Compact living

Vi bor i en nybyggd 2:a på 65 kvm med öppen planlösning och med ett barn upplevde jag det sällan som ett problem. Bara när sonen inte hade dagisplats och man skulle försöka jobba. Nu har vi två barn, varav en är en liten kolik-bebis. Helt plötsligt känns lägenheten väldigt liten. Jag skulle vilja ha ett slott, så att jag kunde gömma mig för min familj i alla fall en halvtimme ibland. Nu har jag inget slott, har inte råd att köpa en bostadsrätt eller villa och eftersom vi vägrar flytta från Vällingby så är det troligen 2 år kvar tills vi får en trea i ett bra hus.

Då är det lätt att bryta ihop och börja fundera på att rymma hemifrån och lämna maken med de båda bråkiga barnen. Men egentligen är jag ju bara lite frustrerad och vill inte leva utan min underbara familj. Så jag väljer att gilla läget. Nu är det sommar och jag kan sitta och blogga på balkongen medan liten sover i min säng, stor äter glass framför tv:n och maken gömmer sig på toaletten. Det är väl sånt som kallas egentid?

Vi har möblerat om lite idag för att gå varandra lite mindre på nerverna. Öppen planlösning är ljus och fräsch men det innebär att man sitter och stirrar på disken när man slappar i soffan eller så hör man inte tv:n för att man faktiskt tagit tag i köket och satt igång diskmaskinen. Därför blockade vi den stora öppningen till köket med lite bokhyllor så nu kan man bli helt förvånad över att köket är en enda röra. Öppen planlösning i en tvåa innebär också att man sover i ett rum och gör alla aktiviteter i ett rum. Det gör att man är på varandra hela tiden och det tycker jag är väldigt jobbigt. Därför flyttade vi ut vår säng till vardagsrummet och barnen fick sovrummet som barnrum. Då kan man göra aktiviterer i två rum. Hoppas att det hjälper lite även om jag kommer förlora mina sovmornar.