Wastenssons trädgård

Melker lånade Fixa av Clara Lidström och Anna-Karin Nyberg på biblioteket och började genast att pyssla. En burk förvandlades till spargris och hans tråkiga, bruna och solblekta lampa förvandlades till den coolaste lampan ever.  Lampan målades och så målade han lite plastfigurer som limmades fast med limpistol enligt ett mönster som Melker själv kom på. Jag tycker mycket om tilltalet i de här böckerna. Det är verkligen tänkt för barn. Även om Melker inte riktigt kan läsa än kan ha förstå vad han behöver och ska göra av alla fina bilder och illustrationer. Det är så mycket roligare att göra något när man inte måste ha mamma bredvid som läser hela tiden. Det beror nog på att jag inte kan låta bli att lägga mig i hela tiden. 

Att gå ut och gräva sig ner under snön för att hitta kål och vinterportlak kan vara det roligaste jag vet just nu. Jag fnissar som ett litet barn åt skatterna som gömmer sig under det vita täcket. Igår använde jag den till pitabröd med vegetariskt kebabkött från Oumph! Kebabköttet var kryddigt och hade bra textur. Ett stort plus var att det inte är så mycket tillsatser som det annars kan vara i vegetariska färdigprodukter. En nackdel var att det blev lite hårt om man råkat steka för mycket. Jag kommer helt klart köpa den här produkten igen och är glad att få ett alternativ till tofu när jag ska servera vegetariskt.

Jag har bundit min första krans någonsin. Mest för att jag inte riktigt tycker om kransar, oftast är de lite för gulliga för min smak. Så fick jag över en stålring när jag tog lös det trasiga skinnet på min djembetrumma och den liksom skrek att den ville bli julkrans. På Pinterest hittade jag flera fina kransar som bara bestod av kottar och det kändes som en bra början. Många hade limmat med limpistol men limmet fäste in på min järnring trots att jag tvättade och slipade så istället band jag ihop kottarna tre och tre och de små knippen som blev virade jag sedan runt ringen. När jag kommit hela vägen runt var det lite tunt på vissa ställen och då limmade jag bara fast kottar mot kottar med limpistolen.  Nu är min entré färdig för julen. Så ska jag bara ta och adventspynta inne också. 

För att få någon sallad när vinterportlaken tar slut, har jag satt lite plocksallad under ett lysrör i källaren. Det gror och växer som bara den. Jag provade att odla sallad under lampa i fjol men den smakade ingenting. Sallad blir lätt lite smaklös när det är för varmt så därför prövar jag att ha odlingen i den lite kallare källaren i år.  På fönsterbänken står vitlök, där jag skördar blasten, Bulls blood, machésallad och vinterportlak. I januari kan vi nog börja skörda inomhusodlad sallad. Förutom vitlöksblasten då, den äter vi redan nu.

Förr i tiden var det vanligt att hamla träd. Man beskar träd medan löven fortfarande var gröna och fina. Sedan torkades ruskorna och användes som foder till djuren. Sedan kom moderna foder och hamlingen försvann. Det var synd för metoden skapade väldigt fina träd. För att få små björkar längs med köksträdgården tänkte vi därför prova på att hamla dem. År ett får man bara ta bort toppskottet och aldrig mer än 1/3 del av trädets längd. Det har vi gjort nu. Nästa år får trädet återhämta sig och året efter det kan vi klippa lite sidoskott också. Ska bli väldigt intressant att se vad slutresultatet blir.

Vinterportlaken mår fint under snön. Den är liten men naggande god. Vinterportlak är jättegod i sallad men också på macka tillsammans med lite färskost och krassesalt. Saftig och smakrik är den välkommen så här i vintermörkret. I kallbänken växer det också vinterportlak och några små, små machésalladsplantor som jag hoppas ska övervintra och börja växa igen i vår.

Det här med lördagsgodis har varit en lång process hos oss. Jag har inget emot att barnen äter kakor, glass eller bullar ibland men just godis innehåller ju ingenting. Bara socker och tillsatser. Själv äter jag inte godis och Melker var tre innan han fick pröva överhuvudtaget. När han blev äldre fick han och sedan också lillebror, godis ibland men jag har varit stark motståndare till att det ska vara varje vecka. Sedan Melker var 4 har vi diskuterat det här med jämna mellanrum. Han tycker att han också borde få lördagsgodis precis som alla andra. Han har aldrig tjatat, skrikit eller gnällt, bara argumenterat för sin sak. I slutet på sommaren lyckades han till slut övertyga mig. Idag får barnen lördagsgodis varje vecka. Inte mycket. En klubba och en tablettask eller lite lösgodis. Det är en högtidsstund varje lördag när det är dags för godis och de är väldigt nöjda med det lilla de får. Faktum är att om de råkar köpa för mycket, slutar de äta efter ett tag och sparar till nästa vec...