I backspegeln: Hon som hatade landet

Jag älskar att läsa gamla blogginlägg. Som det här, skrivet för fem år sedan när jag var en inbiten stadsbo som hatade landet:

tisdag 15 maj 2012

Längtan till landet

Jag har en sån enorm längtan till landet. Jag vill liksom vara Underbara Clara, Fru Purjo och Hippihäxan. Jag vill hugga ved, ha höns, vara självförsörjande på morötter och känna lugnet. Jag vill ha hus och trädgård och se kor när jag tittar ut genom köksfönstret.

Problemet är bara att jag får panik-ångest av landet och öppna landskap. Jag känner mig utsatt när vi åker bil över Östgötaslätten och efter 3 timmar på landet får jag ångest av ensamheten. Jag hatar landet. Får nog sluta läsa bloggar, vara nöjd med min lägenhet och skaffa en kolonilott.

Fem år senare bor jag 1,5 mil från närmsta mataffär. Morötterna räckte bara ett halvår men jag får hugga hur mycket ved jag vill. Jag gillar de öppna åkrarna runt mig och tanken på en liten lägenhet i stan får mig att känna mig instängd. Är det inte fascinerande hur snabbt människan kan ändra sig? Hur det som verkade så skrämmande, fem år senare är det bästa som någonsin hänt mig? Nu bor jag ju inte på Östgötaslätten utan i bergen i Norrland, vilket känns tryggare på något sätt. Här har jag nära till familj och grannar som hjälper mig. Jag var betydligt mer ensam i storstan, än jag är här. 

Idag är det jag som bloggar om självhushåll, odling och längtan efter höns. Och kanske sitter det någon storstadsbo där ute, i en liten lägenhet och säger att hen vill leva som Familjen W men är livrädd för landsbygd. I så fall vill jag säga: Det är inte så farligt som du tror. Människor på landsbygden är öppna och trevliga. Att slippa konstant stimulans, ljud och alla stadens lukter är bara skönt och känner man för en fika behövs inga caféer, det är bara att gå över till grannen. Om man längtar efter kultur, att äta på restaurang eller bara ha mer folk runt omkring sig, kan man alltid åka in till stan en stund och uppleva det. Men jag lovar, det är otroligt skönt att åka därifrån sen.