Nu är det höst på riktigt. Trädgården lyser av gult och rött och det är så vackert när solen träffar löven från sidan.
I köksträdgården finns inte mycket kvar nu. Lite rotpersilja och palsternacka som ännu inte skördats. Mellan sticker det upp en del vårlök också.
Jag har inte fått någon blomkål i år. Dålig grobarhet på frön, elaka kålmalar och slutligen sniglar har förstört alla plantor. Den här har precis börjat bilda huvud men jag tror inte den hinner bli skördeklar innan det är försent. Men man vet ju aldrig och hoppet är det sista som överger en odlare, så den får stå kvar och försöka.
I tunneln växer lite rädisa, machésallad och vintersallad som ska ge oss mat i november. Där tror jag ändå på skörd. Jag blir så lycklig över att de de små plantorna trivs trots att det blir ganska kallt på natten därinne.
I vårlandet växer gräslök, piplök, svartkål, machésallad och sockerärtor fortfarande. Hit har frosten inte nått än. Jag älskar att kunna skörda länge på hösten.
- Du har ju fortfarande mycket blommor, konstaterade grannen när han hjälpte mig att bära hem den gigantiska korg med äpplen som jag plockat hos dem. Jag är faktiskt förvånad över att tagetesen fortfarande blommar här men det brukar ta lite längre tid innan frosten slår precis bredvid huset.
Gurkörten kämpar också på och ger mat till de bin som inte lagt sig att vila för vintern. En fröjd för ögat är den också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar