Wastenssons trädgård

Vi har haft höns i ganska exakt tre år nu och aldrig haft en attack mot hönsen. Trots att vi haft hök, örn och fjällvråk flygandes över tomten och rävar springandes överallt, har alla hönsen klarat sig hittills. Igår var första gången vi fick skadade höns. Det var en liten grythund som slet sig och sedan sprang över två kilometer där den träffade två av våra höns som rymt ur hönsgården (som dom alltid gör). Efter attacken hittade vi hunden och en massa fjädrar men inga höns. Så vi gick runt och oroade oss och tittade ut genom fönstret. Till sist sa Charlie att hon också ville titta efter höns och så fort hon tittade ut ropar hon: Där är den. Jag hittade hönan . Och där var den. Min favorithöna Pegasus, kallad Peggen, kom tillbaka helt utan stjärtfjädrar och ett litet bett på rumpan. Så nu ligger hon i en egen liten bur medan såret läker. Vi har desinficerat såret och än så länge ser det bra ut.  Problemet med höns är ju att om en höna skadas och försvinner, så säger dom...

Världen blev väldigt konstig väldigt snabbt. Även jag som förberett mig på en kris på många sätt i flera år är rädd och chockad. Det var ju inte en global pandemi jag förberedde mig för och rädslan för överbelastad vårdapparat är stor. Men samtidigt påverkar det inte mig nästan alls, förutom att vi tvättar händerna mer noggrant. Vi är oftast hemma ändå. Pappas 60-årsfest skjuts upp och svärfars 75-års firande blir inte av men annars fortsätter mitt liv som vanligt. Vi jobbar redan hemifrån, hänger mest hemma och vi behöver inte hoarda toapapper för lagren är redan fulla. Vi har övat på det här i flera år och nu är det bara att göra som myndigheterna säger och rida ut stormen. Det är en ganska trygg känsla men ändå är jag inte riktigt trygg. Så jag sår. I helgen blir det massiv omplantering och sådd inför våren. Jag beställde sättpotatis igår och allt växer som det ska. Att så ett frö, kanske ett extra är mitt bästa botemedel mot oro. Vad som än händer så tänker jag att jag ...

November är en av få månader som faktiskt är helt och hållet vila för mig, i alla fall när det kommer till trädgård. Allt är skördat (utom julgrönkålen) och inget nytt är sått än. I oktober ska det sista skördas, bäddarna förberedas för nästa år och vitlöken i marken. I december sår jag de första fröerna (chili 'habanero') och i januari är det dags att så brysselkål, purjolök, lök, mer chili och så blir det en massa plantor att ta hand om.  Men i november gör jag ingenting! November är min semestermånad. Inga sådder att sköta, ingen skörd att ta hand om. I år ligger marken fryst under ett lager snö och jag kan bara släppa matproduktionen en liten stund.  Jag tror att det är väldigt bra! Visst, den dagen jag har ett växthus hoppas jag att det är fyllt med grönt att skörda även i november men på något sätt är det skönt att ha en helt fri månad. En månad då jag inte har någon blivande mat att ta hand om. Då vi äter ur frysen och annat som är förvarat. Jag slipper...

Nu har våra höns ruggat tillräckligt länge tycker jag. Vi får något ägg i veckan men annars är det ingenting. Visserligen har jag fortfarande lite ägg i frysen och det funkar faktiskt toppen att använda till både plättar och kakor men den där lyxen att kunna koka ett ägg till mellis åt Charlie eller slänga ihop en restlunchomelett, den saknar jag verkligen. Nu tänker alla som inte har höns: Det är väl bara att gå till affären och köpa lite ägg då? Men det är tyvärr inte så enkelt. När man börjar producera egna ägg får man en helt annan produkt än det där man köper i affären. Hemägg smakar så sjukt mycket bättre och jag är ju inte sugen på lite sämre ägg som smakar fisk, jag är ju sugen på mina ägg. Det är samma sak med grönsaker. När det hemproducerade är slut och jag måste börja köpa grönsaker är det alltid så svårt. Morötterna smakar ju ingenting. Salladen smakar rutten och löken är så stark att det rinner ur ögonen. Jag drar ut på det in i det längsta innan jag köper något i af...

Jag sitter och läser igenom gamla blogginlägg. Det är ju ganska kul att ha bloggat så länge och se hur man har utvecklats och lärt sig mer och mer. På ett område har vi dock gått tillbaka och det handlar om det här med sömn. torsdag den 11e april 2013 skrev jag: Vi har sovit väldigt lite det senaste året. Noa har sovit dåligt, vägrat sova i sin säng och trängts och sparkats och ammat halva natten. Så en dag fick vi en fantastisk idé. Vi skruvade bort ena sidan på spjälsängen och ställde den bredvid vår säng. Nu sover Noa i sin säng och kan samtidigt köra in huvudet i sidan på sin pappa om han vill ha sällskap. Eller klättra rakt över pappas ansikte om han vill komma till mig.  Byt ut Noa mot Charlie och livet är precis så här igen. Jag känner att jag behöver komma ihåg det nu, när jag känner att det händer alldeles för lite här hemma. Det här med att vi inte får sova och att det blir bättre sen när man får det. Orken blir bättre, immunförsvaret blir bättre och så kan man komm...

Våra höns har börjat rugga, eller ja mest en. Satchitarial, eller Satch ser ut som att vi missköter henne något enormt men det är bara en vanlig ruggning. (Jag vet. Namnet. Barnen fick döpa hönsen och några fick namn efter Bayblades.) Satch är hönan som tycker att hon är boss nu sedan tuppen försvann även om de andra inte alltid håller med om det. Ibland känns vår lilla hönsskock lite mer anarkistisk än hönsböckerna beskriver samspelet i en hönsflock. De har ingen tydlig hackordning, det är mer som att den som känner sig vresigast för dagen försöker bestämma och den som är less på allt tjafs, flyger över staketet. Oftast är de ganska sams.  Bönan (i alla fall ett riktigt hönsnamn) Resten av hönsen ser ganska fina ut än så länge och vi får i alla fall 2 ägg om dagen än så länge (mot 3 i normala fall). Jag oroar mig väldigt mycket för att stå utan ägg men vi har fryst när vi har haft överskott, så vi kommer i alla fall att kunna äta gula pannkakor tills de börjar...

Ett av våra mål i år var att sätta fler fruktträd och bärbuskar. Fördelen med frukt och bär är att de inte kräver lika mycket jobb som grönsaksodlingen. Man gödslar och beskär en gång per år och sedan är det bara att vänta på skörden. Men fruktträd och bärbuskar är ofta ganska dyrt och min trädgårdsbudget är väldigt liten, så hur ska man då få en trädgård full med bär och frukt utan att lägga så mycket pengar? Plantering med Sibiriska björnbär,  Amerikanska blåbär 'Putte' och Allåkerbär 'Linda' och 'Beata' Tips 1: Önska dig i present. Nästan varje år när jag fyller år får jag en bärbuske eller ett träd. Planteringen ovan består bara av födelsedagspresenter. Päron 'Pepi' Tips 2: Köp små plantor. Det här är ett päronträd som bara var en pinne när jag köpte det till priset 3 träd för 500 kr. Normalt kostar ett 3-årigt träd ungefär 500 kr. Nackdelen är att små träd är lite känsligare och kanske inte överlever vintern, man får ju också vä...

Ett av mina mål 2018 är att lära mig att föröka själv, alltså att ta sticklingar och fröer. I vintras gick jag med i föreningen Sesam, som fokuserar på just fröförökning. Genom att ta egna fröer från fina plantor, kan jag få fram sorter som trivs just i min trädgård och det är ju verkligen positivt. Att föröka själv sparar dessutom pengar och istället för att vara beroende av inköp så levererar trädgården allt vi behöver och det är både självhushåll och permakultur. När jag gick med i Sesam fick jag en trädgårdssallad som hette Black Seeded i välkomstpresent och den var hur god som helst. I hopp om att få fröer så lät jag 3 plantor gå i blom. Nu blommar den äntligen och jag hoppas att plantorna hinner producera fröer innan vintern kommer. Första frostdatum här brukar vara kring den 20:e september, så den får skynda sig. Andra fröodlingsprojekt är dill, persilja samt märg- och sockerärt. Jag har försökt ta frön många gånger tidigare men grobarheten har inte varit den bästa....

Vi älskar att lära oss nya saker. Kasta oss in i oprövade vatten och likt Pippi säga: Ja, det har jag ju aldrig gjort förut så det är jag säkert bra på. Det är en av de saker som lockar så med självhushållarlivet, det finns oändligt mycket nya saker att lära sig hela tiden. Särskilt för oss som kom från stan och har bott i lägenhet hela vårt vuxna liv. Jag kan göra vad jag vill, bara jag lär mig hur och det ger otaliga möjligheter. Tänk så underbart! När vi kom hit fanns tusen saker att göra: Jag vill ha odlingsbänkar, djur, växthus, renovering, bin, ved, trädfällning, höns, mer odlingsbäddar, förvaring för skörd... Listan blir lätt oändlig och det finns alltid något nytt att engagera sig i. Livet är som bäst när det är i förändring och man lär sig nya saker och det är inget fel med det men det är lätt att man fastnar i att alltid jaga efter det där nya som verkar kul och så står man där med tusen halvfärdiga projekt och inget klart. Man känner sig sänkt, dålig till och me...

I lördags var det dags att förbereda trädgården inför snöfall. Istället för att fota som jag brukar göra när vi jobbar, filmade vi och nu har Oskar klippt ihop en film från den dagen. Jag tycker jättemycket om den för när jag i vanliga fall matar fram bilder och text om allt vi har åstadkommit, verkar det som full fart och mycket stress. Men egentligen tar vi det väldigt lugnt. 

Nu är det höst på riktigt. Trädgården lyser av gult och rött och det är så vackert när solen träffar löven från sidan.  I köksträdgården finns inte mycket kvar nu. Lite rotpersilja och palsternacka som ännu inte skördats. Mellan sticker det upp en del vårlök också.      Jag har inte fått någon blomkål i år. Dålig grobarhet på frön, elaka kålmalar och slutligen sniglar har förstört alla plantor. Den här har precis börjat bilda huvud men jag tror inte den hinner bli skördeklar innan det är försent. Men man vet ju aldrig och hoppet är det sista som överger en odlare, så den får stå kvar och försöka.  I tunneln växer lite rädisa, machésallad och vintersallad som ska ge oss mat i november. Där tror jag ändå på skörd. Jag blir så lycklig över att de de små plantorna trivs trots att det blir ganska kallt på natten därinne.  I vårlandet växer gräslök, piplök, svartkål, machésallad och sockerärtor fortfarande. Hit har frosten inte ...

Ni som känner oss eller som läst bloggen i några år, vet att vi älskar att utmana oss själva. Vi hade köpstopp i nästan ett halvår 2010 , vi rensade i röran och försökte att varje vecka göra oss av med fler saker än vi köpte 2011 , vi månadshandlade utan bil med två barn  2012 och så den där drömmen om att bli självförsörjande på grönsaker som kom 2014 . Idag läste jag  Torpkvinnas instagram , där hon berättar att hon behövde åka och storhandla för första gången sedan 10:e juni, blev jag peppad att anta en ny utmaning. Jag hatar att handla varje vecka och dessutom vill jag se till att jag äter upp all den mat jag lagrat och odlat. Om maträkningen blir lite mindre varje månad skulle jag också bli glad. Så nu har vi bestämt att vi bara ska handla en gång i månaden. Det betyder att imorgon kommer jag gå runt på lokala matbutiken och köpa 7 pkt mjöl, 4 kaviartuber, 7 st 6 pack ägg samt 3 bregottpaket. Jag är lite orolig att de inte kommer att ha 10 pkt sojamjölk men ...

Vi var på skördemarknad i Burträsk idag och konstaterade att vi inte behövde köpa något. Alla grönsaker som såldes har vi faktiskt lyckats dra upp själva. En väldigt skön känsla. Visst kommer vi behöva köpa grönsaker framåt vintern, men just nu har vi allt vi behöver. Några ägg, honung och två plantor fick vi ändå med oss. Den mörkbladiga kärleksörten var för fin för att lämna kvar och den passade ju så bra med den ljusa berberisen. Så gick det med att jag inte skulle köpa några växter i höst. Rabatten blev fin i alla fall.  Eftersom det ska bli kallare nu, är det dags att få upp det sista ur landen. Idag drog vi upp rödbetorna som blev pyttesmå, precis som förra året. Om någon vet varför det blir så får ni gärna komma med tips. Polkabetorna blev lite större men inte mycket. Några burkar inlagd rödbeta blir det i alla fall, det är ju något.  Så tog vi en promenad/kicktur för att titta på en tall. Vi skulle plantera en koreatall som ekorren planterat i skog...

Oskar här! Sen vi flyttade hit för två år sedan har jag gett mig på många nya projekt. Jag har fått lära oss många saker jag aldrig har gjort förr. Det mesta har gått riktigt bra. Men har jag en svag punkt så är det byggandet. De projekt som kommer igång senare än tänkt innehåller bygg. De projekt som vållar minst konstruktiva diskussioner innehåller bygg. Av de projekt som blir liggandes på skrivbordet är byggprojekten i majoritet. Det saknas kompetens såklart. Jag vet inte hur man ska tänka. Visst hade jag träslöjd i skolan, men där lär man sig hur man gör smörknivar, inte vad som är en pelare och vad som är en balk. Å andra sidan kunde jag inget om hur man fäller träd för två år sen heller, och det var inga problem att lära mig. Det är förmodligen inte kompetensbristen i sig som är problemet, den är ett symtom. Symptom på vad? Jag vet inte. Grejen är att när kniven sitter mot strupen så funkar det. Förra sommaren märkte vi att taket hade en läcka. Det tog tid och krävde mång...

Vi har bott på gården i två år nu. Närmaste ort med skola, badhus, bensinmack och mataffär ligger 1,5 mil bort och det är bara min man som har körkort. Livet blir väldigt komplicerat när den som jobbar heltid också ska hämta/lämna på dagis/förskola, skjutsa till kompisar, träning, handling, biblioteksbesök och vårdcentralen. Det går buss några gånger per dag men eftersom den går så sällan är det nästan omöjligt att ta sig både iväg och hem utan att behöva skjuts någon sträcka. Så nu har jag bokat en intensivkurs i Arjeplog i augusti. Förhoppningsvis kommer jag hem med ett körkort och gör vår vardag lite enklare. Dagar med så här dåligt väder försöker jag plugga teori, så att jag är lite förberedd.

Vädret i helgen har verkligen varit toppen! Runt husen har snön redan tinat bort och vi har haft mycket sol och ganska varmt. Så där så att man kan kasta av sig ett lager kläder och vara ute längre stunder. Projekt kan dras igång och barnen kan leka hur länge som helst. Förra helgen åkte vi skidor med barnens farmor och farfar på lägdorna, den här helgen har barnen istället dragit fram cyklarna. Efter bara två turer börjar Noa redan få koll på sin springcykel och tycker att det är hur roligt som helst.  I lördags gav Oskar och barnen bilen en välbehövlig tvätt. Barnen älskar att spruta med högtryckstvätten och ser alltid fram emot biltvättar.  Foto: Noa Wastensson Jag stod för korvgrillning till lunch. Jag har en lite mer oöm kamera som jag gärna ger till barnen. De älskar att ta kort och mellan alla suddiga självporträtt hittar man ibland fina bilder ur vinklar man själv aldrig skulle ha använt. Den här bilden på mig som grillar är en sådan.  ...

När Oskar började bygga sin vedstapel var det snö under pallen och allt såg jämt och fint ut. Så smälte snön och marken visade sig slutta rejält. Det började vedstapeln också göra. Så fick vi en jordbävning... och det var liksom den sista skjutsen vedstapeln behövde. Igår efter middagen gick vi ut och staplade en ny stapel på planare mark. Noa jobbade som en galning och bar och bar och bar, gärna tre tunga vedträn åt gången. Så nöjd med att få hjälpa till och klättra i vedhögen. Han somnade rätt snabbt också. Det är så härligt att ha lite större barn som faktiskt hjälper till när de hjälper till. Små barn vill ju gärna vara med med det blir ofta mer stjälp än hjälp. Ser mycket fram emot sommarens alla jobb, som till exempel att renovera det lilla huset på bilden.