Snålodla

I Elin Unnes underbara bok "The secret gardener" skriver hon om den gamla generationen snålodlare. Här handlar det inte om att åka till någon trädgårdsbutik och shoppa loss, utan odlandet ska kosta så lite som det bara går. Tidigare generationers odlare bytte plantor med varandra, sådde från frö och tog egna frön. Så lite som möjligt köptes in.

Jag är visserligen inte så gammal men jag hör verkligen till snålodlarna. Mitt odlande har minimala kostnader. Krukor fås och återanvänds. Odla kan man ju göra i nästan vad som helst som mjölkförpackningar eller vindruvslådor. 

Jag köper fröer hellre än plantor och små plantor hellre än stora. Ovan ser du en manchurisk valnöt, för jag drömmer om ett stort valnötsträd som ger mig nötter till hushållet. Men ett valnötsträd är väldigt dyrt, så istället har jag köpt 20 nötter för 100 kr och hoppas att i alla fall två av dem blir fina träd till slut. 

Det innebär också att mitt fönster just nu ser ut så här:

Det är verkligen inte fint men alla matrester tas omhand och kommer trädgården till nytta på något sätt. Bananskal och kaffesump torkas och läggs i krukor som direktnäring, vissa saker går via en komposteringsprocess som kallas bokashi. Det mesta av matresterna ger vi till hönsen som i utbyte ger oss ägg och gödsel. Äggskalen får hönsen tillbaka för att kunna göra nya ägg. Om vi måste köpa ägg, så mal jag de skalen och lägger som gödning i trädgården. 

Lägg till kaninbajset och guldvatten, så behöver vi faktiskt inte köpa något gödsel alls i år, en dröm för en snålodlare.

Tålamod och tolerans

För att bli en snålodlare behöver du utrustad dig med väldigt mycket tålamod. Att snålodla är ingen "instant gardening". Det kommer inte vara så där snyggt som i dina drömmar på en gång, eller ens om 5 år. Små plantor tar lång tid på sig att växa och ljusbordet rymmer bara en viss mängd frösådda perenner varje år. Jag tycker väldigt mycket om det. Att långsamt se min trädgård växa fram är en fantastisk mindfullness övning som rotar mig starkt till den här platsen. Barnen lär få bära ut mig när jag blir för gammal för att klara av att bo här. Hur ska jag kunna lämna eken som ekorren sått? Den som bara var ett bladpar högt när vi flyttade hit och som med min omvårdnad nu når mig till axeln? 

Det andra du behöver som snålodlare är tolerans för att det inte alltid är så snyggt överallt. Som i mitt fönster ovan, fullt med matrester. Ute ligger högar med hö och halm gödsel, saker som ska återbrukas på något sätt någon gång och framtida projekt. Man måste liksom lära sig att se bortom det och när det är svårt hitta delar av trädgården där det är okej att det är stökigt.  

Sen är det bara att sätta igång och snålodla. Billigt och fantastiskt givande. Vad är ditt bästa snålodlingstips?