Jag har en sån enorm längtan till landet. Jag vill liksom vara Underbara Clara, Fru Purjo och Hippihäxan. Jag vill hugga ved, ha höns, vara självförsörjande på morötter och känna lugnet. Jag vill ha hus och trädgård och se kor när jag tittar ut genom köksfönstret.
Problemet är bara att jag får panik-ångest av landet och öppna landskap. Jag känner mig utsatt när vi åker bil över Östgötaslätten och efter 3 timmar på landet får jag ångest av ensamheten. Jag hatar landet. Får nog sluta läsa bloggar, vara nöjd med min lägenhet och skaffa en kolonilott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar