Kran omgjord till bastu i Göteborg
Resan gick via Göteborg på vägen ner, där vi hängde med fina vänner och njöt av Göteborg som sommarstad. Vi badade, åkte spårvagn och åt den godaste glass jag någonsin ätit. En chokladsorbet. Alla var nöjda och helt överens om att hit kommer vi tillbaka.
Noa utanför Legoland
Sedan Legoland, som var allt barnen någonsin kunnat drömma om. Fina miljöer, fantastiska åkturer och lego, lego, lego. Vi bodde på campingen i en Ninjagostuga. Det var inte billigt men verkligen en stor del av barnens upplevelse, så jag är väldigt nöjd med att vi valde det boendealternativet.
Campingen
På vägen hem stannade vi i Eskilstuna och bodde hos Oskars föräldrar över midsommarhelgen. Där firade vi också Oskars 40-årsdag.
Hela resan gjordes med tåg. Eller nej, vi åkte till Umeå med bil för vi har ingen tågtrafik precis bredvid oss men resten av resan gjorde vi med tåg. Det blev 366 mil totalt. Eftersom vi åkte veckan innan midsommar så missade vi det mesta av trafikomläggningarna som var i tågtrafiken i sommar. Veckan vi var borta var också sommarens svalaste, så vi drabbades inte av solkurvor eller andra förseningar. På det stora hela gick det väldigt bra att åka tåg med tre barn, varav en ettåring.
Att resa med ettåringar är aldrig kul och på vägen upp från Malmö till Eskilstuna (den värsta sträckan) sa jag minst tre gånger att jag inte reser iväg igen förrän Charlie är minst 3 år men jag tror inte att det hade varit lättare om vi åkt bil. I bilen sparkar hon sin bror och skriker när hon blir less. Här kunde hon i alla fall springa runt i gången och klättra på bordet.
Något som blev väldigt mycket lättare av att vi åkte tåg och inte bil eller flyg var vårt klimatskuld. Det är inte helt lätt att räkna på utsläpp men med hjälp av siterna Utsläppsrätt och klimatbalans har jag kommit fram till följande siffror ungefärliga utsläppssiffror:
Om vi åkt vår lilla bil som drar 0,6 l/mil hade vårt utsläpp för hela familjen varit 0,7 ton koldioxid. Med tåg blev det bara 0,2 ton. Hade vi istället tagit den enkla vägen och tagit flyget, då hade vår familjen stått för ett utsläpp på minst 3 ton koldioxid.
Jag kan inte förändra att vår värld är på väg mot en klimatkollaps, men min målsättning är att när mina barn och barnbarn frågar mig varför vi inte gjorde något för att stoppa klimatförändringarna där när vi hade chansen i början på 2000-talet. Då ska jag kunna svara: Jag gjorde allt jag kunde och om alla hade levt som jag så hade det gått bra. Det är en ganska kraftfull målbild och den driver mig hela tiden mot bättre val, istället för enkla val. Ett val i taget, så minskar vi vår klimatpåverkan. Jag är så glad att vi kunde göra barnens drömsemester med ett gott samvete.
Hela resan gjordes med tåg. Eller nej, vi åkte till Umeå med bil för vi har ingen tågtrafik precis bredvid oss men resten av resan gjorde vi med tåg. Det blev 366 mil totalt. Eftersom vi åkte veckan innan midsommar så missade vi det mesta av trafikomläggningarna som var i tågtrafiken i sommar. Veckan vi var borta var också sommarens svalaste, så vi drabbades inte av solkurvor eller andra förseningar. På det stora hela gick det väldigt bra att åka tåg med tre barn, varav en ettåring.
Att resa med ettåringar är aldrig kul och på vägen upp från Malmö till Eskilstuna (den värsta sträckan) sa jag minst tre gånger att jag inte reser iväg igen förrän Charlie är minst 3 år men jag tror inte att det hade varit lättare om vi åkt bil. I bilen sparkar hon sin bror och skriker när hon blir less. Här kunde hon i alla fall springa runt i gången och klättra på bordet.
Något som blev väldigt mycket lättare av att vi åkte tåg och inte bil eller flyg var vårt klimatskuld. Det är inte helt lätt att räkna på utsläpp men med hjälp av siterna Utsläppsrätt och klimatbalans har jag kommit fram till följande siffror ungefärliga utsläppssiffror:
Om vi åkt vår lilla bil som drar 0,6 l/mil hade vårt utsläpp för hela familjen varit 0,7 ton koldioxid. Med tåg blev det bara 0,2 ton. Hade vi istället tagit den enkla vägen och tagit flyget, då hade vår familjen stått för ett utsläpp på minst 3 ton koldioxid.
Jag kan inte förändra att vår värld är på väg mot en klimatkollaps, men min målsättning är att när mina barn och barnbarn frågar mig varför vi inte gjorde något för att stoppa klimatförändringarna där när vi hade chansen i början på 2000-talet. Då ska jag kunna svara: Jag gjorde allt jag kunde och om alla hade levt som jag så hade det gått bra. Det är en ganska kraftfull målbild och den driver mig hela tiden mot bättre val, istället för enkla val. Ett val i taget, så minskar vi vår klimatpåverkan. Jag är så glad att vi kunde göra barnens drömsemester med ett gott samvete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar