Vilken sommar vi har haft! Sol i mängder, varmt och torrt. Lite för varmt för att orka göra mycket mer än ligga på en filt i trädgården och bada i sjön. Ja, och så vattna då förstås. Jag var lite frustrerad ibland, för man orkade ju inte göra något och vår att-göra-lista var som vanligt sju mil lång. Men så här i efterhand känner jag hur mycket vi behövde det. Bara få vara tillsammans hela familjen, hitta varandra och vila. När sommaren var över, barnen började skolan och föräldrarna började jobba så var vi så nöjda, klara med sommaren och redo för nya äventyr.
Nu låter det sådär helylle som jag har börjat hata med texter på internet men ni förstår väl att "vara tillsammans hela familjen" och "hitta varandra" innebär kopiösa mängder bråk? Barn som vägrar sova inne för att det är för varmt och istället rymmer i bara kalsongerna med ett gosedjur i handen. Suck och stön och smälla i dörrar, jag hatar allt och varför är du så jävla jobbig hela tiden. Men det behövs också. Det är svårt att hinna med att se alla i vardagen, särskilt när man har en bebis som tar upp all plats och när det då äntligen finns tid för alla, ja då måste man bråka för att hitta varandra igen. Nu är jag glad för att vi faktiskt hittade varandra igen, att de vattenrädda barnen simmade långt ut i sjön som var så varm att det nästan inte svalkade och framförallt att jag får jobba igen.
Äntligen.
Jag längtar efter att berätta om den här odlingssommaren som var väldigt speciell, om den härliga resa vi gjorde hela familjen, ny insikter och idéer. Om hur min permakulturträdgård växer fram så sakteliga och andra projekt som ska dras igång. Hösten 2018, here we go!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar