara tillsammans hela familjen" och "hitta varandra" innebär kopiösa mängder bråk? Barn som vägrar sova inne för att det är för varmt och istället rymmer i bara kalsongerna med ett gosedjur i handen. Suck och stön och smälla i dörrar, jag hatar allt och varför är du så jävla jobbig hela tiden . Men det be...

I söndags beskar Oskar vårt nya äppelträd, hela kronan stack ju faktiskt upp ur snön så det gick ganska bra. Såg hemskt kul ut när han satt där på snön och beskar träd.  Sedan mätte han gamla sommargaraget för att få mått till vårt nya hönshus. Det var tänkt att han skulle fälla det här nu i april men det är alldeles för mycket snö för sådana jobb. Så precis som det mesta blir det kvar till i maj.  Nuvarande hönshus är lite begravd i snön men hönsen trivs ganska bra ändå. Nu kan de till och med gå ut en sväng i bland och njuta av solen. Den 10:e april 2016 såg det ut så här på vår gård, stor skillnad mot i år.  Men idag hittade barnen i alla fall ett vårtecken. Vägen är nästan bar så det går att cykla, i alla fall om man kryssar mellan den kvarvarande snön och vänder vid skogen. Heja våren!

Jag har verkligen inte brytt mig om småfåglarna i år. Förlåt småfåglarna. Men så ville Noa se lite fler fåglar från sin fågelbok, så nu har jag fyllt på fågelbordet igen. Vårt fina fågelbord har farmor gjort på sin slöjdkurs. Tycker verkligen om det.  Charlie har börjat äta ganska mycket mat och det betyder att jag får ägna mig åt något jag tycker väldigt mycket om: Mos. Det gäller att passa på. Mina andra barn började vägra mos när dom fick 4 tänder, så snart är det väl bara pasta som gäller för 3:an också. Idag blev det fruktmos.  Noa har sett fram emot att Oskar ska vara föräldraledig i flera dagar. Han tänkte nämligen hjälpa Oskar, som precis har börjat spela Minecraft. Pappa verkar ha det svårt. "Alltså, vet du mamma. Han använde redstone facklor för att lysa upp huset och så förstod han inte varför det var så mörkt!"  Solen lyste äntligen över bergskammen igen och himlen var klar, så jag passade på att skotta bort lite av all den snö som se...

Helt plötsligt blev det vinter. Minst fem centimeter snö har vi fått och den smälte inte bort på en gång som den brukar. Tur att vi nästan är klara med allt utejobb för säsongen. Några småsaker, som att flytta kaninbur och fixa värme till hönsen kvarstår men sen är vi klara och kan återgå till projekt inne istället. Skörden ute är klar, förutom några plantor röd grönkål som står kvar i rabatten. Inne finns lite physialis kvar och jag och Noa njuter av varje liten frukt. Vi har bestämt att nästa år ska vi ha fler plantor för då kanske Charlie vill smaka också. Vårt hönsnät klarar inte belastningen från snön, så nu har vi frigående höns. Jag var lite orolig att jag inte skulle klara av att vara ute tillsammans med dem men de är så mycket lugnare nu när det är snö. Det kommer inte en galen flock springande mot en, istället spatserar de väldigt försiktigt och lyfter fötterna väldigt högt när de är ute och letar föda men mest håller de sig inne. Vi försöker tänka om lite när d...

Idag sken solen i nästan två timmar. Så underbart för oss som knappt sett den på flera veckor. Vi skyndade såklart ut. Till vår glädje upptäckte vi att våra äpplen äntligen börjat mogna. Jag hade nästan gett upp hoppet. Ungefär en månad senare än vanligt kan vi nu plocka våra egna äpplen och koka äppelmos och torka äppelringar. Blir en rolig helgsysselsättning.  Även djuren verkade njuta av solen. Harry, kaninen, har inte varit ute särskilt mycket eftersom det regnat så otroligt mycket de senaste veckorna. Han spratt lyckligt runt i sin lilla hage för den stora har han hittat ett sätt att rymma ur och vi orkar inte jaga kanin på rymmen hela tiden. Det räcker med att hönsen bara rymmer. Charlie växer så det knakar och är redan 3,5 månad. Hon är inte världens nöjdaste bebis. Alltid i rörelse och oftast sur över allt hon inte kan. Nu börjar hon i alla fall gilla vagnen lite grann så att vi kan ta en promenad mellan regnskurarna.  Jag har börjat jobba li...

Efter en vädermässigt ganska trist sommar, går vi nu mot en vädermässigt tråkig höst. Men jag har ändå massor med energi. Jag gissar att det beror på att jag är på väg ut ur bebisbubblan. Den där första tiden som är både mysig och förvirrande, när man är så mosig i huvudet att det är svårt att tänka klart en hel tanke. Jag minns inte alls de tre första månaderna med Melker och Noa och nu förstår jag varför. Dimman har varit total. Charlie sprattlar på bordet medan jag äter äggröra på hemägg Jag tycke ändå att vi haft det riktigt trevligt i sommar. Det har varit kul att få en ny familjemedlem, hitta nya roller och få familjen att fungera igen. Allt har fungerat riktigt bra, trots att Charlie inte är en särskilt nöjd bebis. Nu börjar hon närma sig 3 månader och lugnar ner sig lite grann. Hon ligger gärna på en filt och sprattlar. Brorsorna älskar henne hur mycket som helst och blir inte ens galna när hon skriker hela vägen hem från stan eller måste lyssna på plinkig pianomusik ...