Wastenssons trädgård

Jag har alltid köpt fodrade stövlar till barnen. De är perfekta för lek höst och vår när det är blött, slaskigt eller någon minusgrad. I år hittade jag ett likadana för vuxna till halva priset så jag köpte ett par till mig själv. De tär perfekta stövlar att traska runt på den halvt frusna tomten med och göra lite små jobb här och där. Jag är väldigt nöjd med de bekväma skorna som säkert kommer funka lika bra till våren när jag ska gräva. Sedan något år tillbaka köper jag bara gummistövlar, inte pvc stövlar. Detta för att skära ner på kemikalierna i vårt hem och vår natur. Stövlar av gummi görs inte av så många fabrikat så vi brukar köpa Tretorn. Det känns jättedyrt när man står i affären och ska betala för kvalitetsstövlar till barnen men Tretorn är värt det. De billiga stövlarna är sämre för miljön och dessutom inte alls lika bekväma. De håller inte lika länge heller. Tretorn stövlar kan barnen ha mycket längre för att de är så breda över fötterna. När de måste byta joggingskor f...

I somras lånade vi Vad händer med jorden , en bok som rakt och ärligt beskriver klimatförändringar för barn utan att skrämmas. Istället ger boken tips på hur man genom att ändra sina vanor kan stoppa att jorden värms upp. Melker var en hängiven miljökämpe redan innan men är det nu ännu mer. Han blev därför mycket glad över att jag köpte sugrör i rostfritt stål som kan återanvändas hur många gånger som helst. Jag har velat köpa rostfria sugrör länge som en del av vår plastbantning men oroat mig lite för om de verkligen funkar för så små barn som mina att dricka ur. Det var inga problem. Även Noa 2,5 kunde dricka ur dem. Enda svårigheten var att sugrören blev lite långa, så de fick stå på knä på stolen och dricka. Ingen uppoffring för barnen men jag kan tycka att det är lite opraktiskt. Mina sugrör är 24 cm och det finns kortare varianter som kanske passat barnen bättre. Sugrören i rostfritt stål funkar lika bra till saft som smoothie. Till smoothie tycker jag till och med att de ...

Vi åt lunch på Max förra veckan och barnen fick ett skolstarts-kit med pennor, sudd, pennvässare och pennfack. Pennfacket var av plast och luktade väldigt plastigt, vilket är ett dåligt tecken och brukar betyda att plasten innehåller farliga gifter. Eftersom vi jobbar på att minska mängden gifter hemma kastade jag pennfacken. Det var inga problem för 4-åringen, han tyckte också att de luktade äckligt men jag fick lova att sy nya pennfack för han behövde ett fodral till sitt munspel. Självklart fixade jag nya pennfack. Jag ritade bara av det gamla fodralet och använde dragkedjorna. En liten bit vaxat tyg gjorde jobbet väldigt lätt, då behöver man varken zick-zacka eller fodra.

När vi kom till kolonilotten igår var Noa så arg. Han vägrade stå och bara skrek och skrek. Han skriker ju rätt ofta så att han agerade likadant innan vi åkte tyckte vi inte var så konstigt. Men till slut blev vi lite misstänksamma. Så visade det sig att om man tog av skorna slutade han att skrika. Stövlarna var för små. Så Oskar fick sätta sig på bussen och åka till Coop Forum för att köpa nya medan jag och Melker krattade. Det fick bli ett par Tretorn. Ja, de är svindyra. Men nu försöker vi ju minska kemikalierna i hemmet och Tretorns skor är av naturgummi. De sitter bättre på barnens fötter och när de är färdiganvända kan jag sälja dem på Tradera för 100-150 kr. Så i längden blir det inte dyrare. Nu ska jag bara hitta PVC fria regnställ som faktiskt skyddar mot regn (vilket inte CeLaVies ska göra enligt test). 

På våren känner jag alltid för att rensa. Barnen fyller år i april och då känns det som ett bra tillfälle att plocka bort sånt de inte leker med längre, kläder som passade till vinter läggs bort/slängs/säljs/skänks och annat man lyckats samla på sig sorteras bort. Idag kom jag och Melker överens om att vi skulle rensa lite bland hans saker så länge jag lovade att inte ta något han leker med. Bara sånt som han är för stor för eller inte tycker om. Sånt som vi kan ge till ett annat barn som kommer tycka om leksaken. Han gillar det. Tanken på att ett annat barn kommer bli glad för saker han inte vill ha längre och med den motiveringen har jag tidigare fått plocka bort leksaker. En hel kasse plast fick jag med mig ut och det kändes fantastiskt. Leksakerna som är okej och inte allt för giftiga skänker vi till Erikshjälpen imorgon. Hans plastdinosaurier åker i soporna dock för de luktade hemskt av plast och jag vill inte att nått annat barn ska suga på dem heller. Kanske borde jag lämna in...

Hittade en jättebra artikel på Mama.nu om hur man skapar en giftfri vardag för sina barn. Där fanns många bra tips. Efter att ha läst artikeln kastade vi alla Noas plastleksaker från innan 2007, då tydligen flera farliga gifter förbjöds. I helgen ska jag försöka övertala Melker att kasta hans leksaker som så gamla. Det ska nog gå bra, det är inte leksaker han leker med så ofta. Gäller bara att hitta rätt tillfälle när han är mottaglig för sånt. Vi ska också införa rutinen att man alltid tvättar/diskar nya leksaker innan man använder dem. Läste en bra kommentar också. "   Det är för många ignoranta och ointelligenta föräldrar som bara avfärdar allt genom att säga " hur klarade vi oss då?" Det gjorde vi inte. Var och varannan människa får cancer, hormonstörningar, sköldkörtelstörningar, men vi är för dumma för att titta oss omkring i våra egna hem efter orsaker, utan stoppar oss fulla med nya kemikalier för att råda bot på de sjukdomar vi har fått tack vare andra kem...

Jag har väldigt trassligt hår och tyvärr har Melker ärvt det. Vi är också extremt hårömma vilket gör att kamma håret till något fruktansvärt. Så läste jag i senaste Åter att träkammar skulle vara bättre än plastkammar för att de inte förstör håret. Det passade ju utmärkt med vår plastbantning så jag bestämde mig för att prova. Jag hittade en på Body Shop och den är fantastisk! Jag vaknar på morgonen och tänker: Nu ska jag gå upp och kamma håret. Yeay! Den är så skön och reder faktiskt ut håret. På bara 3 dagar ser dessutom Melkers tjorvhår mycket bättre ut. Nästan inga tjorvar och det är inget bråk om att kamma håret längre för det gör inte ont. 5 av 5 möjliga. 

Ända sedan Melker föddes har jag haft lite ont i magen över det här med kemikalier. Jag läser om hur mycket kemikalier vi har i våra hem. Hur vattenreningsverken tycker att vi ska damsuga innan vi skurar för annars hamnar förmycket kemikalier i deras dammar och de har ingen möjlighet att få bort det. Hur barn redan när de föds har 200 kemikalier i kroppen och att jag genom amning sedan ger barnet ännu fler. Men vad ska man göra, har jag tänkt lite uppgivet. Det är kemikalier i allt. Visst köper vi ekologisk mat och till kroppsvård använder vi naturliga produkter. Vi köper mycket second hand och tvättar alltid nya textilier. Men barnens grejer är ju plast alltihop, nästan. Så läste jag hos UnderbaraClara att Naturskyddsföreningens test visade att hennes plastbantning faktiskt gett resultat. Hon hade betydligt mindre kemikalier i sitt barns rum än andra mammor. Det gjorde mig så glad och gav mig hopp. Så nu börjar vi vår egen plastbantning. Vi ska inte köpa något nytt i plast. Inte...