Skittråkigt att köpa barnkläder

Vi har ärvt nästan alla barnkläder till Melker. Innan han i vintras började behöva stl 98 hade jag i stort sett bara köpt skor och vantar åt honom. Kläderna han ärvt och fått kanske inte alltid har varit supersnygga och många gånger lite väl pojkiga för min smak men jag springer inte och köper nya kläder för att visa att jag minsann är en genusmedveten förälder när det finns hela och rena kläder i garderoben.

Men vid stl 98 får man tydligen inte ärva mer kläder så nu måste jag handla. I veckan var jag på byxjakt. Det var inte så värst kul. Först kom problemet: Vad tycker jag är snygga och bra barnkläder? Det har jag inte behövt fundera så mycket över. Könsneutralt. Lätt att leka i. Sånt som inte gör något om det blir smutsigt. Sonen är dessutom på den spinkiga sidan så möjlighet att dra åt linningen är ett måste.

Sen är det där med avdelningar. På pojkavdelningen finns enkla kläder i skittråkiga färger, gärna med en bil på. Och på tjejavdelningen finns färgglada kläder med volanger och rynk, gärna med en fjäril på.

Skitjobbigt var det att köpa barnkläder, minst lika tråkigt som att köpa kläder till mig själv. Allt var fult, fel och jag fick ont i huvudet. Tillslut blev det två par jeans som jag hittade på tjejavdelningen och en randig tröja jag hittade mellan tjej- och killavdelningen. Hoppas att han inte växer på ett tag nu så att jag inte behöver köpa mer kläder. Fast det är klart, nästa gång måste det ju vara Oskars tur.