Det som göms i snö

Om det är något vi norrlänningar hatar, så är det snö som smälter på vintern. De flesta av oss vill ha mängder med snö så att vi kan leka. Åka skidor, skridskor, skoter, pimpla och hänga i pulkabacken med en termos varm choklad, det vill vi göra hela vintern. Njuta av den vita snön som lyser upp den becksvarta vintern. 

För många här uppe är vintern den bästa årstiden. Jag förstår att det kan vara lite svårt att förstå för er som bor längre söderut, där vinter innebär slask, halka och kalla vindar. Det är inte roligt. Den senaste veckan har vi haft sådan söder-vinter. Regn, ishalka och den vackra snön försvinner i rask takt. Så vi är ordentligt tjuriga här hemma. 

Men så upptäckte jag att det fanns en fördel. Kålen jag inte orkat ta hand om innan det stora snöfallet, började titta upp. Genast blev jag på bättre humör, för skidor och varm choklad i all ära, jag blir ändå gladast av att skörda. Den röda grönkålen verkade knappt bry sig om att den legat i en snöhög i flera veckor. Den var lika krispig och fin som innan. 

Den stora plantan palmkål jag hade i köksträdgården mådde inte särskilt bra. Palmkål gillar inte om det blir kallare än -10 grader och det har vi haft några gånger. Bladen var solkiga och fick bli kaninmat istället. De små plantorna som begravts under en stor snöhög, var däremot jättefina. Spänstiga och goda blad. Under snön var jorden inte ens fryst. 

Så det sjukt dåliga vädret gav mig chans att rätta till mitt misstag och få en liten burk surkål till skinkan i jul. Så underbart! Helt plötsligt är odlingsgnistan tillbaka och jag har börjat titta lite på fröer till nästa år.