Wastenssons trädgård

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus För ett tag sedan stöttade jag en kickstarterkampanj för att skriva en bok om skogsträdgård som de etablerade förlagen inte var intresserade av att ge ut. För någon vecka sedan fick boken utmärkelsen Årets Trädgårdsbok 2018. Den heter Skogsträdgården och är en gigantisk bibel som handlar om allt man behöver tänka på som odlare. Naturligtvis om man ska anlägga en skogsträdgård men även vi andra odlare har definitivt nytta av att ta till oss om kunskaperna i den här boken. Vi som odlar i norr blir gärna lite skeptiska till odlingsböcker. De är så ofta skrivna av människor som odlar i Skåne eller Mälardalen som inte kan föreställa sig hur det är att odla här uppe med våra förutsättningar. Philip Weiss odlar i Dalarna och det han tar upp i Skogsträdgården är sådan som hjälper oss att här uppe i zon 6 att odla bättre också. Skogsträdgårdsodling handlar om att odla lite mindre arbetsintensivt och få ut mer med mindre arbete. Ge...

När marken fryser och dagarna blir mörkare blir jag lätt lite deprimerad. Ibland väldigt deprimerad. Så genom åren har jag utvecklat flera strategier för att orka trots mörkret. Den allra bästa medicinen fick jag när jag äntligen fick en egen trädgård. Vintern är ju trädgårdsmästarens planeringstid. Det är nu jag läser igenom nya och gamla trädgårdsböcker och letar efter svar på frågor som varför mina rödbetor aldrig växer eller hur ska jag lyckas odla kokbönor i mitt kalla klimat. Kan jag prova andra sorter, andra odlingssätt eller är det så enkelt att jag ska gödsla mer? Idag tipsar jag om mina favoritträdgårdsböcker som ger mig i år. Kanske kan du hitta en egen favorit eller en julklapp till någon odlingsintresserad person? Det här inlägget innehåller adlinks. Det innebär att om du klickar på en länk och sedan köper något, får jag lite pengar. Ingen har kontaktat mig och bett mig skriva om dessa böcker, utan tipsen är helt mina egna. Lena Israelsson - Odla året runt Lena Isr...

Om det är något som alltid retar gallfebern på mig, så är det tidningar och livsmedelskedjors tips om billig vardagsmat. De är ju aldrig särskilt billiga! De innehåller alltid ingredienser som ytterfilé, parmesanost och kycklingfilé. Aldrig någonsin har jag läst inspirerande artiklar om blodpudding, lingonsylt och vitkålssallad eller potatisomelett med knäckebröd och groddsallad. Riktigt billig och bra mat. Nej, nej. Mat måste inte bara vara billig och hälsosam, den ska också vara nyskapande och ve den som fastnar i vardagsträsket. Därför blev jag naturligtvis väldigt skeptisk till Coops kampanj 4 middagar för 80 kr, trots att min matguru Lotta Lundgren är ansiktet för den. 80 kr för fyra personer är lyxmiddag för familjer som har det dåligt ställt men jag förlåter det, för billigt är inte huvudfokus i kampanjen. Coop vill visa att det går bra att äta riktigt bra mat för bara 80 kr. Jag har inget att invända mot recepten i sig. Maten verkar riktigt god och jag tror till och med mina ...

Jag älskar att läsa gamla blogginlägg. Som det här, skrivet för fem år sedan när jag var en inbiten stadsbo som hatade landet: tisdag 15 maj 2012 Längtan till landet Jag har en sån enorm längtan till landet. Jag vill liksom vara  Underbara Clara ,  Fru Purjo  och  Hippihäxan . Jag vill hugga ved, ha höns, vara självförsörjande på morötter och känna lugnet. Jag vill ha hus och trädgård och se kor när jag tittar ut genom köksfönstret. Problemet är bara att jag får panik-ångest av landet och öppna landskap. Jag känner mig utsatt när vi åker bil över Östgötaslätten och efter 3 timmar på landet får jag ångest av ensamheten. Jag hatar landet. Får nog sluta läsa bloggar, vara nöjd med min lägenhet och skaffa en kolonilott. Fem år senare bor jag 1,5 mil från närmsta mataffär. Morötterna räckte bara ett halvår men jag får hugga hur mycket ved jag vill. Jag gillar de öppna åkrarna runt mig och tanken på en liten lägenhet i stan får mig att känna mig instängd. ...

Nu är den äntligen här igen, den underbara advent. Jag hittade det här inlägget från den första december 2013 som så väl beskriver denna underbara tid. Idag är barnen större men de har ändå full koll på att idag var den sista dagen som de vaknade utan att få öppna adventskalendern.  Advent - den härliga väntan  Min mamma säger alltid att hennes favoritdag i julhelgen är juldagen. När allt är klart och man kan såsa runt i morgonrock, spela spel och äta rester hela dan. Det är en härlig dag men för mig är det bästa med julen advent. Denna härliga väntan när man förbereder och det blir lite mer jul för varje dag. I morse vaknade jag av att små tassande steg. Melker klev upp i sängen och viskade: "Är det dags att öppna kalendern nu?" Vi gick upp, öppnade första paketet i kalendern trots att lillebror fortfarande sov. Vem orkar vänta? Oskar satte en deg igår kväll som kalljäste i kylen och bakade fantastiska frukostfrallor. Nybakt bröd, kardemummakaffe/chaite, äppelj...

Så har den första månaden där vi bara skulle handla en gång. Hur gick det egentligen? Ja, för det första så handlade vi inte bara en gång. Jag hade glömt lite saker, några saker fanns inte inne och sedan köpte vi en kvarts gris och behövde otroliga mängder jodfritt salt. Ändå tyckte jag att det var en stor succé. Jag var väldigt imponerad av att vi faktiskt fick plats med all mat vi köpte. Tidsbesparing Visst tog det lång tid att göra matlista för en månad och att handla hela kundvagnen superfull men sedan var det ju lugnt. Resten av månaden behövde jag inte planera mat och inte ägna 45 minuter åt att handla varje vecka när jag hämtat barnen. Det var enormt skönt att inte ha handlingen på att-göra-listan varje vecka. Använda det vi producerat Ett mål med att bara handla en gång i månaden var att äta det vi har producerat. I oktober var det ganska enkelt för det fanns både frukt och grönsaker fortfarande. Det gäller ännu i november men när vi kommer till december kommer frukten...

När jag åkte till Arjeplog i somras undrade Oskar efter några dagar hur sjutton jag hinner göra något om dagarna. Tusen hushållssysslor och barn som inte alltid är så självständiga, står lätt i vägen för allt som behövs göras med odlingar, matförädling och byggprojekt. Nu har Oskar varit borta i tre dagar och jag har lärt mig varför jag hinner med så mycket. För att jag har en partner som tar vid när jag inte orkar längre. När jag stått tre timmar i köket och kokat sylt, lagt in gurka och torkat kryddsalt (jag har alltid minst tre projekt igång samtidigt) kommer Oskar hem från jobbet och tar disken. När jag skördat och fixat ute tills jag är så trött att jag inte orkar vara snäll mot barnen, lyssnar Oskar på berättelser, bygger lego och nattar. Det är väldigt skönt att ha det. Någon bredvid som plockar upp tallriken man precis tappade i golvet, för att man återigen tappat känseln i fingrarna. Nu försöker jag inte skriva en hyllningssång till min perfekta man, för perfekt är han i...

2010 när jag startade den här bloggen , drömde vi om ett enklare liv. Ett liv där de små stunderna var viktiga och köpsuget inte fanns. Ett liv där hjulen snurrar långsamt och det finns mycket tid till reflektion och eftertanke. Vi bodde trångt och strävade efter minimalism , ett sätt att leva med färre saker och mer plats. Det känns väldigt långt borta idag. Alla de där idéerna som började växa för 6 år sedan ledde oss in på en väg mot självhushåll. Visst vill vi fortfarande ha ett enkelt liv, om man med enkelt menar ett liv där de små stunderna är viktigare än de stora. Där saker, resor och status är mindre viktigt än att sitta och läsa en bok för barnen eller ta en cykeltur. På andra plan är självhushåll allt annat än enkelt. Vi måste lära oss nya saker hela tiden, jobba hårt både på jobbet och på fritiden för att bygga odlingsyta, djurhus och renovera. Att-göra-listan är oändligt lång och längst upp på den står "Lär dig prioritera - annars går du under". Det ...

Vi satt runt mina svärföräldrars bord och jag berättade historien om hur vi misslyckades med att byta lampor fram på bilen. Hur den ena glödlampan hamnade snett och bländade mötande trafik och hur vi slutligen fick skruva lös batteriet för att få glödlampan att sitta rätt. - Men varför lämnar ni inte bara in bilen? Det kostar ju nästan ingenting att byta en glödlampa! frågade Oskars syster. Det är en rimlig fråga från någon som lever ett liv där man har enorm brist på tid och gott om pengar. Väldigt många har inte utrymme till för att ägna flera dagar åt att få bilen att fungera och behöver inte det heller. Jag svarade att vi vill lära oss att göra så mycket som möjligt själva och inte vara beroende av att någon annan ska lösa alla våra problem. Men samtalet låg kvar och gnagde lite i mig, för det är inte hela sanningen. Det handlar också om hur man får tänka när man har en helt annan livssituation. Vi lever ett liv med mycket tid men lite pengar. För att få ekonomin att gå i...

Förra året lyckades vi bli självförsörjande på tre saker: ved, örtte och saft. Varje kväll, hela året drack jag en kopp örtte från mina egna odlingar. I år är jag inte helt säker på att jag når det målet. Båda mina myntaplantor dog i vinter och jag har nog inte skördat annat för att fylla det hålet. Inte än i alla fall. För än finn det ju tid att fylla förråden. Mer ljung kan jag skörda, fler vinbärsblad, mer äppelskal och hallonblad. Enda problemet är att det finns så mycket annat att skörda också. Jag går snart sönder. Inte av arbetsbördan med att ta hand om allt, utan av den ständiga ångesten för om jag prioriterar rätt. Borde jag plocka fler äpplen eller satsa på vinbär? Skörda spenaten eller gå i skogen och leta svamp? För jag hinner ju inte allt på en gång och jag fastnar i känslan av otillräcklighet. Idag kokade jag tomatsås och krusbärsmarmelad. Kanske borde jag istället ha syrat kålrot och skördat daggkåpa. Jag vill orka så mycket mer än jag orkar. Fylla förråden och t...

Så här i skördelyckan tänkte jag prata om ekonomi och odling. Är det ekonomiskt försvarbart att jag står i köket varje eftermiddag och kokar tomatsås, sylt, saft, lägger in, torkar och fryser? Hade det inte varit billigare att bara köpa på affären? När man räknar in kostnader för jord, gödsel, investeringar i växthus, fröer och framförallt min tid, är det verkligen ekonomiskt försvarbart att odla?  Pytteliten vitlöksfläta. Kostnad i butik: 6 kr. Kostnad för sättlök: 200 kr. Svaret är nej. Om man ställer upp alla utgifter samt kostnaden för min tid mot den skörd jag får ut, så hade det varit bättre ekonomiskt att jag jobbade mer och köpte allt i butiken. Det finns odlare i låglöneländer med mycket bättre klimat för odling som i storbruk kan producera billigare mat än jag kan.  Men. För det finns ett ganska stort men. Man kan inte tänka så. Jag gör en jämförelse. Är det ekonomiskt försvarbart att skaffa barn? Nä. Barn är skitdyra. Uppåt en miljon per unge såg...

Förra söndagen skrev jag om hösten 2011 när jag fick min första skörd på balkongen i Vällingby. Odling blev mitt främsta intresse, något som förändrade vardagen för både mig och familjen. Det var den främsta anledningen till att vi flyttade till gården men det var något annat som hände när jag började odla också, något på insidan. Med odlingen kom nämligen ett intresse för hållbarhet. Ju mer jag läste om odling och ju mer jag odlade desto mer förstod jag att vi lever i ett väldigt ohållbart samhälle. Vi importerar varor från hela världen men producerar mindre och mindre mat själva. Det jordbruk vi har är helt beroende av importerad diesel. Vi är inte förberedda för framtidens problem med peak oil, konflikter och befolkningsökning. 2011 var vi vegetarianer och jag tyckte att det var det bästa valet om man ville leva ett etiskt och miljövänligt liv. Ingen köttproduktion som belastade min karma och betydligt mindre utsläpp från maten. När jag började odla, tänkte jag glatt på h...

Att ta körkort är en rite of passage, ett steg på en självklar utvecklingskurva där alla lär sig gå, cykla, simma och slutligen köra bil. Jag skippade den sista biten när jag var ung och då fick jag kämpa lite extra för att komma ikapp. Jag hann nämligen bli väldigt rädd för att köra bil. Den 2 juli skrev jag att det här är sommaren då jag ska våga . Vi hade precis varit och klättrat på höghöjdsbanor. Jag såg fram emot en sommar då jag skulle pressa mig ur mina trygghetszoner och våga mer. Klättra, springa, åka vattenrutschkana (hur kul som helst by the way). Det stora målet var att ta körkort i slutet av sommaren. Idag klarade jag uppkörningen. Det är stort för mig som gråtit mig igenom otaliga övningskörningar, som fått bekämpa haren i mig som bara vill springa när jag kommer till tuffa situationer. Som var så nervös i morse att jag grät hysteriskt i en timme. Just därför tror jag att en intensivkurs var perfekt för mig. Det fanns ingen möjlighet att försöka ta sig ur körningen. ...

Inlägget innehåller Adlinks Jag har två gurus när det kommer till odling. Den första är Lena Israelsson. Jag tror jag har läst alla hennes böcker och har lärt mig så otroligt mycket om odling av henne. Min andra guru är Sara Bäckmo. I sin Skillnadens trädgård odlar hon så otroligt mycket grönsaker på en hyfsat liten yta. Allt jag kan om serieodling, täckodling och att förlänga odlingssäsongen har jag lärt mig av Sara Bäckmo. Hon är helt orädd. Sår mycket tätare än det står på förpackningen och skördar i omgångar. Sår mitt i sommaren och skördar hela vintern. Precis sådär som jag också vill göra! Ibland när jag funderar över något problem i mina odlingar säger jag för mig själv: WWSBD? - What Would Sara Bäckmo Do? Hur ska vi tillreda färskpotatisen. Sara gör pommes av dem (så gott by the way). Hur förlänger jag säsongen? Sara odlar snabbväxande grönt . Hur får jag stor skörd på liten yta? Sara bredsår . Så där håller det på hela tiden. Trots att Skillnadens trädgård ligger i S...

Nu är vi mitt inne i den bästa tiden på året. Tiden när det mesta av maten finns ute i landet och hämtas in tio minuter innan jag börjar laga mat. Om alla mina skördebilder på Instagram  inte får dig att börja förbereda odlingsyta för nästa år, kommer här fyra anledningar till varför alla borde odla. Smaken Förra året åt Noa glatt morötter så länge de kom från våra odlingar men när det tog slut och jag köpte en påse morötter, vägrade han äta och jag förstår honom. De köpte morötterna smakade ingenting i jämförelse med våra egna. Morötter ska blir stora och raka när de ska säljas i affären. Vridna, böjda och delade morötter finns det ingen marknad för (påstås det), så sorter som odlas konventionellt har en minimal andel sådana morötter. Hemma skrattar man lite åt morötter som är vridna och delade och kan fokusera på sorter som har god smak istället. Dessutom försvinner en hel del av smaken vid lagring och det tar alltid tid innan morötter som bonden drar upp hamnar i just ...

Jag är 1,77 lång, har breda axlar, höfter och lår. Som nord-europé är det en ganska normal kroppsbyggnad. Man skulle till och med kunna säga att jag är medelstor, om jag nu fick jämföra mig med gruppen 'nord-européer'. Det får jag av någon anledning inte göra. Jag ska jämför mig med gruppen 'tjej' och då är jag stor! I sin krönika i Norran idag skriver Michaela Löwenhöök om hur hon inte får köpa skidpjäxor på herravdelningen för att den manliga försäljaren, som är ett huvud kortare än henne, bestämt hävdar att henne vadmuskler är för korta för det. Hur vet han då hur långa vadmuskler hon har? Har han mätt? Kollat hur långa ben hon har? Nej, såklart inte! Han ser att hon är tjej och då har man kortare vadmuskler, enligt försäljaren. Så säger mallen. Tjejer är kortare, har därför kortare ben och kortare vadmuskler. Att verkligheten i det här fallet var något helt annat, klarade försäljaren inte av att se. Att läsa Michaleas skildring gjorde mig riktigt arg, för jag ...

Mellan skog och gård tipsar om Naturskyddsföreningens Klimatkonto . Jag gjorde den 2013 och kunde konstatera att vi låg väldigt bra till. Då låg jag på ca 3,5 ton CO2 per år. Då bodde vi i lägenhet i stan, var vegetarianer och hade ingen bil. Därför blev jag lite intresserad av hur vi ligger till nu, när vi får köra bil 3 mil för att lämna barn på dagis och dessutom äter kött. Resultatet var lite chockerande. Idag ligger jag på ca 7 ton CO2 per år enligt Naturskyddsföreningen. Ett resultat som naturligtvis måste förbättras. Här ligger våra stora problem: Förra året gjorde jag väldigt många flygtimmar. Det är inget jag planerar åren som kommer. Utan flygtimmarna hamnar jag på 6 ton per år, vilket är världsmedel, så det gör en stor effekt att sluta flyga.  Vårt hus värms upp av en elpanna. Det har vi tänkt göra något åt men att byta uppvärmningssystem kostar ganska mycket pengar och är inget vi har råd med just nu. Vår otroligt gamla diskmaskin är kopplad till varmvattn...

2015 har jag skrivit så mycket om odling att Familjen W nästan börjar bli en renodlad odlingsblogg. Det beror på att jag brinner väldigt mycket för att producera sin egen mat. Det finns så många anledningar till varför alla borde pröva på att odla mat och eftersom det är lite svårt att förklara lyckan när man drar upp en morot, som för några månader sedan bara var ett litet frö och med hjälp av min omsorg växt till en stor, näringsrik grönsak, så listar jag här de andra anledningarna till varför alla borde odla. Smaken Grönsaker vi köper i affären odlas för att ge så stor avkastning som möjligt, inte för att ge så god smak som möjligt. Vi kan ta morot som exempel. Noa åt glatt morötter så länge de kom från våra odlingar men när det tog slut och jag köpte en påse morötter tyckte han inte längre om morot och jag förstår honom. De köpte morötterna smakade ingenting i jämförelse med våra egna. Morötter ska blir stora och raka för att sälja i affären. Vridna, böjda och delade morötte...

På nyårsafton spelade jag alltid This is the year med Marit Bergman och drömde om det nya året som skulle innebära framgång och lycka. Jag var överlycklig över att lämna det gamla året bakom mig och möta nya utmaningar. I år känner jag inte så. Sedan vi flyttade till gården har mitt perspektiv ändrats väldigt mycket. För första gången lever jag här och nu, inte i framtiden och det utan en massa mindfullness. Jag påtar i jorden, bygger, renoverar, åker skridskor, gräver, skriver och följer barn till bussen. Det lugna tempot, den vackra naturen och rofylldheten som kommer av att odla och leva som jag vill, gör att jag inte ens behöver anstränga mig för att leva nu. Det bara händer. Så i år känner jag inte glädje över att lämna det gamla året bakom mig och möta nya utmaningar. I år känner jag tacksamhet för allt jag har fått uppleva under det fina året 2015. Jag känner tacksamhet för allt jag har: Min fina familj, mitt hus och min trädgård. Jag har allt jag behöver precis här, just nu...

Jag hade nästan alltid ont när jag suttit vid datorn. Trots fin kontorsstol och bra bord med nedsänkt tangentbord hade jag nästan alltid ont i axlar och ryggslut. Jag klagade lite för min svåger som är massör och han utbrast: - Det värsta för kroppen är dyra kontorsstolar. Köp en pilatesboll istället! Det lät ju hur tokigt som helst men han menade att på en pilatesboll rör man sig lite grann hela tiden för att hålla balansen och man måste sitta rätt annars ramlar man av. Det är precis vad kroppen behöver. Smått desperat köpte jag Clas Ohlsons största pilatesboll, precis som svågern föreslagit. Den kostade 100 kr. Och vet ni vad? Det funkar. Min smärta har minskat med minst 50 %. Musklerna i mage, rumpa och bäckenbotten har stärkts. Jag är piggare och har sällan ont i ryggslutet. Det enda problemet är att jag lediga dagar numer ofta får utbrista: - Nej Noa, det är ingen studsboll. Det är min kontorsstol.