En titt i backspelgeln - Att baka kakor med kakmonstret

Det är så roligt att ha bloggat så länge, hela tiden när barnen var små och växte upp. Tack vare bloggen har jag fina beskrivningar av hur barnen var, hur de pratade och vad vi gjorde. Det här inlägget från  2013 får mig alltid att skratta.

Att baka kakor med kakmonstret

Pepparkaksbollar

Fick ha lite hostiga barn hemma idag och då bakar vi så klart! En väldigt bra aktivitet att göra tillsammans med barn, eller det brukade vara det i alla fall. Noa har precis fått börja vara med i baket och förstår inte riktigt.
-Kaka! säger han.
-Ja, säger jag. Lägg pepparkakan i mixern.
Han tittar skeptiskt på mig men storebror bakproffset lägger kakan i mixern så motvilligt gör lillebror likadant. Sedan mixar Melker kakorna.
- Kaka! skriker Noa argt, när kakorna förvandlas till smulor.
Sedan blandar jag och Melker i florsocker, margarin (Bläää! skriker Noa när han stoppar 20 g margarin i munnen istället för i bunken), kakao (Kaka! skriker Noa och kastar sig efter kakaopaketet) och vaniljpulver.
- Kaka! säger Noa.
- Nu sätter vi på locket och kör mixern, säger jag.
- Kaka! skriker Noa hysteriskt och kastar sig lite dramatiskt ner från stolen och det är bara tur att jag lyckas fånga honom innan kan slår i golvet.
- Noa, man måste blanda ihop allt innan det blir en kaka, säger Melker.
- Nu ska vi rulla bollar, säger jag och stoppar maskinen.
- Boll, säger Noa och klättrar upp på stolen igen.
- Rulla en boll så här och sedan rullar du bollen i kokos, visar jag.
- Äta? säger Noa.
- Ja, du kan smaka lite.
Noa stoppar hela bollen i munnen. Sedan sträcker han ner handen i bunken och tar en bit till.
- Får man smaka? säger Melker.
- Ja, lite, säger jag.
Under tiden har Noa tagit två nävar smet till.
- Nej Noa, du måste rulla bollar.
- Boll, säger Noa och stoppar nästa näve i munnen också.
Melker tar två nävar smet. Om lillebror inte spelar efter reglerna tänker inte han göra det heller. Det ligger 5 pepparkaksbollar färdiga på tallriken och 8 i magen på barnen. I det här läget finns det bara en sak att göra. Jag rulla bollar så snabbt jag bara kan innan de äter upp all smet och får hur ont i magen som helst. När bunken är tom skriker Noa:
- Kaka! och gråter hysteriskt i flera minuter.

Imorgon tror jag vi målar stenar istället.