Min mamma brukar berätta om den där hemska dagen då jag för första gången började skolan. När liten blev stor och skulle klara sig själv ute i den stora världen. Mina barn har gått på förskolan sedan de var 1,5 så det där med avskedet var inte någon skillnad. Ändå känns det lite i hjärtat när min lilla står där med skolväska på ryggen redo att lära sig. Pirrig och förväntansfull. Det känns verkligen det där att nu ska han ut i stora världen. Han som nyss var så liten. Eftersom jag bara jobbar halvtid kommer han åka skolskjuts två dagar i veckan. Buss till skolan och taxi hem. Hualigen vad nervös jag är för det.
Jag försöker prata med Noa om att nu blir det bara han och jag två förmiddagar i veckan.
- Vad ska vi hitta på då? frågar jag.
- Men sen, då börjar jag också förskoleklass och då blir du ensam! svarar han då.
Tur att det är tre år kvar till den dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar