På väg ut ur bebisbubblan

Efter en vädermässigt ganska trist sommar, går vi nu mot en vädermässigt tråkig höst. Men jag har ändå massor med energi. Jag gissar att det beror på att jag är på väg ut ur bebisbubblan. Den där första tiden som är både mysig och förvirrande, när man är så mosig i huvudet att det är svårt att tänka klart en hel tanke. Jag minns inte alls de tre första månaderna med Melker och Noa och nu förstår jag varför. Dimman har varit total.

Charlie sprattlar på bordet medan jag äter äggröra på hemägg

Jag tycke ändå att vi haft det riktigt trevligt i sommar. Det har varit kul att få en ny familjemedlem, hitta nya roller och få familjen att fungera igen. Allt har fungerat riktigt bra, trots att Charlie inte är en särskilt nöjd bebis. Nu börjar hon närma sig 3 månader och lugnar ner sig lite grann. Hon ligger gärna på en filt och sprattlar. Brorsorna älskar henne hur mycket som helst och blir inte ens galna när hon skriker hela vägen hem från stan eller måste lyssna på plinkig pianomusik för att INTE skrika hela vägen hem från stan. Lillasyster får göra som hon vill. Hon är Baby Bossen!

Skördemässigt har det inte varit en toppensommar. Dels för att vädret inte varit så bra, dels för att vi inte hunnit med och gödslat, vattnat och plockat sniglar i rätt hastighet. När vi haft energi, har vi jobbat för att förenkla arbetet, som att lägga flis i gångarna mellan lådorna i köksträdgården. Här är det alltid svårt att klippa och i det höga gräset frodas åkersniglarna. Jag kommer skriva mer om vad som funkat och inte funkat i år i ett senare inlägg.

Mesta delen av tiden har ägnats åt planering. När den här fina boken Permakultur - Framtiden i din trädgård, damp ner i brevlådan påbörjades en process att förändra och bygga upp vår gård på ett nytt sätt med nya tänk. Idag odlar vi så mycket som vi hinner med, med tre barn, jobb och gräsklippning men vi vill ju få ut mer och då behöver vi tänka lite annorlunda. Jag kommer prata mer om det i höst, just nu brinner det i huvudet av nya idéer och jag ser fram emot att se vår plats på jorden förvandlas.

Så efter en mycket längre bloggtorka än jag hade tänkt, är jag äntligen på väg ut ur bebisbubblan och hoppas på att uppdatera bloggen i alla fall någon gång i veckan framöver. Dags för slutskörd, förberedelser för nästa odlingsår och planering. Ja, och så blir det väl en del bebisprat också.