Världen blev väldigt konstig väldigt snabbt. Även jag som förberett mig på en kris på många sätt i flera år är rädd och chockad. Det var ju inte en global pandemi jag förberedde mig för och rädslan för överbelastad vårdapparat är stor. Men samtidigt påverkar det inte mig nästan alls, förutom att vi tvättar händerna mer noggrant. Vi är oftast hemma ändå. Pappas 60-årsfest skjuts upp och svärfars 75-års firande blir inte av men annars fortsätter mitt liv som vanligt.
Vi jobbar redan hemifrån, hänger mest hemma och vi behöver inte hoarda toapapper för lagren är redan fulla. Vi har övat på det här i flera år och nu är det bara att göra som myndigheterna säger och rida ut stormen. Det är en ganska trygg känsla men ändå är jag inte riktigt trygg.
Så jag sår. I helgen blir det massiv omplantering och sådd inför våren. Jag beställde sättpotatis igår och allt växer som det ska. Att så ett frö, kanske ett extra är mitt bästa botemedel mot oro. Vad som än händer så tänker jag att jag ska sätta lite mer potatis i vår och det hjälper oftast. Nu njuter vi av vårvintern och sen drar odlingssäsongen igång. Covid-19 stoppar inte tiden, den gör bara att vi får stanna upp ett tag och se något annat. När paniken har lagt sig tror jag att ganska många kommer tycka att det är skönt med ett lägre tempo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar